söndagsfrukost

Vem älskar inte helgfrukost? En har tid att bli riktigt hungrig, kika igenom kylskåp och skafferi ordentligt, och slänga ihop precis exakt vad en är sugen på. Typ såhär kan det se ut!

Vi börjar med "efterrätten". På en söndag får en! Nat håller på att lära mig lite mer om brittiska snacks, godisar, och mat som jag missat. French Fancies var det den här gången. Rosa små godbitar med victoria sponge och lite clotted cream precis i toppen. Så sjukt sötsliskliga! Men mitt sockersug denna helgen har varit tokigt, så dessa små godbitar har varit perfekta. Efter en eller två vill en inte veta av socker igen!

Standard är grekisk yoghurt, havregryn, chiafrön, och mandelflarn. Okej, jag måste erkänna att en del ord måste jag använda google translate för att komma på. Och sen när jag skriver ner dem så tänker jag bara 'men vad tusan; kan det verkligen heta så?!', exempelvis 'mandelflarn'. Liksom va?

 Och det var sååå himla längesen jag gjorde smoothies så idag blev det dags igen! En mumsig blandning av hallon, banan, spenat och avokado. Slank rakt ner i magen så kvickt att jag fick brain freeze. Aj, men så värt det.

min lördag i mat

 Något lite roligt har hänt på senaste. Jag har börjat bli lite mer matintresserad, och därför lagas det mer eget i hushållet. Jag ska kämpa mot att äta sånt som är bekvämt och enkelt, typ som mackor eller färdigmat, bara för att jag är trött när jag kommer hem från jobbet eller helt enkelt inte har lust att laga mat. Det blir ju alltid så gott om en lägger ner lite tid och omtanke vid det en lagar, så då är det klart roligare att äta med. I vilket fall som tänkte jag att vi kollar in min lördag, fast bara rent matmässigt. 
Såhär såg det ut:
 
Megasen frukost. Låg och myste i sängen i evigheter, sträckläste, och pussade Nat i pannan när tillfälle gavs. Men tills slut gick jag upp och bestämde mig för att skramla ihop något kul av det vi hade liggandes hemma.

Jag kokade mig en liten portion havregrynsgröt med kokosflingor i, som sen även pyntades med torkade bär, lite houng, chiafrön, och en klick hallonsylt. Jag hade nästan glömt hur mycket jag älskar morgongröt! Och så passade jag på att äta upp ett litet gäng ostkex vi hade liggandes med, perfekt plockmat när en sitter med en bok i ena handen. Typ frukostefterrätt. 
Är på fjärde Christie-boken för i år nu, så den fick vara med på ett hörn med.

Jag äter så galet mycket blåmögelost just nu. Finns billigt att köpa i butikernas julreor. Denna är extra stark och extra god, tyvärr så kan jag bara äta den när jag är ensam i rummet, annars klagas det på stanken. Själv tycker jag bara det luktar underbart gott!


Strax innan klockan slog kväll blev det dags för lite middag. Skippade lunch eftersom jag gick upp så sent. Det är sista veckan innan lön nu, så vi försöker vara lite smarta och sparsamma, och då blir det ju såklart av att göra soppa!

Fransk löksoppa för att vara mer sepcifik. Bästa och billigaste grejen. Vi hade i två gula lökar, tre klyftor vitlök, en buljongtärning, en liten slatt torrt vitt vin, minilite grädde, och de kryddor vi tyckte passade fint ihop. Blir oerhört gott och väldigt mättande. Tips tips om en vill vara sparsam.


Först fräses löken, samt karamelliseras med en gnytta socker, sen i med lite vin och snurra runt det i kastrullen lite. Efter det hällde vi i en mugg med vatten och kastade i buljongtärningen och kryddorna. Sen är det bara att låta det stå och koka på låg värme ett tag.

Under tiden rostades det lite spontana krutonger. Borde dock ha gjort mindre bitar. Se till att knåda in kryddor i själva brödet så blir det extra smaskigt!

