Existensiell livskris



Hej bloggen, hej folket.

Jag tror jag avslutar isolatedyouth-bloggen här och nu. Jag vill liksom inte skriva här längre, har ingen motivation. Missförstå mig rätt nu- att skriva vill jag alltid göra. Mina mobilanteckningar är fulla av små idéer och historier och lite prosa och annat smått. Baksidan av mina teckningar har utkast från tusen noveller jag en dag tänker skriva. För att inte tala om alla ofärdiga sidor som fallit i glömska i anteckningsböcker och i Word på datorn. Skriva, jo det vill jag verkligen. Men inte här. Inte i denna bloggen, inte på blogg.se. 
Jag började blogga här för tio år sen. Öööh, alltså tio år! Och det har varit grymt och underbart och skithärligt. Men det känns gammalt nu. Jag har blivit tio år äldre, ett gäng erfarenheter rikare och till och med en halv skostorlek större. Så jag behöver lämna detta. Jag behöver ett avslut.

Jag kommer finnas med på lite andra ställen på sociala medier såklart. Min instagram uppdateras flitigt, jag använder snapchat dagligen och jag har lite extra som jag filar på och vill dela med mig av i framtiden med- dock vet jag inte riktigt när... eller var.

Om någon av er vet något kul som jag hade kunnat kasta mig in i eller fått nys om något där en kreativ själ önskas- hojta till! För jag tar inte slut här. Jag sätter inte stopp för mig och mina texter, fotografier, tankar och töntigheter. Bara isolatedyouth. 

Så hejdå. 
Och tusentals megamånga tack 👋🏻

Första veckan i mars

Hej alla mina fina!
Jaha, då var det mars redan. Hur schysst är inte det? Lite mer vårsol, lite längre dagar och framför allt bara en jävligt kul månad överlag. Min dygnsrytm är ganska så bak och fram, ofta klättrar jag inte ur sängen innan klockan slagit tio - dvs ungefär då brevbäraren knackar på dörren för att jag har ett smått beroende av att shoppa online. Allvarligt, typ allt smink jag äger, alla kläder, ljus och andra småprylar... eBay och Asos. Helt ärligt. Idag var det dock ett par nya converse (halva priset såklart) och min hälsosnacks-box som kommer varje månad som ville levereras. Tack tack, sa jag iklädd en lång sliten tshirt och en sprattlande bulldog. #morgonsnygg
Förresten, är converse veganska? Jävligt bra fråga. Det verkar som att företaget inte kan garantera att alla ingedienser i limmet inte är veganska, men jag hittar inget mer konkret än det då jag googlar mig runt halva internet. Känns knepigt. Jag har alltid haft ett par i mitt liv, så enkla och bekväma liksom. Men kanske är det dags att tänka om nu då? 
 
 
Den senaste veckan har varit en riktigt bra en. Mycket är nog för att jag haft så mycket bra och fint att se fram emot, men jag tänker glida med denna lilla lyckovåg nu så långt den orkar bära mig. Jag har inte dokumenterat så himla mycket, så det blir lite upprepning från min instagram nu. Hoppas ni är okej med det. Här kommer lite höjdpunkter i alla fall:

I onsdags så bestämde jag mig att trotsa all bubblande ångest och drog in till stan för att måla lite kroki. En bar har två "kurser" varje vecka, en med instruktör och en utan. Jag var helt darrig och supernervös när jag plockade åt mig material och trängde mig ner på en obekväm stol i källarlokalen jag blivit hänvisad till, men så snabbt vi satte igång kände jag mig som fisken i vattnet igen! Det är så galet många år sen jag gjort något sånt här senast, men det var så himla roligt att jag bara inte kunde sluta le. Jag fick lite bra tips från instruktören och gick därifrån med väskan fylld med skisser. Så pepp! Kanske går jag dit igen i veckan?
 
Jag har även börjat skissa på två porträtt som jag lottat ut på instagram. De ni får se mer av dem när de är färdiga och kommit iväg till sina nya ägare. Men jag tror ett kreativt uppsving är på gång- och det känns så himla härligt. Jag vill bara testa en massa nya grejer och framför allt så vill jag organisera ett utrymme där jag kan vara kreativ här hemma. Fast det får vänta lite, för överst på listan av vad jag behöver spendera pengar på står en massa andra grejer. Men att drömma lite är fint.

Jag har haft den sunkigaste mathelgen på länge. Veckan började så himla bra med tallrikar som denna ovan. Sen köpte jag en limpa bröd och åt typ bara varma mackor i tre dagar. Och i helgen har Nat fyllt år vilket inneburit snabbmat, alkohol och sunkig asiatisk takeaway. Känner mig relativt uppsvälld och obekväm i skrivande stund. Så jag har utmanat mig själv att byta ut all läsk (läs: en jävla massa läsk) mot vanligt hederligt vatten samt att laga nyttig och näringsrik mat denna veckan. Än så länge har jag ätit glass och nu har jag huvudvärk. Starkt jobbat, Jennifer. 

Jag har köpt lite nya småprylar med som jag varit för lat för att fota åt er. Detta är inklusive det finaste löshåret jag någonsin ägt. Tänkte faktiskt att det borde få ett eget inlägg, om det skulle vara något som ni är intresserade av? Låt mig veta!
 
Annars mycket våffelmys. Hon njuter ganska så rejält av att ha mig och Nat hemma samtidigt, vilket är underbart att se. Vi myser i soffan, alla tre. Tittar på dokumentärer signerade David Attenborough och somnar i högar på varandra. Vansinnigt härligt. Och precis så kommer även resten av min måndagkväll se ut. Så ja, mitt i allt som är svårt och stökigt har det dykt upp en del ljusglimtar. Jag försöker se till att jag sparar på dem. Viktigt viktigt.
 
Och nu på söndag fyller jag år jag med. Hej hurra. Jag och Nat åker till London över en natt och stökar till det lite- jag längtar så sanslöst! För mig är det nog nästan lika roligt att fylla år nu som jag tyckte det var när jag var ett litet knytt. Jag bryr mig inte så vidare mycket om hur gammal en egentligen är och själva åldrandet verkar mindre läskigt än jag trodde det skulle vara i slutänden på 20+andet. Jag tycker väl mest bara om att fira, ställa till mig skoj och äventyr. Och så är dte kul med paket också. Allvarligt, paket kommer aldrig bli tråkigt. 
 
Sen har jag fått reda på något makalöst tokigt fantastiskt fint idag med. Fast det är hemligt. I alla fall ett tag till. Men det är så bra att det kryper innanför kläderna på mig och jag bara vill skrattgråta mest hela tiden. <3<3<3
 
Mer säger jag inte nu.
Puss hej.
 

