Ni undrar över London & mig, vår lilla kärleksrelation. Jag säger att jag måste flytta härifrån & det är såhär det ligger till;
Nu på måndag börjar jag plugga på distans, på kvartstid samtidigt som jag jobbar heltid. Jag läser på distans & kommer göra det även under sommaren, men då på heltid & på ett csn-lån istället för en lön. Men i augusti månad måste jag infinna mig på plats på skolan i Kristianstad & då är det himla jobbigt att pendla från Stoke Newington kan jag lova er. Utöver det har jag mina tre fina små katter som jag måste tillbaka till. Så därför måste jag flytta, även om jag verkligen inte vill.

Dock har jag bara ett hyreskontrakt till början av juni, sen är jag lite bostadslös. Men det dunkar helhjärtat i bröstkorgen för alla dessa dimmiga små gator & allt jag vill i sommar är att dricka öl i Hyde Park & sola på Hamstead Heath, vilket jag kommer ha lite mer tid till när jag pluggar & kan planera min tid själv, så jag kommer försöka hitta ett tillfälligt boende under sommaren här. För ni vet hur det är när man är kär. Man vill bara hålla handen för alltid & aldrig släppa taget om dne man älskar. Det vill inte jag heller.
Så vi ska leva lyckliga i ett par månader till, sen är jag tillbaka i Kristianstad för att avsluta mina studier i två terminer. Sen finns London kvar har jag hört & vem vet om jag kan hålla mig borta...

En samling lite fina frågor som ni skickat, besvarade & leveransklara;

Hur har du burit dig åt för att få både bostad och jobb så snabbt?
Svar; Jaa, det gick himla fort allt det här. Bostad ordnades himla smidigt i & med att Moa hörde av sig till mig tre veckor innan jag flyttade hit & berättade att de hade en hörna ledig hemma hos sig. Sen ändrades allt & planen blev att söka nytt ihop. Fast det hann mina töser ordna innan jag kom hit, så jag har de tre att tacka för hemskt mycket.
Jobb var inte svårt heller. Min andra vecka delade jag ut CVn i butiker, fick jobb direkt på ett litet bagelställe där jag nu äter frukost ibland. Min femte dag där fick jag ett telefonsamtal, en jobbintervju & sen även ett jobberbjudande. Allt gick himla kvickt egentligen. Jag tror bara det gäller att ligga i & ta möjligheterna man får.

Vad är det bästa du vet med London?
Svar; Det är så mycket. Jag älskar att staden lever dygnet runt, att här är så stort, alla lustiga skorstenar, att allt är liet dekadent & skitigt, att ölen är billig, klubbarna alltid fulla [nästan], att folk kallar en 'darling' & 'love' hela tiden.

Vill du någonsin åka tillbaka till Sverige?
Svar; Hemskt gärna, men mest av allt vill jag bara vara här. Allt är så fint & annorlunda & det finns fortfarande tusen äventyr & dubbelt så många möjligheter att ta reda på. Helst av allt hade jag ju velat köpa mig ett litet hus, hämta upp katterna jag saknar som tusen nålar genom huden & bo här för evigt. Helst ihop med Pete Doherty, men vi har inte bestämt något än. Vi klurar på det.

Kände du människor i London innan du påkte dit eller har du lärt känna folk där?
Svar; Jag kände Moa, hade träffat Mimi någon gång innan & tagit en fika med en fin tös som heter Lisa. Alla andra är nya bekantskaper som jag är himla glad över, även om de är ganska få än så länge.

Har du the time of your life, Jennifer?
Svar; Jag vet inte. Kanske har jag det. Jag har inte riktigt haft tid att stanna upp & tänka efter, vilket jag antar är ett gott tecken. Men jag vaknar med ett leende på läpparna varje dag & det har jag banne mig inte gjort på flera år.

Hur är jobbet?
Svar; Jag får tyvärr inte lov att blogga om det, men jag kan i alla fall säga att jag trivs ruskigt bra.

Är Londonpojkarna fina?
Svar; Åh, de är så tjusiga. Fast hittills har jag träffat alldeles för få.

Hur luktar luften?
Svar; Den luktar dimmig höst & är mycket friskare än hemma i Skåne.

Vilket är det bästa utestället hittills?
Jag tycker om Wheelbarrow i Camden för folket där är så tokigt snyggt. Ett litet, trångt & ganska svettigt ställe. Fina grejer. Annars är det mest på Alibi i Shoreditch som jag har varit. Familjens gamla stammisställe & det är härligt det med. Men mysigast är små barer, helt med takterass eller trädgård.