 Sen hällde vi i lite grädde, mixade, och serverade med riven stark cheddar på toppen. Jag hade inte tålamod att vänta tills osten smälte för att smälla av bilden, var så oerhört hungrig. Men det här är liksom bästa soppan. Så enkel att göra för bara någon krona. Och enkel att variera med. Förra veckan hade jag i rödvin och då blev smaken himla piffig. 
 
 Allt som allt- himla trevlig matdag.

världens finaste bokmärke

När en vänder sida efter sida efter sida i fina historier vill en klart spara med något absolut lika fint, om inte finare! Så jag stal de mug shot-liknande passfotona Nat tog förra veckan. Han ser lite sådär lagom hunkig och farlig ut. Kan inte låta bli att låta fingrarna leka med bokmärket mellan kapitlen. 
Oj, så bra det kan vara att läsa ibland.
 
Använder ni något kul bokmärke förresten? Eller är ni kanske en grupp hundöronindivider?

#chrissyfangirls

En del av de finaste är ju så fina att en inte bara kan låta bli. Så förra veckan dödade jag stela decembertimmar med att klottra ner min bästa Chrissy i min bok. Det visade sig att jag inte är bäst i världen på galmourhår, men hon blev ganska tjusig ändå. Signande med AMtröja, såklart.
 
Och vet vi vad? Om en månad så kommer hon hit. Hit och hälsar på mig och Nottingham med pompa och skumpa och allt annat vi kan behöver för en superdupertid ihop. Och billiga öl i Sheffield såklart- äntligen!

Tumme upp upp och iväg.

floor living// floor drawing


Söndagen var meningen att vara en lagom produktiv och mysig dag. Jag började med att göra något som ja inte gjort på flera år: jag ockuperade hela köket för att baka. Vi har en bake off på jobbet i veckan och jag tänkte bjuda på hallonmarmorerade brownies. De var jättefina. Tills de skulle in i frusen... då kollapsade allt pladdask och ser nu ut som smet igen. Trött och besviken låste jag in mig i vardagsrummet. Och när skymningen satte igång på riktigt tände jag ljus och bläddrarde i mina skissblock lite. Obligatoriskt body butter med på bild. Min hud hatar vinter.

Älskar stearin som flödar över gamla vinetiketter. Trivia: alla vinflaskor jag köpt senaste halvåret (typ tre) har varit baserade på utseende. Gäller att planera i förväg liksom. Och återvinna. Och mysa i vintermörkter. Hih.


Vi kikar på lite skisser. Först ut är en rynklig liten shar pei som jag blivit kär i. Jag bestämde mig för ett tag sen för att lära mig att rita med byros. Och det går... sådär. Inte alltför illa faktiskt. Att skugga kan vara en mardröm men när det blir bra är det värt allt besvär. 


Ritade lite pojkvän en ensam kväll. Baserad på den här bilden.

Och den här grabben med Rapunzel-hår väntar bara på att jag ska införskaffa lite fler fäger så tischan kan bli färglagd. Kanske decemberlönen kan hjälpa. Eller januari. Eller, jaa... vi får se.

Just nu jobbar jag lite på den här takterassen med gigantiskt fairy lights. Byros denna med. Nu ska bara en stad in i bakgrunden och kanske något mysigt på bordet. Och sen skugga skugga skugga. 
 
Har ni lite kul inspiration får ni gärna dela med er. Alltid kul att samla på sig lite extra fint. Och mina helgkvällar är ofta ganska mörka, ensamma, och kalla; perfekt för penna och papper. Precis som ikväll!

 

En kväll på Annie's


Hej och på tal om smultronställen och guldgruvor; jag lär känna Nottingham mer för var vecka som går. Och det är en stad fylld med massa små fantastiska gömmor. Och senaste fynded heter Annie's Burger Shack. Där var jag och älskling och åt oss mer än alldeles för mätta igår. Såg ut lite såhär.

Menyn är massiv och allt går att beställa som vegetariskt och veganskt. ALLT! Och då menar jag inte att de tar bort osten och lägger i extra sallad. Det finns fuskkött så det bara ryker om det; vegobacon, vego pulled pork, vegokyckling, vegokorv. Alltså ja, allt du kan tänka dig. Ett helt kök designerat åt att se till att folk med speciaqlkost ska kunna äta precis lika gott, om inte godare, som alla köttfantaster. Ett så jävla bra koncept. 