Han spelar jazzmusik på pianot och jag bara ler

Hej vänner!
Det är måndag kväll (bloggar på rätt dag = poäng till mig!) och jag sitter med min halvdöda laptop i knäet framför diverse YouTube-klipp av vloggare från UK och Sverige. Nat kom hem och bytte till inspirerande jazzigt av Jun Miyake som han plinkar med till pianot på. Hunden sitter i hans knä, för hon gillar att vara involverad. Kort och gott- familjekväll.
 

I lördags fyllde min lilla toker ett år förresten! Hipp hipp hurra, jag sjöng nog "puppy birthday to you" minst sjuttiofem gånger under helgen. Fyndigt, inte sant? Våfflan är dock fortfarande vansinnigt valpig. Hon hoppar runt som bäst passar henne och har i dagarna blivit förälskad i att äta skor. Det är hål i innersulan till mina converse och jag bara orkar inte spendera pengar på nya, så jag går i mina fula springskor från addidas a la 2009 till vardags nu. Blir inte sexigare. Tur hon är så jävla söt alltså. 

Nat jobbade i lördags och igår hade jag mensvärk ändå ner i lilltårna, men idag firade vi henne äntligen som vi planerat. Vi tog bussen till Wollaton Park och gick långa kringelikrokar mellan rådjur och andra hundägare. Vi drack kaffe på en uteservering (i fingervantar och gåshud) med en mopsvalp till sällskap. Så himla liten och charmig. 
Jag längtar tills våren slår igenom här i England och vi slipper ha på elementen hemma. Då blir det jättemånga fler långa hundpromenader med kameran tänkte jag. I fina färger. Påskliljor och körsbärsblommor, är ni på gång nu?
 
Det är mycket som är på gång just nu för övrigt. Imorgon är det min och Nats årsdag och vi har noll planer- vilket känns skitbra. Jag hoppas på sovmorgon med hans andedräkt mot min nacke, espressodoftande kyssar på någon snoffsig kaffebar i stan och kanske ett skönt ligg om en är på det humöret.
 
 
Jag har funderat mycket på om jag borde börja videblogga. Alltså, jag har noll grejer för att få det att funka, så då hade jag fått spara ihop en slant till ny dator och en kamera först samt lära mig hur en klipper och redigerar snyggt. Men jag är så sugen. Hade inte det varit fint? Kanske inte?
Men lite kreativitet här i livet behöver jag! På instagram härom dagen lottade jag ut två önskeporträtt till följare och referenserna han kommit in till min mail nu, så det är bara att dra fram skissblocket och börja jobba. Och jag har lite film jag behöver lämna in för framkallning med, så förhoppningsvis ger resultaten lite extra inspiration med. Åh, jag har dessutom börjat klura på att starta en etsy-shop. Fick en snilleblixt på Mia och Mimis bäddsoffa förra veckan och har fyllt anteckningarna på min mobil med det. Så vem vet, lite nytt är kanske på gång trots allt..?
 
Nu ska jag e-röka med Nats nya leksak och bläddra genom asos-kläder jag inte har råd att beställa.
Hur har ni alla det? Pepp på mars än?
Puss.

Men hej


Hej alla nya och gamla läsare som kikat in.
Idag packar jag min Kånken och kramar frallan extra hårt, för resten av helgen kommer att spenderas i mina gamla hood i östra London ❤️
Mer därifrån på måndag.

Nystart med KBT

Imorgon blir bra tänker jag. Imorgon sätter jag av mot förändring och förbättring. Jag ska få gå på mitt första KBT-möte nämligen. Och hur trist det än är att behöva erkänna att en behöver hjälp för att fixa vardagen, så är jag glad att jag faktiskt erbjudits en konkret väg att gå. Jag är lite nervös och ganska så matt i kroppen. Helgen har jag kräkts och bajsat bort. Passar på att vara extra sjuk när jag ändå är sjukskriven. Annars har jag mest legat i sängen och vilat eller njutit av att varmvattnet är tillbaka i huset med megalånga bubbelbad. Jag har promenerat en del med hunden med och kramat Nat hårdare än någonsin. Det är en sak för mig att leva med min ångest och depression, men jag kan inte föreställa mig hur påfrestande det måste vara att leva så nära inpå någon som ibland inte fixar annat än att sitta på golvet i en liten hög och storgråta. Att inte kunna göra något, inte kunna hjälpa den en älskar. Jag har en sån jävla tur som har honom vid min sida - att han orkar. Tack Nat, tack för att du är min person.

Nu ska jag titta på Pokémon och laga "brinner" (breakfast for dinner) till oss båda. 
Förlåt för en så deppig blogg. Jag har svårt att skapa något som inte speglar mitt mående när det är vid sin spets. Men vi ser framåt, inte sant? För visst blir det bättre även när det är bäcksvart.

Trubbel

 
Hej på er alla.
Jag är tillfälligt sjukskriven och vansinnigt deppig. Så om det är tyst här vet ni varför.
Jag ska träffa min läkare imorgon och prata om hur vi ska hantera den närmsta framtiden. Något gott kommer säkert ur det tänker jag. Så länge äter jag dundergoda grönsaker och kramar min franskis så mycket som möjligt. Jag hoppas ni alla är glada och välmående.
Puss

Veckan då alla dog

 
Vilken nedrans sorglig vecka det har varit, hörrni! Vinterkylan har krupit sig in i vårt viktorianska hem och naglat sig fast i väggarna, David Bowie och Alan Rickman krossade våra hjärtan då de lämnade oss, influensan har hejvildt gripit tag i var och varannan av mina vänner och bekanta, jag hittade en ost jag trodde var mjölkfri men det visade sig att den bara var fri från laktos. En del större och en del mindre, men överlag har det legat en dementor-aktig deppig dimma över hela tillvaron. Jag har haft svårt att sova, jag har gråtit på stadsbussar, jag har tröstätit hummus. Det får vara okej. Alla veckor måste inte vara fantastiska eller ens bra. 
 
Tysta tårar längst fram på bussen så att ingen skulle se.
 
Hela veckan har handlat ganska så mycket om att bara ta sig igenom den. var lite krasslig i slutet och vinglande liksom genom tillvaron. Den första snön föll i Nottingham, men det är så varmt här att den bara ligger kvar på hustaken. Till och med lilla Våfflan har varit lite lustig i sitt mående och lämnat oss lite paket över vardagsrumsgolvet. Det har inte alls varit bra faktiskt. Inte alls.
 
