High five, Chrissy is coming to town!

Alltså inte bara det. Vi tar det från början:
 
En gång för jättelängsen kom internet in i mitt liv. NO REGRETS. Mitt sjuttonåriga jag skaffade en blogg. Ingen vidare bra blogg, men en blogg likaså. Jag tyckte alltid det var skitkul att skriva och komplettera med fotografier, så detta format funkade fint både som dagbok och ett kreativt outlet. Så jag skrev på... år efter år. Och något som alltid peppade mig helt sjukt mycket var att vi som skrev på något vis blev en liten community, vi kommenterade fram och tillbaka, läste flitigt och lärde känna varandra så smått. Som en relativt introvert person funkade detta som magi för mig- jag kunde vara social och utbyta tankar och idéer med en massa coola kids utan att lämna tryggheten bakom skärmen i min lägenhet. Än idag blir jag helt förundrad över hur fantastiskt detta är. Loves it. 
 
Jag har träffat många fina folk genom bloggandet. Men när det kom till Chrissy så blev blev det liksom en pang boom bästis-känsla på två sekunder. Så sjukt, så bra! Och grym som hon är blev hon lite av initiativtagaren att vi skulle börja IRL-dejta:
 
Vi bodde båda i London under kanske två år samtidigt. Men det blev aldrig av att vi sågs. Ni vet- omständigheter, ursäkter, nattjobb, sociala fobier, utbrändhet... livet ville liksom inte passa in i vänskapen vi ville skaffa oss. Och det tog så lång tid att Chrissy hann flytta norr ut till Hull innan vi bokade in att vi faktiskt skulle ses. Men när vi gjorde det så var det med trumpeter och fanfarer! Vi bokade nämligen in att se Arctic Monkeys ihop + övernattning i min flatshare. Allt-i-ett-dygn liksom. Och tack fan för att vi gjorde det.


Vi möttes vid Earls court och jag var så nervös att jag inte ens minns om jag mest bara pratade på eller var knäpptyst. Babe hade färgglada kläder och rosa hårtoppar. Jag var klädd i helsvart med sotiga ögon. We were meant  to be <3
Vi tog några öl och satt på golvet utanför medan förbandet spelade. Bondade och peppade. Jag hade bara min mobil med mig den kvällen och instagrammade dessa fyra härligheter ovan. Instagram är guld värt, så jävla glad över dess exsistens. Annars minns jag mest hur vi dansade oss svettiga (fräsch första dejt, jomen visst!), hjälpte en ung herre leta efter en utslagen tand mellan stampande fötter, bara skrattade så jävla mycket och drunknade i konfetti. 
Vi tog oss hem i natten från väst till öst och jag fick presentera min nya kompis för mina flatmates och alla bitar i livet föll fint på plats. (Insert topical emoji here)


 Chrissy kom och hälsade på över en helg i november samma år med, och gången vi sågs efter det var det dags för Arctic Monkeys igen! Denna gången var det soligt i Finsbury Park och Moa var med oss. Både jag och Chrissy var pastelliga och hade på oss matchande Band Guy-tishor. #saucyladies
 


Sen dröjde det till januari förra året innan vi sågs igen. Denna gången drog Chrissy på UK tour och jag och Nat agerade slutstoppet här i Nottingham. Det var bara fjärde gången någonsin vi sågs, men det kändes liksom som att bästisen som bor på andra sidan gatan kom över. Så chill. 

Sen dess har det varit så uppenbart att England behöver denna böna lika mycket som hon behöver dess sunkiga gator och röda tegelbyggnader. Så nu gör vi något åt det.
 
I maj månad packar Chrissy en stor jävla ryggsäck och köper en enkelbiljett hit. Jag och Nat har ett tomt gästrum som är hennes så länge hon behöver och vill ha det. Sen är hon här- med oss- i vår stad- i vårt hus. Lever roomie life igen och kramas på daglig basis. Alltså attans vad jag längtar!
 
