När jag gör ingenting men det händer saker ändå

Hej hej, söndag.
Helgen har varit mindre händelserik och veckan som ledde upp till den likaså. Och det ligger en del eftertanke bakom detta. Jag har valt att liksom tråka ner mig hemma ganska så mycket. För det är här hemma jag kan få mycket av det jag behöver göra gjort. Att jobba med mig själv- att klura ut nya vägar att gå för att bota stressen, pressen och ångesten. Och jag är ganska så glad idag, för jag tror jag kommit en bit på vägen. 
 
Idag har det hänt i princip ingenting alls som var värt at fota. Utom en söt storögd hund som precis blivit nio månader. 

Och jag har lagat mat i alla fall varannan dag den senaste veckan! Till frukost blev det pannkakor med riven ost inrullad i. Så himla mumsigt!
 
 
Jag tänkte fortsätta på stress-spåret nu. 
Tycker ni att detta känns som något jobbigt och triggandes så ber jag om ursäkt. Jag vill dock prata om detta. Det är så himla viktigt att inte hålla käften och "försöka vara stark" eller ta kommentarer som "ryck upp dig, det blir snart bättre!". Depression och ångest är saker som behövs tas på allvar och jag tänker vara öppen med att detta påverkar mitt mående avsevärt för tillfället. För det är okej. Det får vara så. Jag behöver inte rycka upp mig för fem öre. Istället så behöver jag sätta fingret på var det skaver så gott jag kan, och se vad jag kan göra för att a) stå ut i hårda stunder b) förbättra läget långsiktigt. Och en stor del av detta är att acceptera att det är ganska så bajs för mig emellanåt. 
 
Jag har pratat lite med min chef och HR på jobbet, och jag får himla fint stöd därifrån. Så det känns okej, även om jag vet att jobbet är något av det som bidrar till stressen absolut mest. Men vi försöker lägga om lite hur min vardag ser ut där. Och bara att ha folk uppmärksamma på att läget kan vara lite skört är himla tryggt faktiskt. 
Jag har även tagit ett sånt dära allvarligt snack med min doktor. Eller, jag har ingen kontakt här i Nottingham som jag träffar med jämna mellanrum, men jag bad om ett samtal och det fick jag, och personen som ringde upp mig i veckan då jag satt hemma i tårar för att jag inte orkade gå utanför dörren hade träffat mig innan. För över ett år sen, när jag registrerade mig här. Hon kom ihåg mig och validerade det jag berättade. Vi bestämde ihop att öka min medicin tillfälligt och att jag skulle få chansen att prata med någon. Sen får jag själv ta det som jag vill och hon kommer checka in emellanåt för att se att det känns okej. Så tummen upp där.
Och hemma har jag satt upp lite bra rutiner som ska hjälpa mig att strukturera upp vardagen, minska sårbarheten. Jag har även bunkrat upp lite inför krisigare situationer. Gjort upp planera för hur jag kan hantera att jag inte kan hantera det jag vanligvis kan. Jag har beställt en målarbok som jag kan fylla i för att anti-stressa. Jag har ett lager dofter som får mig att slappna av. Jag har organiserat saker jag använder för att komma till ro. Jag har peppat mig med andras historier om att stå ut när det är svårt. 
 
Sånt är läget. Jag känner att jag börjat kartlägga en bra bit av bekymret. Jag har stöd på hemmaplan, på jobbet och i vänner. Jag har akuta grejer som hjälper. Jag är aktiv gällande mitt välmående. 
Tack för att ni läste.
 
Och har ni några bra tips för att deala med ångest och stress så kommentera gärna här. Jag tar gärna emot alla förslag som kanske kan göra någon  skillnad. 
Och ps: sluta aldrig prata om det som är jobbigt. Aldrig.

scribblings on the walls
scribbler is moa

<3<3<3

2015-11-30 @ 01:07:30
scribbler is Daniella 🌙

<3

2015-11-30 @ 01:21:12
URL: http://daniellachanelle.se/
scribbler is henrietta

sjukt bra inlägg. jag har precis börjat på en ny praktikplats vilket stressar sönder mig fullständigt. har bestämt att de dagar jag inte är där ska vara helt kravlösa, då jag bara känner in vad jag vill och behöver snarare än vad jag måste och borde. så fint att du tar hand om dig själv och jättebra tips. <3

Svar: Hej.
Lycka till med din nya praktik. Jag tycker det låter som en bra plan att ge sig själv tid att slappna av, att inte ställs krav. Jag tror vi alla behöver det emellanåt.
Jennifer Palmblad

2015-11-30 @ 06:54:54
scribbler is S

Jag tycker det är svårt med tips, personer med samma problematik som mig behöver ibland något helt annat och skulle inte må bra av det som funkar och behövs för mig.

Men. Här kommer ett av mina. Jag kan flika in att jag jag är bipolär och har diagnosen emotionell personlighetsstörning.

* Veckoschema
Jag hade problem med att uppehålla enkla sysslor, som att städa, duscha, handla, våga gå ut, komma ihåg saker osv. Tillsammans med det så kände jag mig konstant dålig för att jag inte hade någon ork vilket paralyserade mig och ledde till att jag inte orkade göra någonting istället.
Jag inskaffade en whiteboardtavla och nu har jag veckoschema som jag fyller i varje söndag. Det är lite krångligt ibland då mitt mående ändras, så vissa veckor är det väldigt lite saker inskrivna för jag orkar ungefär nästan inget. En sak per dag ungefär. Andra, som den perioden jag är i nu, finns det mer. Exempel: Måndag - Ta ut grovsopor, städa kök + toa + hall, duscha.
Schemat hjälper mig att reda ut veckan, inte göra för mycket och att inte tänka på att tex städa varje dag och känna mig kass. Istället kan jag skjuta ifrån mig det och lärt mig att städa gör jag på måndagar och fredagar och inte annars.