Så vi satt och tuggade i oss våra godbitar strax innan middagsruschen, tyvärr till julmusik och pynt. Fast det gjorde inte så mycket. Vi pussades mest och delade sötpotatis-pommes. Och vet ni vad som gör det hela ännu bättre? Våningen under är Annie's Bar! De har Nintendo 64 med Mario Kart och gamla svartvita sportevent på en skruttig TV. Och så mycket craft beer. Jag ville mest bara stanna för alltid. Eller i alla fall återkomma en gång i veckan.

Så glad och pixlig var jag!

Och jaa, söt. Han liksom lyser upp ett helt rum, ett helt kvarter, en hel stad. Och min tillvaro då såklart.

Klicka på bilden för att komma till menyn, vettja!
Ni kommer trilla baklänges och boka flygbiljett genast, jag lovar. Puss.

Lite tyck och tänk om Lena Dunhamns bok

Förra veckan läste jag klart Lena Dunhams 'Not that kind of girl'. En debutbok från en redan etablerad skribent. Ett gäng essär baserade på tolkningar av hennes egna minnen från hennes egna barndom, ungdom, och nutid. Allt indelat i större kapitel som 'Sex and Love', 'Body', och 'Friendship'. Lite enkelt förklarat allt sånt där himla viktigt som brukar påverka och forma en ung kvinna under hennes uppväxt. Sånt en tänker på. Sånt en gör utan att tänka på. Sånt som en överanalyserar och låter styra en. Sånt en lägger märke till. Sånt som betyder någonting. 
 
Först och främst måste jag säga att jag är helt klart en Lena fan girl. Jag tycker hemskt bra om hennes tv-serie Girls, men ännu bättre om henne själv. Hon verkar vara en helt strålande person. Knivskarp på sitt egna vis, en som belyser och ifrågasätter istället för att bara nicka och hålla med. En som inte är rädd för jobbig stämning, en som drivs av att utmana. Och en som har någonting att säga. Hon har en röst, hon gör sig hörd, hon tar plats, och hon ser det som en självklarhet att hon gör det; vilket jag älskar. Hon klurar över normer hon bryter och följer. Hon tänker efter, kanske inte alltid före, men alltid alltid. Och det är så skönt med någon som vågar prata om det där som annars är lite klurigt att nämna, lite obekvämt och lite ofint kanske. Sexdrift, livmodersbekymmer, menstruation, självkänsla. Och även om det hon skriver och säger är väldigt 'out there', väldigt överdrivet amerikanskt, så är det skönt att få höra. Och på många sätt önskar jag att jag själv kunde vara en gnutta mer som henne. En gnutta mer JAG TAR PLATS OCH DET ÄR FAN OKEJ, INTE SKA JAG BEHÖVA BE OM LOV FÖR ATT JAG INTE ÄR NORMSNYGG ELLER FÖR ATT JAG HAR AVVIKANDE BETEENDEN. Och nej, vi ska inte behöva be om lov för att få vara med, få ta plats, få tala, och säga vad vi tänker.
 
Boken är väldigt mycket som Girls. Hon skriver helt fantastiskt. Alltså språket bara gör mig genomglad ibland. Även om många situationer är svåra att relatera till kan jag uppskatta hennes välmålade bild av de. Fast ibland känns det lite som att hon vill säga något, liksom är på väg mot en slutsats, något som ska upplysa mig på ett sätt jag inte tänkt innan... men så slutar kapitlet innan vi kommer dit. Och ja, lite glappigt ibland. Jag kan tappa bort mig lite i övre medelklassens Manhattan. Jag kan tänka mig att igenkänningsfaktorn är mycket större i de artsy kvarteren i Soho än i småstadsSverige. Trots det tycker jag inte att det känns som ett problem.
 
Och med all kontrovers som flugit runtom den här boken på senaste tiden så känner jag mest ändå bara att jag faktiskt riktigt njöt av att läsa den. Jag gillade att få hänga med i Lenas tolkningar av hennes förflutna och var genuint deppig när sidorna tog slut. För hon är en inspiratör. Hon går sin egen väg och hon har en röst som speglar vår generation. Och hon blir hörd, hon rör om i grytor. Och hon får mig att tänka till, tänka efter, tänka om? Och det välkomnar jag. Jag kommer med största sannolikhet bläddra igenom boken snart igen.
 