Kvällskompis. När Nat jobbar tar jag och Våfflan ofta selfies och skickar till honom. Så att han kan känna att han är med trots att han inte är hemma. 
 
Jag tänkte att istället för att gå in djupt på allt som känns vemodigt och hemskt så vill jag att vi tar och kikar på lite rejält bra grejer. Först så börjar vi med lite tips på vad en kan göra om kvällarna när en sitter ensam hemma och bara fryser och nyser och inte känner någon pepp alls:
 
Bada i badkar.
Jag ser på ett varmt skummigt bad lite som terapi. Jag har en hel rutin gällande hår och hudvård som jag kör när jag badar, om än med lite variation varje gång. På något vis hjälper det mig att lugna ner mig och dämpar ångest när jag metodiskt gör en sak i taget och dessutom ror om mig själv. Och att sen sjunka ner under varmvatten med en ansiktmask kletad över hela ansiktet för att bara vara i ett par minuter är underbart. Jag älskart. Får cravings bara jag skriver detta.
 
Detta är min badprodukts-låda. Och jaa, den är fylld till bredden med godheter från LUSH. Jag var och besökte flaggskeppsbutiken på Oxford Street under mellandagarna och norpade åt mig så många billiga godheter som möjligt. Kommer leva på detta länge länge. Stort plus dessutom att badrummet doftar heaven dygnet runt.
 
Prata med någon som får en att må bra.
Den senaste veckan har jag hört av mig mer till min bästis, Anna. Jag känner mig så trygg i att ha henne att prata om allt mellan himmel och jord med. När allt bara skiter sig är hon den första jag vill berätta allt för, när något är kul och bra vill jag dela det med henne. Och det är ärligt talat skittrist att ha sin bästa vän i ett helt annat land. Sååå ofta jag önskar att jag bara kunde ringa och be henne komma över, så som vi alltid gjorde innan jag flyttade. Men Facebook-chatten får vara okej. Och att dela med mig av det jag känner lättar verkligen på trycket. Jag tror på kommunikation så in i. Alltså prata om det är jobbigt, trist eller skit. Bara prata. Jag lovar att det känns så mycket bättre sen.
 
Se framåt.
Jag mår alltid bättre av att planera saker som jag akn se fram emot. En mini-semester, en fikadejt, en mumisgt god shoppinglista - så länge jag har saker att se fram emot så blir det enklare när det känns trist i nuet. Och jag tror att denna våren kommer bli toppenbra. Jag har redan en hel handfull småsaker som jag ser fram emot något enormt. Mer om dem när tiden är mogen :)
 
Kramas.
Ibland när jag bara inte orkar och inte vill så sätter jag mig intill Nat och säger bara ett enda ord. Hugs. Så lyfter han upp vänsterarmen och drar mig till sig. Jag begraver mitt ansikte i hans bröstkorg och stannar där, utan ett ljud, utan att behöva förklara eller rättfärdiga mig. Att jag bara behöver närhet, behöver en stor jävla omfamning. Och det i sig läker många sårskorpor.
 
Laga och äta gott.
När jag inte mår topp har jag svårt att tänka praktiskt eller hälsosamt på mat. Antingen så vill jag bara tröstäta för att dämpa ångest eller så vill jag liksom bara få i mig det jag behöver för att fixa dagen. Men att spendera lite tid med att laga något som är både dundergott och nyttigt är så himla värt det. Oftast så blir jag lite gladare av processen att hacka upp ingredienser, smaka av och krydda. Det kräver liksom lite koncentration. Och när jag väl lagt upp ett riktigt schysst mål mat på tallriken känner jag mig oftast lite stolt - och hungrig! Och att den mumsa i sig i lugn takt är ju underbart i sig. 
 
Spela TV-spel.
Okej, detta är äl ganska så individuellt, men när jag sittligger i soffan med fötterna vilandes på bordskanten med antingen tangentbordet eller en kontroll i händerna... då är det liksom tid jag unnar mig själv. Bara jag, inget annat som distraherar. Jag får försvinna bort, vara en de av en annan verklighet - men samtidigt aktivt delta. Just nu så spelar jag Life Is Strange som är en grymt handlingar-har-konsekvenser-spel. Så många har rekommenderat det för mig under året att det liksom blev tvungen till slut. Och det är jättevackert, kreativt och spännande. Ska precis påböja avsnitt fyra och är helt tagen av handlingen hittills. Gillar ni TV- eller datorspel så testa detta! Har hjälpt mig flera kvällar denna veckan då jag bara inte velat göra något annat än gå till sängs och sluta ögonen. Tips tips.
 
Alan Rickmans sista voiceover.
Fint. 
 
Jag hoppas ni har det lite gladare i sinnet än jag haft på senaste. I vilket fall som så tycker jag att vi alla ser fram emot en skitfin och superhärlig vår. Ska ni göra något roligt? Berätta hemskt gärna. Och om ni har några bra tips på sånt som kan hjälpa en ur extra grå dagar så dela med er!
Nu ska jag köpa mjölkfri varm choklad och köpa tågbiljetter till min födelsedag. Pusskram på er alla.
ps. jag vet om att detta inte varit världens roligast blogginlägg och jag har ärligt talat inte lagt ner så mycket tid på det denna veckan. Men jag satsar på något roligare till nästa måndag. Tummis!

Min första vecka 2016 och resten av året i önskemål

 Tack för responsen på förra veckans inlägg! Så himla kul att få lite uppmuntran av er alla x
 
Årets första vecka hade tyvärr inte så mycket att erbjuda när det kom till bloggmaterial, men jag tänkte ta med er lite i min vardag ändå. Måndag och tisdag var jag tillbaka på jobbet, på aningen skakiga ben, men det kändes helt okej. Varje gång jag kände att jag satte stressen i halsen så såg jag till att ta ett rejält steg tillbaka och ge mig själv lite andrum. Jag tog en tre timmars tupplur direkt när jag kom hem på tisdagen och spenderade sen två timmar med att laga och avnjuta en mix & match stir fry (som jag hade tänkt fota resterna av i dagsljus, men någon annan än jag hade hunnit dit mitt i natten och sörplat upp allt det goda).
 
Onsdag var en röd dag och jag låg mest på soffan och åt quinoachips doppade i olivhummus. SÅ HIMLA GOTT! Påsen är megaliten på bara 30g och kostar inte mer än 79p på Holland & Barrett, så att sluka den i en sittning utan skuldkänslor  var lätt som en plätt. No regrets.
 
