Existensiell livskris



Hej bloggen, hej folket.

Jag tror jag avslutar isolatedyouth-bloggen här och nu. Jag vill liksom inte skriva här längre, har ingen motivation. Missförstå mig rätt nu- att skriva vill jag alltid göra. Mina mobilanteckningar är fulla av små idéer och historier och lite prosa och annat smått. Baksidan av mina teckningar har utkast från tusen noveller jag en dag tänker skriva. För att inte tala om alla ofärdiga sidor som fallit i glömska i anteckningsböcker och i Word på datorn. Skriva, jo det vill jag verkligen. Men inte här. Inte i denna bloggen, inte på blogg.se. 
Jag började blogga här för tio år sen. Öööh, alltså tio år! Och det har varit grymt och underbart och skithärligt. Men det känns gammalt nu. Jag har blivit tio år äldre, ett gäng erfarenheter rikare och till och med en halv skostorlek större. Så jag behöver lämna detta. Jag behöver ett avslut.

Jag kommer finnas med på lite andra ställen på sociala medier såklart. Min instagram uppdateras flitigt, jag använder snapchat dagligen och jag har lite extra som jag filar på och vill dela med mig av i framtiden med- dock vet jag inte riktigt när... eller var.

Om någon av er vet något kul som jag hade kunnat kasta mig in i eller fått nys om något där en kreativ själ önskas- hojta till! För jag tar inte slut här. Jag sätter inte stopp för mig och mina texter, fotografier, tankar och töntigheter. Bara isolatedyouth. 

Så hejdå. 
Och tusentals megamånga tack 👋🏻

RSS 2.0