Och vet ni vad jag tycker i slutändan? Jag tycker: läs!
Läs, tänk, känn, och diskutera. Det är denna bok värd.

Escape from the bitter cold


Igår tog jag en halv semesterdag och lämnade jobbet redan halv tolv på förmiddagen. Strax över en timme senare kastade jag av mig halsdukarna (jaa, plural) och tryckte på vattenkokaren för att bota min decemberångest lite. Och det gjorde jag såhär.

Härom dagen köpte jag och Nat hem mince pies. Jag har aldrig fått för mig att äta dessa juliga små fynd tidigare då jag, i stil med ett och annat småbarn runtom i landet, trodde att mince betydde mince meat. 
  
Det gör det inte. Kände mig så himla dum när jag fick det förklarat för mig. Istället är det typ sötsura bär. Nat är helt besatt av dem och jag fattar inte riktigt grejen. Håller mig till ostkex tror jag.  
 
Jag har köpt min första Penguin Books-mugg med! Började med Conan Doyle, såklart. Ur den dricker jag pepparkaksthé med ett litet stänk av apelsin i. Så himla gott.  

Théet är köpt på Lee Rosy's som vi besökte tidigare i veckan. Det kan ni läsa om här. Vi fyndade även de bästa thésilarna jag varit med om. Inte ens det minsta lilla avskalet av rooibos slinker igenom. Så praktiskt!

Sen hade jag faktiskt en jobbintervju. Ska nog börja jobba lite extra vid sidan av mitt heltidsjobb. Kan ni tänka er? Det trodde vi inte om mig, va? Har blivit en sån där vuxen. Jaa, det var kanske dags vid 26 års ålder.
Nää, skoja. Inte på riktigt ju.
 
Glad helg, fina x


Rättelse: efter många diskussioner de senaste veckorna visar det sig att en del 'lite finare' mince pies faktiskt kan innehålla kött. Och fortfarande bär. Alltså England, vafan?!
 

Hur jag och Nat träffades

I septembernumret av VeckoRevyn fanns det en litet hörn som sa 'hitta kärleken i höst: här är de nya dejtingtrenderna'. Låter spännande, inte sant?
 
Och när en slog upp i tidningen så kikade jag och min Nat fram. Varsågoda; läs!
 
Efter att ha fått frågan ett bra antal gånger om vad som egentligen stog i tidningen så tänkte jag att jag helt enkelt lägger upp och visar. Ni får ursäkta den dåliga bildkvaliteten, men klockan är halv sju på morgonen, det är mörkt mörkt mörkt ute och jag ska gå till bussen om tio minuter. Fixar bättre bilder i helgen.

Not that kind of girl

Hej, perfekta lördag, jag älskar dig.

veckorevyn

Bjuder på bästa kiss fail-bilden från i somras dagen till ära.
 
Det är nämligen så att i VeckoRevyns septembernummer är inga mindre än lilla Nat och lilla jag med och pratar lite om hur fint och fantastiskt det är att träffa någon som förändrar allt lite sådär helt plötsligt och på ett aningen udda vis. 
Spana in vettja!

godnattsagor som funkar

Det är sådär way past bed time som vanligt. Jag har vårt lilla krypin för mig själv då grabben är och tar en öl med en vän från Belgien. Regnet öser ner i omgångar utanför fönstret på andra våningen och jag har London Grammar på i bakgrunden. Och en penna bakom örat, såklart.
 

De senaste veckorna har jag suttit i en klump blande de här lakanen och skissat, fyllt i, gjort fel, gjort om och bara låtit det som flödat genom skallen på mig fastna på papper. Älskar att bläddra genom min lilla moleskin skissbok nu, börjar fyllas av alla möjliga sorters skatter. Som flickan med blommorna jag nästan avled av att rita.

Och den lilla franska bulldogen som sträcker på sig med bedjande blick.
 
Eller Adventure Time-klottret där jag gör om de finaste karaktärerna lite som jag själv känner för.
 