Ibland ger detta mer stress för vissa, för andra är det bra. Hoppas du mår bättre snart!

Svar: Hej! Så fint att du delar med dig - tack!
Jag har tidigare gjort en schemaliknande uppläggning för mina dagar och jag tycker det är en rätt smart grej. Jag funderar faktiskt på att sätta igång med detta igen. Det kan, som du säger, vara skönt att stötta sig på när det kommer till att väga jämnt mellan att göra tillräckligt men inte för mycket.
Jennifer Palmblad

2015-11-30 @ 09:29:40
scribbler is Lotta

Alltså, jag känner igen mig så himla mycket i det du skriver!
Har själv just kommit ut ur en period med så himla mycket stress och ångest och det har liksom börjat lösa sig äntligen.
Jag hanterar min ångest (kortsiktigt) genom att planera, göra listor, ordna upp, förenkla och helt enkelt se till att ha stenkoll på livet och planera in välbehövda andningspauser i vardagen. Kanske ej att rekommendera eftersom det ju ,hehe, lite är en del av min psykiska ohälsa att jag planerar och förbereder mig hela tiden, men det hjälper mig i stunden och whatever gets you through the day.
Långsiktigt försöker jag rensa upp med stressmoment (jag har bytt jobb och lagt vissa fritidsintressen på hyllan för att helt enkelt få en lugnare vardag).
Och mina fyra viktigaste: Mat, sömn, träning, terapi. Tummar aldrig på det längre och det har gjort såååån skillnad för mig (jag vet att läggs fram som en lösning på livet av många "ät och sov ordentligt så blir det nog bättre" men det är inte så jag menar, just för mig ar det hjälpt bara :) )
Tack för att du skriver om sånt här, det är fint att inte känna sig så ensam i sin lilla ångesthög. Tusen kramar :)

Svar: Hej.Jag vill bara krama om dig just nu. Tack för att du skriver så fint och delar med dig. Det är så peppande att få höra om hur du fått det att funka, att känna skillnad. Du gjorde min dag himla mycket bättre. Puss
Jennifer Palmblad

2015-11-30 @ 13:36:23
URL: http://baik.blogg.se
scribbler is Rebecka

Vet verkligen inte vad jag ska ge dig för tips. Jag känner igen mig något oerhört i vad du skriver (det var väldigt välskrivet, för övrigt, go you!) och jag tror väl att bästa sättet att minska i stress är att inse att jobbet faktiskt inte betyder så mycket och att det finns annat i livet som är viktigare. Men problemet är ju att det är så svårt att få in den insikten i huvudet. Man förstår liksom på något plan att det inte är rationellt att bli så stressad över jobbet, men ändå blir man det. Det går liksom inte att få in att det inet är det viktigaste i livet. Mitt bästa tips är väl att sätta upp ett projekt på sidan av jobbet som tar fokus från jobbet, som är roligare än det och slutligen känns viktigare. Och umgås mycket med din hund, deras levnadssätt kan man lära sig mycket av. Vet inte om det här hjälpte alls, men hoppas situationen löser sig/blir bättre för dig snart i vilket fall som helst! <3 Kram!

2015-11-30 @ 14:00:47
scribbler is Malin

Jag uppskattar oxå att du skriver om de här tankarna. Att du vågar öppna dig för att ta tag i det som skaver tycker jag är så jäkla bra. För sånt är alltid så jävla jobbigt att göra. Jag har tänkt kommentera sen i början på veckan när jag läste inlägget men inte kommit på nåt bra att skriva (enligt mig själv) och nu kände jag bara att, va, sjutton jag bara skrivet nåt! Förhoppningsvis gör några vimsiga ord från mig mer än inga ord alls. <3

scribbler is Jenny

Hej! Jag har lite olika sätt att hantera ångest som funkar för mig (ibland bra, ibland sämre) förutom medicin och terapi. Guidad meditation med hjälp av två appar som heter mindfulness 1 och mindfulness 2. De kostar pengar men det finns säkert bra gratisappar också. När jag fick det som tips så var jag skeptisk, men att meditera typ 5 minuter om dagen är en trygg rutin för mig. Och andningsövningarna har hjälpt mig att hitta fotfästet när en ångestattack är på ingång (eller när jag bara typ slagit i en armbågen). Överlag tänker jag i balans och att fördela energin så jämt så möjligt på jobb, vänner/pojkvän, egna intressen och hälsa (mat/promenader). All energi får bara inte gå till jobb, då försummar jag allt som får mig att må bra. Läsa om bekanta och älskade böcker, i mitt fall är det främst Harry Potter, har hjälpt mig att ta udden av pikarna när det känns som värst. Och ibland så lägger jag mig platt på golvet. Låter knäppt men det hjälper mig iaf. Framför allt hjälper det att veta att det kommer gå över. Det har gjort det varje gång innan och kommer göra det igen. Ångesten är något jag accepterar att jag får leva med i perioder (även om det är ett helvete när det pikar), och att det som gör att jag känner så starkt är en fin och bra grej också. Jag ser ångesten som en bieffekt till att vara en kännande och "levande" människa. Oj vilken utläggning det blev! Jag hoppas att det lättar för dig snart. <3 Kram Jenny

Svar: Hej.
Tusen tack för dina tips. Jag tror att mindfullness är guld värt, dock svårt att komma igång med det tycker jag. Jag tappar koncentrationsförmågan så snabbt. Men ja, att tänka på var en lägger sin energi är himla viktigt och jag tror det hjälper att jag börjat jobba med det.
Jag hoppas du har det fint och mår så bra du bara kan 😊
Jennifer Palmblad

2015-12-22 @ 23:32:01

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0