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
 
Inte nog med denna pangnyheter, idag tänkte jag även bjussa på en gammal hederlig lista jag hittade i ett inlägg då jag scrollade runt efter bilderna ovan. Enjoy:

DAGENS KLÄDSEL:
 När detta inlägg publiceras ligger jag i sängen min och sover sött. Så antagligen min onsie eller raggsockor och tshirt. DAGENS SMINK: Lila nagellack- that's it. DAGENS FRISYR: Space buns. DAGENS HÄNDELSE: Skrivbordet jag köpt kommer bli levererat lite senare under dagen. Inte nog med det- Nat har dessutom paxat att få bygga ihop det åt mig. Eh, tackar inte nej till det. Första byggstenen till min kreativa koja faller på plats. Så himla glad, så himla pepp. DAGENS VILL HA: Jag vill bara vakna i någorlunda tid, vara på gott humör och känna för att ta itu med livet.  DAGENS SJUKA: Jag är fortfarande sjukskriven och har varit det i nästan två månader nu.Som jag nämnde i förra veckans inlägg så känner jag förändringar mot det bättre, men det är ännu en lång bit att gå. Jag har bett om att vi ska inleda en diskussion om att jag kommer tillbaka till kontoret stegvis, vilket gör mig lika delar entuseastisk som nervös som livrädd. DAGENS SAKNAD: Har Anna-absitnens sen hon spontanåkte till London för att krama mig. Hur bra är inte bästa vänner liksom? DAGENS SKADA: Båda mina lilltår är sedan en vecka tillbaka hälften tår, hälften sårskorpor. Jag började gå in mina nya converse i London och sen dess har jag bara skrikit av smärta så fort jag satt på mig ett par skor = lämnat huset vid tre tillfällen sen dess. Fast nu har stadiet då skorporna kliar som fan inletts, så det läker nog på ganska bra ändå. DAGENS DUMMASTE: Jag behöver verkligen en ny laptop. Jag funderar starkt på att köpa en MacBook Air, men det är så nedrans dyrt + att jag alltid varit PC-användare. Kan inte ni som har erfarenhet att gå från PC till Mac hjälpa mig lite med er visdom här? Är det värt? DAGENS DROG: Appen "KleptoCats" som jag inte kan sluta spela. En samlar på sig ett gäng katter med ett lätt släng av kleptomani. Sen drar de ut på rövartåg och kommer hem med ramdom saker som ens rum/lägenhet sakta fulls upp med. Det finns en Harry Potter-katt som jag bestämt vill ha. Dock slumpas de ut och det finns 100 olika katter än så länge... så det kan ju ta ett tag. Kanske praktiskt att vara sjukskriven ändå? Haha.  DAGENS ÅTERSEENDE: Tänkte köpa en kastrull idag faktiskt! Vi har inte haft en de senaste veckorna då Nat på något lustigt sätt lyckades koka sönder den gamla... nåväl. Det blir broccoli ikväll alltså! DAGENS ROLIGASTE: vardagsrummet är typ städat. High five till mig själv! DAGENS TRÅKIGASTE: Sömnsvårigheter +++ DAGENS FINASTE: Massa mysig våffeltid. Vi testade hur nya selen och kopplet funkade och gav dem tumme/tass upp. DAGENS KRAM: Skeda lillhunden i timmar medan hon snarkar och sover. Bästa. DAGENS PUSS: Noll pussar hittills idag! Alltså, hur dåligt är inte det? Ska haffa Nat när han vaknar från sin tupplur. DAGENS FAVORIT: Sims 4. Kan inte sluta! DAGENS SNYGGASTE: TBA. DAGENS KÖP: Ingen kastrull! Det får bli morgondagens uppgift istället. Dock så shoppade jag loss på Morrisons och får £60 mat levererat hem till dörren imorgon. Då jävlar ska det hängas i köket! DAGENS HUMÖR: Motiverad. Jag har varit duktig och strukturerat upp jobbiga grejer som behövs göras. Dock har jag även ett helt hus som behövs städas men än så länge har jag bara tvättat och småplockat i vardagsrummet. 
 

En kväll på The Gallery Café

 
Som alltid när det bara är sådär efterlängtat underbart och fint går tiden alltid tjugofem gånger fortare än en förväntat sig. Tre dagar blev ingenting kändes det som. Jag åkte hem igen med lite hjärtesorg och bara 100 bilder på minneskortet. Som de här två ovan på mitt bästa sällskap mätta på veganburgare i Bethnal Green. Det var strax efter att klockan slagit 18, men bäckmörkt som om det vore midnatt. Jag fick krama dem som jag inte kramat på ett år. Fan vad lycklig jag var. Fan vad lycklig jag är.
 