Jag hade tänkt jag skulle ta tillvara på min lediga dag och fixa nytt gymmedlemskap, men jag bara orkade inte ut i världen. Typ som Våfflis här på bilden. Efter ett bra antal ångestfyllda och stressiga veckor behöver jag ännu en hel del vila och ro. Det får vara okej för nu.
 
Jobbig grej sen som spökat de senaste veckorna. Jag vet inte om det beror på all stress eller kanske en reaktion mot ändringar i min medicin, men min panna har helt spontant exploderat i små små finnar. Jag har alltid haft en väldigt snäll hy och sen jag börjat se efter den lite mer det senaste året har den varit gladare än någonsin. Känner mig lite deppig över detta, hoppas det blir bättre snart. En liten grej egentligen, men det hackar självförtroendet i småbitar just nu. 
  
Torsdag och fredag var jag lite sämre på att laga mat igen, men under helgen såg jag till att carpa allt jag kunde. Här ovan ser ni alla ingredienser till min matcha tea smoothie. Så bra kickstart på dagen. 
 
Omnom ihop med kall choklad-havregrynsgröt, coco pops och valnötter. Tusen gånger mer mättande än det ser ut att vara. Jag har dessutom köpt ett litet lager av nötter, frön, soygurt, torkad frukt, havregryn, snacks... som jag har på jobbet. Toppenbra när jag inte fixar att ta med lunchlåda. Alltså, ni skulle se mina skrivbordslådor - de är fullpackade av godheter. Detta kommer säkert göra det enklare att hålla peppen uppe i vardagen. Och när ljuset tillåter så lovar jag att fota mer gott och dela här. 
 
Men, året har ju bara börjat! Och i sann list-älskar-anda kommer här lite punkter och prickar om vad jag vill, hoppas på, önskar, planerar... ja, ni greppar det. Mitt 2016, tack: 
  • Träna 3 gånger i veckan, gym eller hemma.
  • Laga mat hemma, varje dag. Äta nyttigt och smart, inte bara bekvämt. + veganskt ju! Gärna laga mer mat ihop med Nat också, även om vi väldigt sällan är hemma och hungriga samtidigt. Jag vill planera mer, storhandla en gång i veckan, testa en massa nytt. Vill så himla gärna ha världens bästa matår!
  • Enbart köpa cruelty free/veganska hudvårds och sminkprodukter. Snart är det dags för ny foundation och puder... och jag känner mig clueless om vad som är bra. Har alltid varit en drug store-brud som köpt billigt från Loreal. Men nej, jag tänker att jag inte vill stötta några företag som ägs av jättar som testar på djur. Så hejdå till många favoriter så som NARS, The Body Shop, Essie... Tråkigt, men det är fan ingenting mot att få ingredienser inpetade i ögonen. Happy bunnies!
  • Åka till London ofta, för det gör mig glad <3
  • Vara organiserad, både hemma och på jobbet. Inte stöka ner överallt.
  • Hänga med folk och sluta sitta hemma och vara ängslig och introvert. Häng mist en gång i veckan tänkte jag. Det kan vara allt från att ta med hunden till Jam när Nat jobbar och sippra kaffe vid baren med de som råkar vara där, dricka whiskey med Freya och Ebi i Hockley tills alla ställen stänger och solen går upp, eller bara fikadejta någon fin. Jag behöver hitta mer folk som jag känner mig glad och bekväm med här! Känner mig fortfarande lite out of place ibalnd.
  • Tackla mitt Pepsi Max beroende. Det är liksom löjligt nu. Har alltid en stor flaska hemma i kylen. 
  • Lägga ner mer tid på Instagram/bloggen. Jag älskar att kunna titta tillbaka på på dessa extroverta dagböcker och bli peppig och nostalgisk över alla fina minnen. Värt så himla mycket.
  • Spara pengar. Vi har varit helt okej att spara, både Nat och jag, sen vi flyttade norrut. Men jag hade verkligen velat ha ett bra sparkonto att kunna luta mig tillbaka på och planera framtiden med. Samt att jag behöver spara ihop till en ny laptop och ett nytt kameraobjektiv - badly!
  • Bli bättre kompis med mig själv. Ta tillvara på tid med mig själv, inte bara försöka distrahera från nuet. Gärna unna mig själv mer saker som jag tycker om med. Ta hand om mig själv. Jag blir tjugoåtta i år, det är dags liksom!
  • Vårda mina vänskapsrelationer. Jag är alltför bra på att låta mitt dåliga mående blocka relationerna i mitt liv. Prata med mina fina i London och Sverige varje vecka, besöka dem så ofta jag kan, bjuda in folk att komma och hälsa på här. Det tar inte så mycket egentligen och det är så enormt värt det. Vänner liksom, bland det viktigaste som finns <3
  • Tatuera mera!
  • Inte ta skit på så stort allvar. Lära mig ta ett steg tillbaka och andas. 

Jag väljer veganskt

Hej!
 
Jag tänkte inleda den nya måndagstraditionen här på bloggen med ett nytt spännande kapitel som jag precis påbörjat: jag har gått från att vara vegetarian till vegan. Hipp hipp hurra!
 
 
Detta är något som jag är så himla peppig över. Jag ser liksom fram emot att gå upp på morgonen för det innebär att jag får fixa frukost. Alltså, haha. Jag har inte riktigt brytt mig om mat alls de senaste månaderna utan bara ätit vad som varit lättillgängligt: allt från en skummig snabblatte, till ett par riskakor, till hämtmat. Kort och gott har jag ätit skräp. Usch. Det är nog en ganska så stor del i att jag mått skräp med, måste jag erkänna. Men nu har jag ett intresse för mat igen, vilket känns så himla härligt.
 
Innan jag bestämde mig för att köra igång med detta har jag haft det i huvudet i ett par veckor. Jag har tänkt på vad det innebär för min vardag - vilka förändringar jag behöver göra. Jag har tänkt på mjölkprodukter som jag älskar att äta (hej, ost) och hur jag ställer mig till att avstå från dem. Jag har funderat mycket över hur mjölk- och köttindustrin hänger ihop, jag har googlat runt för glatta livet, kollar på dokumentärer, frågat ut folk till höger och vänster. Sen var det för ganska precis en månad sen som jag kände att jag faktiskt inte ville hyvla ost och lägga på mackan. Ni som känner mig vet att ost väldigt länge har varit min favoritgrej här i världen. Jag är en sån som kan gå in i delikatessbutiker och sniffa på olika ostar i timmar. När jag och Nat flyttade ihop hade jag en egen hylla i kylskåpet som togs upp till största delen av en låda som vi kallade "Jennifers ostlåda". På skoj har jag ibland räknat hur många olika ostar jag har vid ett tillfälle. Sex-sju brukar vara de vanligaste. Kort och gott - ost har helt klart varit min grej. Så när jag kände att jag hellre avstod än åt det så stod det liksom klart för mig att detta var en förändring jag var redo för.
 