Har du sett Doctor Who?
Svar; Ja, Anna hade med sig de resterande avsnitten på ett litet usb-minne till mig, så jag hade maraton en natt & grät som tusan till nästnäst sista & sista avsnittet. & nu vill jag bara ha mer. Det kan ju fortsätta på precis vilket vis som helst. Tokigt spännande!

Och har du varit på Doctor Who Experience än?
Svar; Nej, men jag borde! Ska skärpa mig lite.

Har du sprungit in i några fina kändisar?
Svar; Inte direkt. Jag har ju varit på boksignering med Dave Brown & Noel Fielding, vilket jag kommer leva på i minst ett halvår till. Men jag har ätit frukost på en bänk i en liten park intill antingen Kaya Scoldelario eller hennes dubbelgångare. Jag var blyg & vågade inte säga hej, så nu får jag aldrig veta.
Moa däremot har serverat kaffe till Bill Nighty härom veckan, vilket bara är lite för bra för att vara sant.

Jag undrar hur det känns att vakna i London?
Svar; Oftast är det ganska kallt, om man sover ensam i sängen, då vi bor på bottenplan. Det drar lite genom fönstret & vi har ingen värme på. Energisnåla typer. Men sen blir det alltid så himla bra att sätta sig på en röd buss & åka genom halva staden till jobbet. Det är verkligen så fint här att jag ibland inte vet om jag andas eller bara lever på adrenalin.

Vad är det första du gör varje morgon?
Svar; Jag springer på toa & sen in i nästa badrum till handfatet. Lite lustigt, men så bor vi. Sen brukar jag lyssna på musik eller kika på någonting som gör mig glad när jag gör mig i ordning. Sen en cigg i trädgården eller på väg till bussen, köper en banan till lunchen & lyssnar på The Kills tills jag är framme på jobbet. Har jag gott om tid kanske jag dricker en kopp thé med eller tar en varm dusch.

Hur ser det ut i området där du bor?
Svar; jag bor precis intill en stor park, vilket är finfint. Det är långa smala byggnader som sitter ihop, tegel i massvis med olika färger, katter överallt, ganska lugnt & stillsamt. jag trodde inte jag skulle uppskatta att här är tyst på nätterna så mycket som jag faktiskt gör. Men går man tio minuter bort är det storstadslivat igen.

Har du lärt dig prata med brittisk dialekt?
Svar; jag har alltid pratat engelska med brittisk dialekt, eller i alla fall någon variation av det. Jag antar att det har att göra med att nästan allt jag tittar på när det kommer till serier, filmer & dokumentärer är från UK. Man blir som man umgås & alla mina låtsaskompisar är britter. Ibland blir jag retad för att jag inte låter svensk utan 'a bit posh' & en gång fick jag höra 'you sound a bit northern, did you know that?' & då blev jag glad.

Har du sett många fräkniga, rödhåriga pojkar?
Svar; Gingers regerar i det här landet. Bästa är de ortodoxa judarna med korkskruvslockar & skägg i röda nyanser. Det blir bara inte sötare än så.

Vilken är den bästa parken du suttit i hittills?
Svar; Jag har suttit i få parker, men det har väl med årstiden att göra. Jag älskar Finsbury Park som vi bor brevid. Den är verkligen helt tokigt fin. Annars har jag en liten park nära jobbet där jag sitter när jag har långlunch. Den bryter av en dag med stress & turistrusningar så bra. Annars är alltid Hampstead Heath det vackraste. Fast det är ju lit mer än en park.

Umgås du mycket med engelsktalande?
Svar; Ja, men ännu mer med svenskar. Det blir nog lätt lite så. Men det är himla lite folk man träffar här som faktiskt kommer från London från början. Jag tyckte det var lite lustigt innan, men nu har jag vant mig. Jag gillar att det är så blandat med folk här. Man vet verkligen aldrig vem man kommer springa på.

Vad var svårast respektive lättast med att flytta?
Svar; Det lättaste var att bestämma sig. Det tog ingen tid alls. Jag visste att om jag inte tog mig bort så skulle jag skrumpna ihop & inte orka med någonting alls. Då blev resten helt enkelt inte vidare bekymmersamt. Vissa saker blir man tvungen att offra om man ska ta sig dit man vill. men det som är svårast är självfallet mina finaste som bor kvar i Sverige. & mest av allt mina katter. Jag har inte kramat om dem på över två månader & varje gång jag tänker på det blir jag vansinnigt liten & ynklig, kryper ihop i en boll & gråter. det är hemskt att sakna. Det är hemskt att sakna så oerhört länge.