Jag sitter hemma i soffan, fortfarande lite halft i mitt London-dimmiga tillstånd. Jag visste inte att det gick att vara så kär i en plats, men jag är verkligen det. Längtar redan till nästa besök <3

Dagens Våffla

73 dagar gammal och bäst i världen. Jag är så himla glad att hon är här hos oss.

Hon är här nu

Idag vaknade hon upp i sin säng i vårt vardagsrum för första gången. Jag kan inte riktigt fatta att hon äntligen är här... och att hon ska stanna!?!? Välkommen hem, Waffles <3

vi

 
Vill inget hellre än bara vara nära honom. HELA TIDEN.

Första gången vi träffade Waffles

Gissa vem som kommer flytta in hos oss strax efter påsk?
 
Ingen mindre än denna lilla skönhet! Hon är en fransk bulldog, i dagsläget strax under fyra veckor, och heter Waffles. Idag träffade vi henne för första gången någonsin och som ni kan se är det omedelbar kärlek. Och tro mig när jag säger att henne kommer ni få se bra mycket mer av här i bloggen. 

Min vän; katten Bob

I vårt kvarter går det minsan livat till! I alla fall om en är katt. Och de senaste månaderna har en av gatans busungar bestämt sig för att bli min vän. Jag kallar honom Bob.

Första gången jag träffade den unga herren i fråga så gick jag hem nerför vår gata och utan förvarning anslöt han sig till mig. Så vi gick sida vid sida tills vi kom till min dörr. Jag satte mig i trappen och tände en cigarett, Bob sprang runt mina ben och pratade med mig. Efter ett tag kände han att det var dags för något annat och traskade sin väg. Han gick längst trottoaren igen, som om det var hans gata, som om han alltid gick där.


Efter ett antal små besök av Bob skaffade Nat en matskål och köpte hem lite torrfoder. Så när han hälsar på så får han ett litet mellanmål med. Ofta sitter han på sitt lilla hörn i vår trappuppgång och äter medans han blir klappad. Fast ett par gånger har han gått in i huset med för att kolla läget. Han går ett varv eller två, pratar lite för sig själv. Han hoppar upp i soffan för öronkli och är alltid väldans nyfiken på hur det set ut när en kan sitta i fänstret och spana ut på omvärlden... vilket är rätt skumt med tanke på att han bor där. Fast kanske tycker han det är intressant med ett nytt perspektiv. Vem vet?

Han har en liten stump till svans som vippar till lite ibland. Ibland önskar jag att han ville komma och bo med oss lite, men det tror jag inte han är vidare intresserad av. Han tycker om att hälsa på, men inte mer än kanske en kvart åt gången. Sen har han annat att stå i. Men jag blir lika glad varje gång han tittar förbi. Det är fint med bra grannar.

Teckna steg för steg (Sandra Beijer)

Hej hej!
 
Nu är det dags för lite ritskola! Eller rättare sagt så vill jag visa hur jag tecknar i lite olika steg. Vi börjar från första början:
 
Först så börjar jag med att leta inspiration. Ibland så kommer det när jag sitter och tittar på tv, eller när jag klickar runt på Pinterest. I detta fallet så ville jag ha något lite mer konkret att rita av, så jag valde en fin bild på en fin Sandra som jag fäste på datorskärmen som en liten ledstjärna.
 
 
Att börja är det absolut svåraste för mig. Jag sitter med ett tomt blad framför mig och känner prestationsångesten växa i bakhuvudet. Men efter några streck brukar det som tur är släppa.
SÅ börjar jag med att skissa fram konturerna och sen fyller jag på med lite lätta skuggor i de områden som kommer vara skuggade mörkare längre fram. På så sätt ser jag liksom konkret på pappret vad som kommer hända. Jag försöker hålla mig så nära orginalet som möjligt här, med små förändringar för att göra det lite enklare för mig själv. Jag vet vilka vinklar som funkar bäst för mig, så då kan jag fuska lite och justera utefter vad jag känner mig trygg i. Och så gäller det att inte bli för ivrig och dra iväg på ett ställe innan alla linjerna ligger som de ska. Och när det ser ut lite såhär känner jag mig ganska så nöjd.
  