Min nya favorit: grilled cheese sandwich med Violife mjölkfri ost, champinjoner och näringsrik jäst.
 
Jag började med att köra på en ganska låg profil. Jag tänkte att det får bli en övergångsperiod där jag lite lär känna min nya livsstil (för mig känns det viktigt att inkludera mer än bara kost), typ doppar tårna innan jag hoppar i med huvudet först. Så jag började plugga veganskt. Jag läste om fällor i kosten, bästa källorna för protein, hur en gör egen mjölkfri parmesan. Jag skrev långa inköpslistor och sparade recept i tusen små flikar i min webläsare. 
I samma veva frostade vi av kyl och frys här hemma, så allt det gamla rensades ut. På jobbet hade jag en grekisk yoghurt kvar, samt en burk honung. Yoghurten åt jag upp, honungen ställde jag i skafferiet så att andra kunde ta av den. Allt nytt jag köpt har varit uteslutande växtbaserat. Jag anser dock att kasta en massa gammalt utav ren princip inte är något som jag ser några som helst fördelar med. Detta är nog väldigt individuellt men jag kommer exempelvis fortsätta använda min concealer från NARS tills den är slut, jag kommer använda upp hela min nya hårbehandling Roots från LUSH, jag kommer gå i mina upphittade Dr Martens i skinn tills jag behöver köpa nya kängor. Det är säkert många som inte håller med mig på denna punkten, men att kasta bort fullt fungerande produkter och artiklar för att ersätta det med nytt känns dumt. Det är rent slöseri i mina ögon. Jag tänker inte kasta vad jag äger som inte är 100% växtbaserat. Nej, det tänker jag inte. Men när den där mascaran tar slut så kommer jag vara väldigt noga med att vad jag investerar mina pengar i är både veganskt och cruelty free. 
Så förresten, har ni några bra tips för smink, hud- och hårvård som uppfyller dessa krav så tipsa mig hemskt gärna! All information är bra att ha i detta stadiet.
 
Standardlunch när jag inte orkar laga mat: pittabröd med avokado, spenat, och hummus.  
 
Vill ni veta varför? Lite mer konkret kanske?
Jag har varit vegetarian sen jag var tretton år gammal. Det har varit min vardag, och jag har vant mig vid det. Att utesluta kött funkade bra för mig och jag har alltid varit nöjd med det beslutet. Vad jag dock inte reflekterat över på bra länge är hur jag som vegetarian ändå bidrar till köttindustrin. Osten jag älskat att äta kommer från kor som tvångsinsemineras och föder kalvar som tas ifrån dem inom några dagar - för att antingen bli mjölkkor de med eller slaktas för sitt kött. Äggen jag ätit kanske har varit ekologiska och frigående, men även där har jag bidragit till att hur många kyckligar som helst malts upp levande om de inte kunnat värpa. Det hänger liksom ihop. Bara för att jag själv inte sätter i mig köttet så bidrar jag ändå till att djur föds upp industriellt för att ätas. Med detta tillkommer utsläpp, skövling av regnskog, transport för att föda djur, likaväl som slakt. Och jag blev bara så himla arg när jag läste på mer och mer och insåg att jag bara blundat för detta så länge. Jag har inte greppat att det hör ihop. Jag har inte reflekterat över vad som faktiskt är hållbart.
Men det gör jag nu.
 
Fick Whole Foods fnatt när jag var i Stoke Newington senast. SÅ MYCKET GOTT!!! 
 
Jag vill påpeka att jag inte försöker predika detta för någon annan. Mina åsikter och val är just mina. Jag anser att det inte är hållbart att leva som annat än vegan - så det gör jag nu. Nat äter fortfarande kött emellanåt, för det är hans val. Waffles äter animalisk hundmat, då jag inte kan så mycket om vad det skulle innebära att lägga om hennes kost till växtbaserad (även här vill jag utlysa om tips och info! Någon som har erfarenhet av detta?) och inte känner att jag kan med gott samvete justera hennes kost och se till att hon mår toppenbra av det. Jag säger inte att jag gör rätt som väljer veganskt, eller att köttätare väljer fel - utan jag väljer det som jag känner mig bekväm med, det som jag tror på. Alla andra får äta vad fan de vill, det har inte jag att göra med. Däremot uppmuntrar jag gärna till att ta sig en funderare över hur ens egna kostval påverkar vår planet. Att byta till lågenergilampor är inget i jämförelse med att sluta äta hamburgare. 
 
 
Favoritfrukost just nu: blåbär, äppel, havregryn, vita chiafrön, valnötter, jordnötsmör och mandelmjölk <3
 
Så nu hejar jag på för ett nytt och medvetet år. Jag kommer fortsätta att exprimentera med prylar jag aldrig testat tidigare (gjorde bästa tahini-dressingen igår!), följa recept från vegobloggar och förbättra min kunskap om kost och näring överlag. Så nästa gång ni ser matbilder här på bloggen eller min instagram så kan ni vara så säkra på att allt det där goda som jag stoppar i mig är grönt ända in i gräsrötterna!
 
 
 

Dags för lite ordning och reda

Hej kompisar, hej 2016.
 
Åter igen sitter jag hemma i soffan med ett gammalt avsnitt av RuPaul's Drag Race (säsong 4 = Sharon Needles <3<3<3) på TV-skärmen i bakgrunden, hundvalpen ihoprullad till en liten boll intill mig och ett stort täcke över mig. Jag har varit ledig till och från i två veckor, jobbat hemifrån när jag jobbat alls. Jul och nyår har flugit förbi och jag vet inte om jag hunnit vila ut mig trots att det är där mitt fokus legat. Trist.
 
Jag är lite trött på att allt är kaos, så jag tänker ta årsskiftet som en möjlighet att strukturera upp allt som inte riktigt funkat nu på senaste. Bloggen inkluderat. Så istället för att lägga press på mig själv att fota, skriva och vara så jävla inspirerande här - vilket jag sen inte är och får en jävla ångest över - så sätter jag ett mål jag känner är realistiskt. Jag kommer från och med nu blogga en gång i veckan. Varje måndag har jag bestämt mig för. Jag har tänkt att det låter mig fylla ut inlägg med roligt och vettigt material, och inte bara ord för ordens skull, bilder jag redan postat på instagram bara för att. Jag vill att bloggen ska vara värd att läsas! Så från och med nu på måndag den fjärde januari så sätter bloggen igång igen :)
 
Tills dess får ni vara med på mitt nyårsbad med badbomben Luxury Lush Pud. Himmelsk och till halva priset i mellandagsrean! Njutning på hög nivå. 
Pusskram, 

God Jul!