För att inte tala om nya favoritprojektet Skogen där jag lovat mig själv att fylla allt vitt i grågrönmulna färger, löv och mossa. Med tusen gömställen. Som en egen liten värld att gömma sig i. Kan verkligen dagdrömma mig bort i den här när verkligheten inte lever upp till förväntan.
 
Just ikväll ritade jag det jag såg. Det blev lite böcker som ligger på fönsterbrädet intill mig samt en fasligt udda thékopp som fick lite eget liv och gör mig megasugen på ingefärsthé. Måste köpa.
 
Böckerna är förresten 'South of the Border, West of the Sun' av Murakami som jag ser fram emot att hugga tag i så snart jag är klar med vad jag läser för tillfället. Och megasuperbra klassikern 'To Kill a Mockingbird' av Harper Lee, som alla ju borde läsa. 
 
Gillar idéen med att rita bokhögar förresten. Tror det kan bli lite av en ny grej.
 
Fast nu blev det himla sent och kameraljuset är uselt och mina ögon trötta. Så det blir väl dags att stoppa tillbaka pennorna där de bor och krypa ner mellan mina kroppsvarma lakan och halvslumra bort någon timme tills jag väcks av långa lena armar som lindas runt min kropp och nattkyssar som helt ärligt är to die for. Inte fel alltså, det här livet.
 
 
 

copic sketch beginner



Härom dagen klickade jag hem ett litet set med Copic Sketch pennor från älskade, underbara och ack så farliga eBay. Idag testade jag de och attans alltså: så himla roliga att jobba med. Som vattenfärg i pennformat, smart och väldigt enkelt. Kul att testa något nytt med, något utanför min comfort zone. Och att jag inte är någon nedrans naturbegåvning utan har så mycket att lära visade sig vara mindre frustrerande än vad jag kunnat tro. Så jag tar det som en utmaning och tecknar vidare. Och kanske ser jag till att norpa åt mig lite rosaröda toner med efter löning... Ganska så säkert, ja.

southbank book market

 
 
 
Härom veckan drog jag till södra sidan av Themsen och letade nya vänner bland gamla ustslitna titlar på bokmarknaden som får liv under Waterloo Bridge. För mellan £1-3 kan du få nästan lite vad som helst i pocketväg och jag var på väg att köpa flera gånger men lyckades inte riktigt bstämma mig. Och till slut frös jag så att fingertopparna inte orkade bläddra bland gulnade bland längre och det var dags att ge sig för den här gången. Men attans såfint, hundratals titlar och sen är det ju bara att slå sig ner på en bänk med ustikt över staden och njuta när man väl.gjort sitt kap. Tips tips! Fast gå inte på helger, för det gör alla andra.
 
För tillfället läser jag 'At Swims-Two-Birds' av Flann O'Brien, som den finaste människan tryckte på mig en nött kopia av och sa 'now you have to see me again, if only to return this book'. Gillar hittils.

grumpy cat girl

Bästa hipstern i landet fyller år. Jag vet inte hur många men jag vet om att jag är så himla glad att hon inte tycker hon är för cool för att vara min kompis. Så häromkvällen kladdade jag ett litet tjurigt porträtt. 
LUV YA AS MUCH AS NME LOVES ALEX TURNER <3<3<3 

oh my baby

Ibland är det fredag och alla vänner antingen ställer in eller orkar inte göra något, så då får man ringa upp sina fiktiva kamrater för en trevlig kväll vid vardgasrumsbordet med billigt vin och nostalgi. Så ikväll hängde jag hemma med dokumentären No Distance Left To Run om bästa britpop Blur.
 
Ja, precis.
 
Grabbarna förenas efter många år åt egna håll och pratar om nu och då. Mest då, och det blir lite fundersamt emellanåt. Min drömman här i livet, Alex James, tänker till det.
 
Gamla gig och minnen från konstskolor i London. Fylla och kalasliv. Och lite musik såklart. Hej 90-tal <3
 
Storhetstid och champange till lunch. Och middag. Kanske rödvin till kvällsmat. Och mycket dans då.
 