Hittills har jag bara använt mig av en enkel stiftpenna. Nu är det dags att ta fram blyertspennor med olika mjukheter för att jobba fram lite djup i bilden.
 
Jag börjar med att väldigt väldigt löst lägga ut de tyngsta skuggorna i ansiktet. Anledningen att jag börjar där är för att det känns... logiskt? Jag kommer nu jobba med olika sektioner av bilden; ansikte, hår, skjorta. Det handlar helt enkelt om att jag tycker det är enklast och bekvämast så.
I vilket fall: skuggorna gör jag med en ganska så mjuk penna, men jag trycker den knappt mot pappret alls.

Sen är det dags för den här lilla rackaren att göra entré! Jag tror att under alla mina nedrans år som konstelev och teckningsentuseast så har jag bara kallat den vid namnet "skuggpenna". Har dock ingen aning om den faktiskt har ett officiellt namn. Någon som vet? I vilket fall som är detta liksom min lilla trollkarl. Ett sånt himla bra verktyg att ha när det kommer till skuggning!

Gnugga löst, gnugga hårt, gå över stora eller små områden. Och det är nu som jag tycker det börjar kännas riktigt roligt att se bilden växa fram långsamt under mina fingrar. Jag försöker att inte vara alltför mycket utav en perfektionist, utan kommer gå tillbaka till både skuggor och detaljer i ansiktet vid ett senare tillfälle. Dessutom är jag rättså bra på att lägga handen lite osmidigt över bitar jag redan har skuggat och liksom sabba lite under teckningens gång. 

Okej, nu så var det då dags för håret. Jag avskyr att teckna hår utav en bra anledning: jag är inte bra på det. Jag gör fel och gör om, gör fel och gör om, gör fel och gör om tills jag blir tokig och kastar saker in i väggen. Sen pausar jag mycket och när lugnet lagt sig över min korta stubin så går jag tillbaka och jobbar mig fram i små tester i taget. Suddigummit i högsta hand och även här lämnar jag det utan att det känns perfekt. Jag tror det funkar bättre för mig att ta ett steg ifrån och fokusera på något annat. Annars stirrar jag mig blind på missar och det blir inte bra ändå. Så detta är som sagt det som funkar för just mig.

Vi kikar lite på pennorna jag använder nu. De är sylvassa och inte alltför mjuka. Dessa har jag köpt i något sketching-kit för flera år sen. Jag brukar använda H, HB, B2, och B4 mest. H är alltså lite hårdare och då fastnar inte lika mycket blyerts på pappret. B4 är mjukare och då så blir det mörkare där jag använt den. Hänger ni med?
 
Okej, nu har jag skuggat skjortan lite med. Det börjar likna något, eller hur? Nu gäller det att ta ett steg tillbaka och kika lite på vad som behöver piffas till. I detta fallet så är detaljerna i ansiktet lite utsuddade och håret behöver definitivt lite mer tid lagt på sig. Så nu gäller det att vässa pennorna och sudda fram ljusare toner där ljuset ska träffa på exempelvis nästippen och de ställen där håret vågar sig lite utåt. Ni kommer förstå vad jag menar om vi fortsätter ner.
 
Så. Nu lägger jag pennorna på hyllan och känner mig nöjd.
 
Det finns detaljer jag önskar vore... annrolunda. Men jag har inte fått till de så som jag vill trotts frenetiskt användande av suddgummi. Så istället kompromissade jag lite. Till exempel målade jag lite extra mörkt på läpparna för att ge illusionen att de bär ett lite mörkare tonat läppstift än Sandra bar på orginalbilden. Kändes som att jag kom bättre överens med det.
Håret blev i slutändan lite jämnare i kontrasterna. Och här vet jag att jag behöver jobba mycket för att utvecklas. Jag tycker inte om hår. Det är jättejobbigt. Men jag tänker inte se ner på att det inte blev så glammigt snyggt som jag ville det skulle bli. Jag tycker nog att det blev rätt fint ändå.
 
Kläder är heller inte min starkaste sidan. Att spegla olika material och hur de faller; alltså attans vad klurigt det kan vara ibland. Jeanstyg och annat 'stärkt' material är lite behändigare i mina ögon. Kanske för att skuggorna blir så intressanta och lite hårdare. Jag hade bra mycket roligare att klottra fram detaljer i den än jag trodde jag skulle ha. Tummen upp, kände jag.
 