 
Hej fina!
Jag hoppas ni alla har mysiga och härliga juldagar framför er, helst iklädda kli-fria tjocka koftor och med era älskade omkring er. Jag, Nat och Våfflan hoppar strax på ett tåg och åker till Nats familj i Hertfordshire, strax norr om London (ni vet där vi bodde innan vi flyttade till Nottingham). Detta kommer bli min första klassiska jul på åtta år, och det känns lite lustigt. Men jag har slagit en en resväska med peppiga klappar, valpis har en mysig fleecetröja på sig så att hon inte ska frysa och det har utlvats timmar av sällskapsspel - så det kommer nog bli hur trevligt som helst.
 
Jag kommer förhoppningsvis börja uppdatera mer här snart. Så länge kan ni följa mig dagligen (så gott som) på Instagram. Ha det superfint nu så hörs vi snart igen. Puss!

The morning after

Jag och Våfflan har erövrat soffan här hemma idag. En vegansk matmarknad har precis slagit upp sina godheter på ett torg runt hörnet, men jag bara orkar inte. Inte idag. Det är makalösa stormvindar utomhus och jag har en mindre härlig bakfyllehuvudvärk som dunkar från och till. Som gjort för take away och bubbliga läskflaskor i mängder. 
 
Igår var första okej dagen på länge. Det tänker jag fokusera på idag.
Det och tusen tupplurar.

Anti-stress i stil med ett dagisbarn

 
Så ja, jag tänkte att det inte kunde skada att testa något nytt. Ibland så tycker jag det är skönt att skriva, teckna, eller allmänt skapa. Att det hjälper mig både att flytta fokus och ger mig energi. Ibland har det dock motsatt effekt och allt ekar prestationsångest.
Så jag köpte hem en målarbok "för vuxna" nu i veckan, och ett gäng superbilliga färggala pennor. Jag har hört från många håll att det ska vara ett skönt sätt att de-stressa men ändå att göra något lite kreativt. Och hittills kan jag bara säga... att jag tror det funkar helt okej. Jag har suttit och ritat en pastellig himmel över ett London-panorama hela kvällen, med valpis sovandes tätt intill mig och gamla avsnitt av tv-serien Archer i bakgrunden. Och jag känner mig lite avslappnad faktiskt, mer än jag gjort på flera dagar. Jag tror det kan vara bra att ha något litet att pilla med - där en är tvungen att fokusera - men samtidigt kan föra ett samtal eller lyssna på en schysst podd. Jag kommer fortsätta med detta om kvällarna ett tag nu i alla fall.
 
Boken jag köpt heter förresten The Magical City och är ihopsatt av den brittiska illustratören Lizzie Mary Cullen. Jag valde just denna för att platser betyder mycket för mig, både som jag behökt, bott på eller bara drömt om. Dessutom är det mysigt att färglägga gatustenar och stjärnbeströdda natthimlar. Här ovan kan ni se bitar av panormana-bilden jag jobbar på just nu. Helt kringelikrokig och underbar. Stor tumme upp.
 
Någon annan som testat målarböcker? Det är ju lite på tapeten just nu ändå. 
 
(tack för alla fina kommentarer på de tidigare inläggen. ni anar inte hur era ord värmer.)

Ett kort hej och en våffla



Våfflan min spanar ut över Hackney från en dubbeldäckare. Hur fin är hon inte?!

De två senaste dagarna har varit de värsta hittills. Jag känner av ökningen i min medicin. Gråter hejdlöst och känner mig allmänt ostadig. Jag har varit hemma från jobbet igår och blir hemma idag med. Turligt nog har jag förstående chefer, stöttande kollegor. Men det är ändå svårt att komma över den skam som lägger sig likt en tjock hinna över det faktum att jag inte riktigt fixar min vardag. Jag försöker att inte döma, men det är svårt. Det är svårt att vara okej med att inte kunna kontrollera kroppen, att motvilligt kräka upp det jag äter och bokstavligen tala falla ihop på golvet. Jag tänker att skriva av mig här är en form av acceptans. Kanske en liten lättnad med om jag ska vara ärlig.

Jag ska försöka krypa upp till ovanvåningen igen, gömma mig intill Nat i vår varma säng. Sova ett par timmar till. Det är allt jag orkar just nu. 

Jag vet att det kommer bli bättre. Av erfarenhet känner jag att stabilisering inte kan vara långt bort. Det är bara svårt att se och tänka logiskt i stunder som denna. Att inte se allt det förfärliga som ångest drar med sig. 
Jag försöker ta det en timme i taget. En liten bit åt gången. Jag vet att det är det bästa jag kan göra just nu. Det får vara så. Förhoppningsvis är det lite lättare i bröstkorgen nästa timme eller timmen efter det. 

När jag gör ingenting men det händer saker ändå

Hej hej, söndag.
Helgen har varit mindre händelserik och veckan som ledde upp till den likaså. Och det ligger en del eftertanke bakom detta. Jag har valt att liksom tråka ner mig hemma ganska så mycket. För det är här hemma jag kan få mycket av det jag behöver göra gjort. Att jobba med mig själv- att klura ut nya vägar att gå för att bota stressen, pressen och ångesten. Och jag är ganska så glad idag, för jag tror jag kommit en bit på vägen. 
 
Idag har det hänt i princip ingenting alls som var värt at fota. Utom en söt storögd hund som precis blivit nio månader. 

Och jag har lagat mat i alla fall varannan dag den senaste veckan! Till frukost blev det pannkakor med riven ost inrullad i. Så himla mumsigt!
 
 
Jag tänkte fortsätta på stress-spåret nu. 
Tycker ni att detta känns som något jobbigt och triggandes så ber jag om ursäkt. Jag vill dock prata om detta. Det är så himla viktigt att inte hålla käften och "försöka vara stark" eller ta kommentarer som "ryck upp dig, det blir snart bättre!". Depression och ångest är saker som behövs tas på allvar och jag tänker vara öppen med att detta påverkar mitt mående avsevärt för tillfället. För det är okej. Det får vara så. Jag behöver inte rycka upp mig för fem öre. Istället så behöver jag sätta fingret på var det skaver så gott jag kan, och se vad jag kan göra för att a) stå ut i hårda stunder b) förbättra läget långsiktigt. Och en stor del av detta är att acceptera att det är ganska så bajs för mig emellanåt. 
 