Festivaler och folk som sjunger med, England har en så sanslöst bra musikscen/kultur att jag avundas ända ut i hårtopparna att jag inte är uppvuxen är. 
 
Bästa Graham Coxon är alltid lite missnöjd med livet och därför måste han älskas lite extra.
 
Flickidolen Damon Albarn gråter live på scen. Kunde inte låta bli att klappa datorskärmen min.
 
Och sån  fart och fläng.
 
Om en är minsta lilla musikintresserad så rekommenderar jag verkligen att läsa på om Blur. De har så himla mycket att erbjuda som ett storhetsband och som tossiga destruktiva individer som inte riktigt vet vad de håller på med. Ändå är det musikhistoria. Och ja, Blur före Oasis alla dagar.
 
Inte vidare pampigt, men det är väl för att det inte är slut än. De spelade senast förra året och jag har vänner, som jag hatar evinnerligt utav avund, som såg dem och inte kan forma ord när jag ber de beskriva stämningen. Så lyssna på Modern Life Is Rubbish, fortfarande lika bra som när det släpptes. Jag lovar.
 
Fin fredag på er! 

att stiga in i någon annans värld för en stund

Okej, rubriken till detta inlägg får det väl att låta ungefär hundratusentals gånger mer magiskt och romantiskt än vad det är. Håll i er nu så ni inte blir besvikna. På senaste har mina allra bästa här i London flytt både stad och land för att fira jul med släkt och sånt på en mer passande plats. Så jag slog näven i bordet och sa att det var dags att skaffa sig lite nya vänner. Jag började inom min egen trygghetszon: fiktiva kompisar. 
En liten lista på nya tv-serier jag tagit mig igenom och rekommenderar att ni kikar på bumsnupåmomangen!
Enjoy:
 
 
Top Boy.
Från min del av London, det skitiga och farliga Hackney, springer kids omkring med knarklangare, alla har pistol och allt handlar om pengar, vilket självfallet gör att livet suger även om man alltid har extra skrammel i börsen. Det är på något sätt väldigt exalterande att få se en hel verklighet som är lika långt från mig som Narnia, utspelad på gator dit jag går om jag vill handlar juice. Det är brutalt men ändå ganska känslosamt. Självfallet i det brittiska måttet att 'less is more' då säsongerna är på 4 avsnitt var. Men det smakar, ja visst gör det.
 
Bad Education.
Skönaste killen Jack Whitehall, som jag sprang in i utanför apoteket på shoppinggatan nummer 1 förra månaden(fangirl says WHAT?!?!), skriver och spelar i denna söta tramsiga lilla historia om en skola som alla andra med en klass med enbart stereotyper i ledd av den minst inspirerande läraren man kan tänka sig. Fast med klockrena oneliners som 'You're SO Times New Roman' kan man ju inte låta bli att älska det. Dessutom har Alfie en egen twitter som man kan följa. Visst är det underbart att leva år 2013?
 
Breaking Bad.
Ingen nyhet för någon, men jag tog en paus på ett år och är inte på väg att se klart förrän precis just nu. Har väl blivit det största av det största och jag tycker det känns relativt välförtjänt. Så snyggt, smart och roligt, man kan knappt önska något mer. Förutom alternativa slut med Bryan Cranston och Jane Kaczmarek då... men åh, det finns ju redan! Världen är väl allt för härlig.
 
The Thick Of It.
För kanske två år sen såg jag en makalös dokumentär av/med Stephen Fry (för det kan ju inte bli annat när han lägger sin fantastiska krokiga näsa i bekymmer, roligheter eller något han helt enkelt känner är makalöst viktigt) där han tar upp den stora ficklampan och belyser den kanske största magin vi människor kan åstadkomma: språk. I en kort intervju i ett avsnitt av dokumentären, eller dokumentärserien borde jag kanske säga, pratar han med en av skribenterna till The Thick Of It om svordommar och språk, hur ett så kallat fult ord kan förändra rytmen i en hel mening och jämföras med någon Shakespearean rent språkmässigt. Så ja, det var väl helt enkelt dags att titta. Och fan vad bra. Utspelar sig bakom de stora grabbarna på number 10 Downing Street och är totalt dränkt i satir och humor, likaväl som det är rent språkgodis. Mmmmm...
 