Eftersom du nu är londonbo så måste du ju ha massa härliga tips om vart man borde smyga omkring? Lite second hand-affärer, nån trevlig liten pub eller ett fantastiskt café som inte får missas?
Svar; Det är klurigt, för London är en makalöst stor stad & då blir det lite så att man lär känna ett område i taget. Jag har i princip aldrig satt mig ner för att ta en fika än. Det blir lite sekundärt bland alla vardagsrutiner, men jag kan ju alltid tipsa om det jag tycker är finast.
Leta reda på en marknad om du är sugen på second hand. Brick Lane har sin på söndagar, Broadway Market har sin i Hackney/Bethnal Green på lördagar, Notting Hill på söndagar & så finns det en i Holloway på onsdagar med. Min absoluta favoritpub är The Hawley Arms som är liten & alltid full med folk. Världens minsta lilla uteträdgård med låtsasdjur i lamporna & fotografier på fina folk på väggarna. Den ligger precis efter Camden Lock, till höger om du går längst High Street. Nummer två ligger bara några kvarter längre bort & heter Lock Tavern, har en jättehärlig uteterass på taket som stänger alldeles för tidigt & det jobbar nästan bara dundersnygga bartenders där. Favoriterna hittills.

Vilka är dina bästa ställen i London?
Svar; Buss 73 genom Islington, Moas jobb Scandinavian Kitchen, National Gallery, 221b Baker Street, vår lilla trädgård när den är full med förfester & skratt, The Hawley, Hampstead, butiken på Green Lanes där jag alltid köper bananer till lunch & öl när jag kommer hem från jobbet, höger sänghörn med en bok, The Finsbury, The Breakfast Club, hela jävla Camden & mest av allt att åka buss väldigt långt om nätterna & titta på alla sovande gator & aleberusade människor från sätet längst fram till vänster uppe på en dubbeldäckare. Det är mina minsta finaste favoriter.

Det där med kategorier i en blogg är himla fiffigt enligt mig. Lite enklare att navigera, att hitta rätt. Så jag tänkte kort & gott klargöra vad som kommer att gömma sig i de olika kategorierna ni ser till höger på sidan. Ett två tre;



ABOUT ME kommer att vara en ganska snål samling av onödig eller nödvändigt vetande om mig & isolated youth-bloggen. Q&A, någon enstaka lista, en länksida & mest en presentation av vem jag är. Ett smart sätt att få lite översikt tänkte jag.

LUMINARY ONES fylls av fint folk som jag tycker om att krama, härliga typer jag ser upp till, kanske ett bloggtips eller två. Ja, ni hänger med på noterna.

SOUND//TASTE//TOUCH är en samlingskategori för allt det där lite kreativa & vackra; litteratur, musik, film, bbc-skräp, musikvideor, tv-serier, illustrationer. You name it, I'll categorize it.

THE ORDINARY DAYS är som ni kanske redan klurat ut vardagskategorin. Lite tisdagsobservationer, obligatoriska cafédagböcker, loppmarknader, théstunder, betraktelser från ett fönster, promenader till & från jobbet, avokadofrukostar & i princip allt annnat strunt jag sysslar med på daglig basis.

WARDROBE//STYLE//CRAP handlar om chelsea boots, capes, lustiga fiskbensflätor, eventuella outfitbilder, hattar jag drömmer om, festliga strumpbyxor, marknadsfynd & annat ytligt.

WASTED YOUTH är dedikerat åt äventyr, klubbnätter, kullerstensdanser, billig öl, utflykter till Skottland, delade mentholcigaretter med främlingar & sådana saker som är värda att spara lite extra på.

you've guessed it; länklista.

Till alla er små troll som redan hittat hit;



Det är lite som att flytta i hemlighet; att skaffa sig en ny blogg.
hellobenjamin har varit en trogen kamrat i många år, men ibland tar allt det fina slut i syfte att göra rum för nya & kanske ännu mer makalösa kapitel. I vilket fall som hoppas jag att ni alla vill fortsätta läsa. Det är fortfarande Jennifer, fortfarande med mycket kärlek men på en helt ny plats.

Den här bloggen kommer att skrivas ifrån London. Hackney till en början med & vem vet var sen. Det kommer bli mer av varadgsäventyr, personliga fotografier, vinkvällar på takterasser, streetstyle med söta brittiska pojkar, tokiga utekvällar & helt enkelt mer baserat på egna fotografier & de berättelser de vill förmedla. Det nya formatet tvingar mig att vara mer kreativ på egen hand, vilket jag absolut inte tackar nej till. I början kommer det säkerligen vara lite rörigt med nytt lägenhetsletande, dåligt med internettillgång & kanske [förhoppningsvis] en massa arbetsintervjuer & provjobb, så det kan hända att inläggen inte blir lika frekventa som de varit i hellobenjaminbloggen. Men jag skriver när jag kan, jag lovar.

Äventyret börjar den trettionde augusti. Vi ses då.
Här, på isolated youth.