Jag har pratat lite med min chef och HR på jobbet, och jag får himla fint stöd därifrån. Så det känns okej, även om jag vet att jobbet är något av det som bidrar till stressen absolut mest. Men vi försöker lägga om lite hur min vardag ser ut där. Och bara att ha folk uppmärksamma på att läget kan vara lite skört är himla tryggt faktiskt. 
Jag har även tagit ett sånt dära allvarligt snack med min doktor. Eller, jag har ingen kontakt här i Nottingham som jag träffar med jämna mellanrum, men jag bad om ett samtal och det fick jag, och personen som ringde upp mig i veckan då jag satt hemma i tårar för att jag inte orkade gå utanför dörren hade träffat mig innan. För över ett år sen, när jag registrerade mig här. Hon kom ihåg mig och validerade det jag berättade. Vi bestämde ihop att öka min medicin tillfälligt och att jag skulle få chansen att prata med någon. Sen får jag själv ta det som jag vill och hon kommer checka in emellanåt för att se att det känns okej. Så tummen upp där.
Och hemma har jag satt upp lite bra rutiner som ska hjälpa mig att strukturera upp vardagen, minska sårbarheten. Jag har även bunkrat upp lite inför krisigare situationer. Gjort upp planera för hur jag kan hantera att jag inte kan hantera det jag vanligvis kan. Jag har beställt en målarbok som jag kan fylla i för att anti-stressa. Jag har ett lager dofter som får mig att slappna av. Jag har organiserat saker jag använder för att komma till ro. Jag har peppat mig med andras historier om att stå ut när det är svårt. 
 
Sånt är läget. Jag känner att jag börjat kartlägga en bra bit av bekymret. Jag har stöd på hemmaplan, på jobbet och i vänner. Jag har akuta grejer som hjälper. Jag är aktiv gällande mitt välmående. 
Tack för att ni läste.
 
Och har ni några bra tips för att deala med ångest och stress så kommentera gärna här. Jag tar gärna emot alla förslag som kanske kan göra någon  skillnad. 
Och ps: sluta aldrig prata om det som är jobbigt. Aldrig.

Tre dagar med min andra älskling

 
 
Idag släpper jag ångesten och stressen och drar till London över helgen. 
Jag drar inte bara med en utan två kameror, och lovar att uppdatera med mycket fint nästa vecka. Puss.

Ett hej och lite till



God afton, bloggvärlden.
Jag ligger nedkrupen under två täcken i vår dubbelsäng på andra våningen. Det är helt mörkt i rummet, ljuset från mobilskärmen bländar mig. På våningen under ligger Waffles inbäddad i ännu ett täcke på prick i mitten av soffan och snarkar nöjt. Nat står i baren på jobbet, serverar öl och drar i ärmarna på sin hoodie så som han alltid gör. Jag kan se det framför mig. 
Det är en väldigt typisk onsdagkväll. Jag kommer somna inom en timme då jag måste upp innan gryningen för att hinna med mina båda bussar som tar mig till jobbet på andra sidan stan. Det är rutin nu. Så är det bara. Men på senaste är det något som skavt i min vardag och jag har försökt att balansera det jobbiga trycket i bröstkorgen med alla måsten. Det har gått rätt okej, men det tar på mina krafter. Jag gör inte så mycket mer än jobbar och ror om mig själv - vilket jag vet avspeglas pinsamt mycket här i bloggen. Inga världsnyheter att rapportera om direkt. Men det får vara så just nu.

Ibland fastnar en i perioder som inte riktigt är överens med en själv. Det är en sådan jag försöker intala mig att jag varit i de senaste veckorna. Jobbet är superstressigt. Saker jag normalt sätt hade dealat med utan att blinka känns som kallsupar. Och tyngden på axlarna blir obekvämt övermäktig. Jag vacklar lite. Jag gråter ibland om kvällarna av utmattning. Jag kan inte somna av oro. Jag hoppar flera måltider i rad då hungern inte infinner sig. Så länge jag fixar vardagen så faller resten på plats till slut, tänker jag.

Men ja, det är jobbigt just nu. Jag känner mig som en urtvättad version av mig själv, ständigt tvivlande, ständigt uppgiven. Jag försöker ge mig själv tid att ta igen mig på kvällar, helger, och lediga dagar - men inget verkar riktigt räcka till. Jag vaknar med ångesten som en stor klump i halsgropen. Jag går till jobbet igen med för lite sömn, för lite näring, för lite ork. Jag tacklar inte motgångarna utan bara tar dem. Jag tänker att 'snart är det helg igen. Det blir bättre bara jag får vila'.
Och veckorna går.

Jag säger inte att allt är bäcksvart. Jag har kul med. Jag skrattar och ler. Jag har bra dagar, njuter av saker, ser fram emot äventyr. Det är bara i en mindre utsträckning och ständigt omfamnat av det som inte riktigt funkar. 
Men jag fortsätter att försöka. Jag vilar och tar nya tag. En jobbig period tar slut, och det ser jag fram emot just nu. Så länge så har jag nu fått skriva av mig - vilket alltid är himla skönt. Och ni vet lite vad som står till här i trevåningshuset, i mitt mörka sovrum, i mitt stressade sinne. Det är ingen hemlighet och inget att skämmas över. Jag tycker det är viktigt att vara tydlig med det. 

Så, nu hoppas jag att sömnen kliar till bakom ögonlocken snart. Imorgon känns mycket redan nu, så jag behöver all kraft jag kan få. Tur att det inte är långt till helgen...

Puss och tack för att ni orkade läsa.


Lyxigt med lite ledighet

Hej kompisar. Jag har tagit långhelg och njuter av det varenda sekund jag kan. Under de senaste veckorna har jag verkligen lagt märke till hur mycket vardagsstressen tär på mig och därför har jag sett till att planera in en del sporadiska lediga dagar nu i vinter. Jag tror jag behöver det för att kunna orka med helt enkelt. 


Här kommer en liten bit av en av de dagarna. Jag såg i detta fallet till att ro om mig själv något helt vansinnigt.


Först ut på dagordningen var en stor och god frukost. Jag har ju, som jag tidigare nämnt, inte lagat mat på evigheter. Denna morgon slängde jag ihop lite smått vi hade liggandes och åt som en kung. Och fan vad jag mådde bra av det kan jag lova er. Jag äter förresten ägg igen efter ett par månader utan. Inte i stora mängder, men som ett slött sätt att hjälpa mig med protein. För nu får det funka så tänker jag.