 
Och härnäst då? Vad borde jag kika på? Kom gärna med tusen förslag till sömnlösa nätter och vansinnigt gråa tisdagar. Hade tänkt att The Walking Dead nog blir nästa, har bara sett två avsnitt än och det är ju bara lite illa måste jag erkänna. Vill himla gärna testa Shameless UK också, men det verkar så omfattande att jag blir lite matt, hah. Turligt nog är det snart nytt år och en väl behövd dos av BBC's Sherlock kommer slungas ut till oss som svultit i två nedrans år. Så för nu lämnar jag er med nya lilla teasern. Åååh, längtans tider.
 
 

two fingers up

Mitt emellan drömpojkarna Alex band guy och Alex cheese guy har en ny liten krabat dykt upp på mina spellistor och sopat mattan med allt annat jag lyssnar på just nu. Northern, alltid med en cigg i mungipan och ögonen halvöppna till max. Klart jag faller handlöst. Och idag ska han få pynta bloggen tänkte jag. Vi tänder en cigg och börjar där: 
 
ps. klicka på låttitlarna för att komma till youtubevideorna som av någon anledning inte vill funka här i bloggen. 
 
Lightning Bolt
Lite lagom småtråkig video på britpojken med gitarren i famnen valsandes runt på Amsterdams gator, om jag inte ser fel. Kikar på lite vinyler och sjunger med solen i ögonen. Fint ändå.
 
Småstadssöt och svängigt med bästa Vicky McClure i. Om att hänga med polarna vid cornershops och ha det lite taskigt hemma. 
 
Svartvit i sin skinnjacka med gitarren i högsta hugg. Så mycket poser att jag drunknar lite. Fint.
 
Seen It All
Toksnygga Michael Socha spelar pingis med sin låtsaskompis. Kanske bästa låten med.
 
Slumville Sunrise
Senaste videon regisserad av ingen mindre än min bästa Shane Meadows. Så himla chav och lo-fi, älskar det. Var tvungen att sträcktitta på alla This Is England efteråt. Så mycket kärlek.
 
Så ja, lyssna på Jake Bugg. Han är häftigare än vi andra.
Screencaps for the win.

himlen blev grå och jag blev inomhus

Jag har kommit in i någon form av en höstruskperiod rent humörmässigt. Vill bara stänga mig inne och tända ljus, bo i filtar och äta avokado. Idag har jag bestämt mig för att bo i vardagsrummet. Jag har ena fönstret på glänt och hör vinden ruska om löven på andra sidan gatan. Rätt fint faktiskt.
 
Uppkrupen i soffan med en bok skriven av mannen jag borde gift mig med om jag varit 20 år äldre. Men nu är jag inte det får jag väl lite sorgset erkänna. Samt att jag inte har någon avokado hemma och ingen som helst lust att lämna huset. Ja, som det kan bli ibland.
 
Nu rullar jag mig en liten mentholcigarett och drar igång ett gammalt avsnitt av Doctor Who. Sen ikväll blir det whiskeydimma med antingen bästa grabben från jobbet eller sötaste pojken från Brixton. Helt okej ändå.

det var jag, chrissy och alex band guy igår

 
Arctic Monekys igår på Earl's Court. Say whaaaaaaaaat? 
Sådär snuskigt svinigt dunderbra att jag knappt orkar andas. Strobe lights, konfetti, Sheffilddialekt blandat med fejkamerikanska, kamning av greaserhår på scen och 'this one is for all the ladys' danslåten. Allså jag är liten brud tretton år som smälter genom tangentbordet när jag tänker på det, typ som en förälskelse som man inte riktigt vågar tro på är sann. Hände detta? Såg jag det här? Dansade jag i shorts, spetsbody och docs tills svetten rann över varenda liten bit hud jag exsisterar i. Ja, det gjorde det.
Och det var banne mig det bästa jag någonsin sätt. Punk slut.
 
 
On another note: Christina du är fan bäst! Flytta tillbaka till London annars kommer jag upp norr och lattjar med dig så snart tillfälle ges. Pusskram xxx

past, future,
RSS 2.0