Så, då vet ni lite hur processen ser ut då jag tecknar. Hoppas ni haft kul att läsa detta, för det var banne mig riktigt roligt att göra. Och jag tror att denna lilla resa sammanlagt tagit tre veckor ungefär, då jag mest tecknat i dagsljus på helgerna. Nu ska jag ta mig en kopp blodapelinsthé och klura ut vad jag ska göra härnäst. Puss på er!

en fin middag på en fin kväll

Idag är det den femte mars. För ett år sen vaknade jag upp i min lilla 90cm-säng i mitt delade rum i östra London. Nat låg intill mig, och det var hans födelsedag. Vi hade träffats för första gången en vecka och två dagar tidigare. Och jag sa högljutt att jag älskade honom för första gången. Det var kanske för tidigt, men det var också så jävla självklart. Jag orkade inte hålla det inom mig en sekund längre.

Vi spolar framåt ett år och hamnar på en torsdag då jag har världens magkramper- igen. Jag åker in till jobbet sent och gnyr så att alla på bussen hör. Jag sätter en liten insekt i halsen på väg hem och hostar i tjugofem minuter. Jag kommer innanför dörren hemma och får världens största kram av världens finaste. Jag kysser honom, och det är hans födelsedag. Men den här gången är jag inte rädd för att säga hur jag känner.


Jag och Nats chef, Bradley, planerade ihop en liten kupp. Vi låtsades för Nat som att han skulle jobba, vilket han alltid gör på torsdagar. I hemlighet hade jag bokat bord på tre olika restauranger i stan för att fira att han är så bra. I slutändan visste varannan individ som någonsin druckit en kopp kaffe i Hockley om detta, ändå spelade de med så att det skulle bli en överraskning. 
 

Av mina tre förslag valde Nat Hockley-baserade 'The Larder' som hade dämpad belysning utan att vara cheesy och en enorm vinmeny. Många av våra vänner hade varmt rekommenderat stället och vi var himla förväntansfulla när vi beställde kronärtskockshjärtan och blå stek.

Och det var fina, men opretentiösa portioner. Jag kände mig glupsk och glad, fast kanske inte helt överväldigad. Det är så svårt när folk säger goda saker om något och ens förväntningar flyger runt uppe i rymden. Det blir verkligen ALDRIG lika bra som en tänkt sig. Och då känns det mer synd än det egentligen borde. Så vi har bestämt oss för att sluta lyssna på ris och rosor nu. Känns säkrast så.

Stället var i alla fall fint. Gågatan utanför ekade i neonfärger från nattklubbarna, och vi satt utanför och tittade på, i lugnet själv. Och oj, vad jag älskar att äta intill golv-till-tak-fönster. Så tillfredställande.

Vi drack lite mumsig Nottingham-bryggd öl skippade dessert för att kramas hemma istället. 
 
Och så gick det till dagen då min älskade fyllde tjugoåtta.

tröttare än tröttast

Måndag tisdag har bara flygit förbi. Jag somnar tidigt om kvällarna och trivs rätt bra med det. Hoppas på lite mer energi snart dock. Jag blir liksom roligare att ha att göra med då; även för mig själv.
 
Och sprillans nytt förresten: Vår vän Robb har flyttat in hos oss tillfälligt. Lite mysigt med kollektivkänsla och folk i huset, framför allt då Nat alltid jobbar precis tvärtemot vad jag gör. Fast mest sitter gossarna på vår vind och plinkar på instrument. Praktiskt med stort hus då så jag jag läsa ostört på bottenvåningen.
 
Så ser det ut just nu.
Jaa, förhoppningsvis blir livet lite mer spännande snart. Vi får se.

elva månader

 
Idag är det inte bara söndag, utan superdupermysochkramsöndag. 
Helt plötsligt råkade vi båda vara lediga en och samma dag, vilket händer mer sällan än sällan. Och i och med att det råkade vara ganska exakt och precis elva månader sen vi bestämde oss för att kila stadigt så vi bestämde oss för att inte göra annat än att sitta inne, pussas, och hålla hand. Så det har vi gjort! 
 