Sen tog jag med mig min lilla kumpan ut på en promenad samt sprang lite ärenden i stan. Inga bilder från detta dock, så ni får en blick fäst på en lekstund istället. Hon är så nedrans fin denna. Önskar att ni alla kunde få vara med och gosa med oss.
 
Inne i stan köpte jag lite smågodis från LUSH med, och en av dem var Cup O'Coffee, som jag komemr berätta lite mer om en bit längre ned i inlägget. Såhär staplar jag upp mina bästis-prylar inom ett bad i alla fall. Och då det blir kallare och kallare utomhus blir det allt vanligare att jag hänger i badkaret mitt. Skrumpna tår - jamen visst!
 
För någon vecka sen kom Nat hem med badbomben Shoot For The Stars då han visste att jag hade haft en usel dag. Det kanske låter banalt, men en sån söt liten gest gjorde mig genast på bättre humör. Jag använde halva bomben på stört men sparade resten. Jag är relativt snål av mig gällande sånt här, så jag försöker få ut så mycket jag kan för de pengar som spenderats. 

Nu var det i alla fall dags att använda andra halvan!


Hur fin?! Tyvärr doftade den inte så mycket, så jag knäckte i lite extra bubblor med yuzudoft för att piffa till läget. Ska en lyxa kan en ju köra på rejält tycket jag!

Sen bara låg jag ned i badet i en halv evighet och såg färgerna försvinna under ytan tills allt bara var turkost och glittrigt. Mysfaktor = väldigt hög. Grämde mig lite för att jag inte hade ett glas vin att sippra i mig. Det hade varit storslaget ju.
Istället så blev det kaffe! Detta är då en ansikts- och kroppsmask som jag velat testa sen den kom ut i och med öppningen av nya flaggskeppet på Oxford Street. Den doftar jättestarkt av krämigt kaffe och är helt vegansk. Så här använde jag den:

Jag började först med att tvätta mitt ansikte för att få bort allt smink och smällde sedan på ett lager av återfuktande serum innan jag smetade på masken. Serumet gör även så att huden inte blir jättekänslig jämtemot masken, vilket jag som har gansak så mesig hy är glad för. Tips tips! Som ni ser så är masken full av små bitar kaffe. Dett är superbra att använda som skrubb och kan verkligen gå djupt. Den var uppfriskade som bara den och överallt där jag använde den (ansikte, hals, bröst, armar) så blev min hy mycket piggare. 

När jag väl var torr och påklädd igen så hade det börjat skymma utomhus och jag fick bestämt lägga kameran på hyllan för dagen. Så himla tråkigt att det blir mörk tidigt, men inte mycket att göra något åt. Resten av kvällen blev av att spendera med månadens bokklubb-bok. Jag berättar gärna mer om den vid ett annat tillfälle, men nu piper det i köket från tvättmaskinen och min mage kurrar, så det är dags att sätta sig i arbete åter igen. 
 
Puss på er!

En regnig novemberlördag

 
När det är helg kombinerat med ösregn utomhus och busskortets saldo står på noll är ibland det bästa att göra av situationen att ta en riktigt lång mysig morgon imonhus. I lördags bestämde jag mig för att piffa till läget rejält med målade mörka läppar, rosenröda kattögon, och chokladbruna naglar. Allt till största delen av vad som hittills släppts av Scream Queens <3

Inte ens Våfflan min ville gå ut. När det var dags för kisspaus bad hon genast om att få gå in igen. Söt liten typ som inte gillar våta tassar. Jag kan relatera.

Så vi spenderade ytterligare någon timme ihopkrupna på soffan till dubbeldoftande ljus. Cappucciono choklad + kanel, så himla gott! Gör en nedrans sötsugen bara. Och med det i bakhuvudet bestämde jag mig till slut för att slänga på mina största kängor och trotsa ovädret. 
 

Men precis när jag skulle kliva utanför dörren så öppnade sig himlen. Vi bor precis i en backe så en kunde se hur vattnet porlade nedför gatan. Och mitt paraply fick slängas i förra veckan efter år av mycket trogen tjänst om morgonarna på väg till jobbet. Rest in peace, och så.

Så det blev att sitta inomhus och stirra ut genom regnvåta fönsterrutor ett tag till... Frustrerande, fast fint.
 
Waffles hade sömndrucken blick och låg mest på soffan med favoritleksakerna. Denna är ett monster som piper när hon biter i den. Hon fick den lagom till Halloween och de har blivit riktigt bra vänner nu.
 
Till slut så lugnade det sig dock. Jag traskade runt i duggregn ett tag och fick gjort lite ärenden som legat och väntat på mig. På vägen hem gick jag genom bästa parken och trånade efter finaste raden av färgglada hus som jag är lätt besatt av. Alltså tänk att bo där! Åh, en dag så kanske... 
 
Väl hemma igen drog jag på mig varma strumpor och kröp ner i soffan under en filt igen. Jag vispade ihop en sojamocha med lite extra choklad och tryckte i mig en eller två rejäla mince pies. Resten av kvällen spenderade jag med att titta mig mätt på briljanta (stavas det så på svenska?) och smarta dokumentärfilmer på BBC iPlayer. Jag vill tipsa stenhårt om 'Is This Rape? Sex on Trial' och 'We Want Our Country Back' och den för tillfället mest uppfriskande 'Britain's Biggest Sexists?'. Alltså BBC räddar regninga novemberhelger då en inte har ork till att göra något annat än att stanna inomhus. Och då detta är på pricken mitt liv just nu bockar och bugar jag för detta. Och slår mig ned i soffan igen.

Brittisk dimma

 
Över helgens sista morgon låg en tjock dimma över förortsgatorna till långt in på förmiddagen. Då detta är något av det som jag ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR med Stobritannien kunde jag inte låta bli att ta med mig kameran ut på min och Waffles morgonpromenad. Det var precis så en kunde se slutet på gatan.

Väderkvaren som ligger på en kulle på andra sidan huvudgatan i Sneinton sträckte sig långt långt upp i skyn och kunde precis ses när en kom närmare. Jag försökte fotografera utsikten från denna kulle, men det syns liksom inget. Bara dimma på ett litet fält istället för en rökig stad som jag hoppats på. Men men.

Två av mina bästa grejer i en bild: höst och dimma <3



Vi fortsatte ner till den lokala kyrkogården. Då det var söndag skrek orgelmusik inifrån stenväggarna på själva kyrkan, men vi höll oss utanför. Drömmigt, eller vad säger ni?

Hej fralla! Gott med pinne till frukost.



Hejdå!

past,
RSS 2.0