Tack Nat för att du är min. Det är så tokigt bra att jag vet inte vad.
Puss.

too cool for public school

Nu har min absolut finaste Chrissy både hunnit komma och åka igen. SAD FACE. Det har varit så nedrans fint att ha henne här. Typ galaxens bästa brud. Och nu ska jag redigera lite bilder från våran vansinnigt sena partynatt i Sheffield, eller Alex Turner-town, som en också kan kalla det.
Laters x

mina bästisar på instagram

Förutom en hel uppsjö av franska bulldogs, så är detta några av mina absoluta favoriter på instagram:
 

elinjansen

Så himla mycket stämning, vackra miljöer, och drömmiga långa hårsvall. Alltid bra att ha i sitt feed.


whatforbreakfast

Dundermycket inspiration. Varning för kronisk hunger dock.

heddaselder

Hedda fascinerar mig något så fantastiskt mycket. Jag avundas hennes kreativitet något sagolikt. Kika in henne, ni kommer fatta vad jag menar på en gång.

juliadandebo

Mästaren av ljus och makalösa miljöer. Blir liksom aldrig mätt på bilderna. Som en liten hittepåvärld.

tommy.tsunami

Snyggaste lejonet i stan. Uppdateras tyvärr relativt sällan, men åh så vacker hen är! Vill bara pussa, krama, kela, och busa.
Helst nu på direkten.

 
Har ni några oslagbara instagramkonton som en bara inte får lov att missa?
Tipsa hemskt gärna!

#chrissyfangirls

En del av de finaste är ju så fina att en inte bara kan låta bli. Så förra veckan dödade jag stela decembertimmar med att klottra ner min bästa Chrissy i min bok. Det visade sig att jag inte är bäst i världen på galmourhår, men hon blev ganska tjusig ändå. Signande med AMtröja, såklart.
 
Och vet vi vad? Om en månad så kommer hon hit. Hit och hälsar på mig och Nottingham med pompa och skumpa och allt annat vi kan behöver för en superdupertid ihop. Och billiga öl i Sheffield såklart- äntligen!

Tumme upp upp och iväg.

Min granne Wilma

Wilma är mitt lilla lyckopiller här i Sneinton. Hon är en adoptivhund som hade det himla klurigt som liten valp. Hon är varm och kärleksfull, hetsig och nervös. Och så är hon ju min kompis. Och det är så fint. 
 
När inte alla är samlade sitter hon alltid och stirrar på dörren. Hon är inte lugn inombords förrän alla hennes familjemedlemmar sitter i soffan och kliar henne på magen. Och hon sägs ha fört sina människor samman till den plats där de är idag. Det tycker jag känns fint.
 
Ikväll hoppade hon upp och kurade ihop sig intill mig. Jag kliade bakom örat och hon vilade sin haka mot mitt lår. Pang, jag föll. Grät i hennes päls i en evighet. Och hon bara stannade, vickade på huvudet och petade på mig med sin blöta, kalla nos. Och jag sa "förlåt, men jag saknar någon. Jag saknar någon som var fantastisk och brukade vila hakan precis så som du gör nu. Och det känns." Men det får lov att kännas. Och visst är det tur att få lite hundterapi mitt i allt.
 
Och ja, sen satt vi i en hög på golvet och kramades. 
För det måste en ju göra när en har så fint besök. 
 
 
Med mitt nya vuxenjobb har vi råd att varje månad lägga undan en slant. Helhärligt! Och vi har tusen små planer men bara en riktigt stor. Och det ska bli en bulldog. En liten klumpig kompis. Fast det borde jag inte säga högt egentligen för det är långt långt borta än. Men jag kan ju inte låta bli. Så ssssshh.

Hur jag och Nat träffades

I septembernumret av VeckoRevyn fanns det en litet hörn som sa 'hitta kärleken i höst: här är de nya dejtingtrenderna'. Låter spännande, inte sant?
 
Och när en slog upp i tidningen så kikade jag och min Nat fram. Varsågoda; läs!
 
Efter att ha fått frågan ett bra antal gånger om vad som egentligen stog i tidningen så tänkte jag att jag helt enkelt lägger upp och visar. Ni får ursäkta den dåliga bildkvaliteten, men klockan är halv sju på morgonen, det är mörkt mörkt mörkt ute och jag ska gå till bussen om tio minuter. Fixar bättre bilder i helgen.

veckorevyn

Bjuder på bästa kiss fail-bilden från i somras dagen till ära.
 
Det är nämligen så att i VeckoRevyns septembernummer är inga mindre än lilla Nat och lilla jag med och pratar lite om hur fint och fantastiskt det är att träffa någon som förändrar allt lite sådär helt plötsligt och på ett aningen udda vis. 
Spana in vettja!

abney park cemetary och stokey stop

 
Härom veckan mötte jag åter igen upp med mina två skatter Moa och Mia. Vi siktade in oss på gamla vackra Abney Park Cemetary som ligger mitt i Stoke Newington, favorithänget i bästa staden. Snirkliga vägar, övervuxna gravstenar, trädtoppar högt i skyarna och så vi tre med varsin isthé i ena näven och kameran i den andra.
 
 

 
Jag lovar och svär på en riktigt romantiserande tummis: det finns få platser som är vackrare än engelska kyrkogårdar.
 



En himla fin grej är att folk kommer för att hänga. De slår sig ner på en gräsplätt och läser en bok, har picknick på en skranglig gammal bänk eller leker med hundar som har för mycket spring i benen. Hundar klappade för mig vid det här besöket räknade: två.
 

Hej alla som känner mig. Fixa en gravstens bok åt mig när det är dags. Okej?

Vandrade runt i timmar. Till slut började det kurra rejält i magen.
 

Vi drog bara till andra sidan gatan och Stokey Stop som är ett relativt nyöppnat halvhipsterhak. Drinkar serveras i Mason jars och toaletten simmar i stearinljus. Och så var det happy hour med ju.


Så fina. Så bra.


Supermysigt ställe. Gå dit! Tips tips.


Drinkmenyerna sitter som sidor i böcker. Dreamy eller vaddå?!




Så varm, så matt, så himla tillfreds.


Vi köpte billiga veggieburgare och pratade om ett litet projekt vi kanske sätter igång med i höst, även fast vi alla bor på olika håll och kanter. Bra att ha smått kul som får en att hålla kontakten när en inte kan dimpa ner i soffan intill sina bästisar efter en lång arbetsdag bara. Avstånd suger. Men hurra för internet!

Vilka grabbar, alltså.

meow oh my


Sorry guys but I'm sat in bed staring at this hot thing playing the guitar, being in his own little world, and he's just so damn sexy I don't know what to do with myself. 
Greetings from a very lucky girl.

camden market och kall terrassöl


Ledig torsdag och årets varmaste dag! Jag bokade en dejt med mina två favoriter och vi möttes upp i Camden för att trotsa turistskakorna och svettpärlorna. Och det gjorde vi minsan.

Vi spatserade förbi grym street art... och floor art, I suppose.  
 
Vandrade ut och in i butiker, med tillåtelse såklart.



Rotade runt bland diverse inredningsskatter och fann alldeles för mycket men var duktig och höll i slantarna. Jag får vänta tills jag har ett nytt hem att inreda, bestämde jag med mig själv. Och förhoppningsvis blir ju det om inte alltför många veckor...
 
Matpaus! Bästa thaibuffén och jag åt en tokstor portion och två omgångar mjukglass på det. Yum fucking yum.
 
Ut i vansinnesvädret igen. Var runt 30 grader varmt och helt okej att oja sig om det ibland. Vi satsade på Stable Market som alltid bjuder på något fint.
 
Hur vi hamnade här vet jag banne mig inte.
 


Hemmagjorda fairy lights. Ville ha allt mest.
 
Mia visade oss sin favoritbutik och alla små koftor där inne skrek hennes namn.
 
Och så pub till slut såklart. Vi valde bästa Lock Tavern för att svalka av oss på takterrassen lite. Dum idé. Varmare än någonsin däruppe. Ingen ork till dans alltså.
 


Men ett gäng kalla pale ale och lite catching up och det var himla fint att få spendera lite tid med mina gamla flat mates. Har saknat de som attans. Moa har ju flyttat tillbaka till Sverige och Mia har jag inte träffat på grund av tidsbrist, pengabrist och orkesbrist. Lite dålig vän kanske. Ska bättra mig. Tummis.

past,
RSS 2.0