Ett hej och lite till



God afton, bloggvärlden.
Jag ligger nedkrupen under två täcken i vår dubbelsäng på andra våningen. Det är helt mörkt i rummet, ljuset från mobilskärmen bländar mig. På våningen under ligger Waffles inbäddad i ännu ett täcke på prick i mitten av soffan och snarkar nöjt. Nat står i baren på jobbet, serverar öl och drar i ärmarna på sin hoodie så som han alltid gör. Jag kan se det framför mig. 
Det är en väldigt typisk onsdagkväll. Jag kommer somna inom en timme då jag måste upp innan gryningen för att hinna med mina båda bussar som tar mig till jobbet på andra sidan stan. Det är rutin nu. Så är det bara. Men på senaste är det något som skavt i min vardag och jag har försökt att balansera det jobbiga trycket i bröstkorgen med alla måsten. Det har gått rätt okej, men det tar på mina krafter. Jag gör inte så mycket mer än jobbar och ror om mig själv - vilket jag vet avspeglas pinsamt mycket här i bloggen. Inga världsnyheter att rapportera om direkt. Men det får vara så just nu.

Ibland fastnar en i perioder som inte riktigt är överens med en själv. Det är en sådan jag försöker intala mig att jag varit i de senaste veckorna. Jobbet är superstressigt. Saker jag normalt sätt hade dealat med utan att blinka känns som kallsupar. Och tyngden på axlarna blir obekvämt övermäktig. Jag vacklar lite. Jag gråter ibland om kvällarna av utmattning. Jag kan inte somna av oro. Jag hoppar flera måltider i rad då hungern inte infinner sig. Så länge jag fixar vardagen så faller resten på plats till slut, tänker jag.

Men ja, det är jobbigt just nu. Jag känner mig som en urtvättad version av mig själv, ständigt tvivlande, ständigt uppgiven. Jag försöker ge mig själv tid att ta igen mig på kvällar, helger, och lediga dagar - men inget verkar riktigt räcka till. Jag vaknar med ångesten som en stor klump i halsgropen. Jag går till jobbet igen med för lite sömn, för lite näring, för lite ork. Jag tacklar inte motgångarna utan bara tar dem. Jag tänker att 'snart är det helg igen. Det blir bättre bara jag får vila'.
Och veckorna går.

Jag säger inte att allt är bäcksvart. Jag har kul med. Jag skrattar och ler. Jag har bra dagar, njuter av saker, ser fram emot äventyr. Det är bara i en mindre utsträckning och ständigt omfamnat av det som inte riktigt funkar. 
Men jag fortsätter att försöka. Jag vilar och tar nya tag. En jobbig period tar slut, och det ser jag fram emot just nu. Så länge så har jag nu fått skriva av mig - vilket alltid är himla skönt. Och ni vet lite vad som står till här i trevåningshuset, i mitt mörka sovrum, i mitt stressade sinne. Det är ingen hemlighet och inget att skämmas över. Jag tycker det är viktigt att vara tydlig med det. 

Så, nu hoppas jag att sömnen kliar till bakom ögonlocken snart. Imorgon känns mycket redan nu, så jag behöver all kraft jag kan få. Tur att det inte är långt till helgen...

Puss och tack för att ni orkade läsa.


scribblings on the walls
scribbler is Daniella Åberg

Fortsätt ta hand om dig. <3

2015-11-18 @ 23:15:26
URL: http://vapenbroder.blogg.se/
scribbler is Chessie

Åhh fina du, jag hoppas att du känner dig piggare och lite mer tillfreds med allting snart. Finns alltid på facetime om du känner för att prata lite :) x

2015-11-18 @ 23:16:17
URL: http://nouw.com/chessiemabelle
scribbler is jennifer

Åh, känner så väl igen mig. Vaknar just nu med hjärtklappning om dagarna pga SÅ mycket jobb som måste fixas på yttepytteliten tid. Skickar varma tankar över internet, gosa massa hund och pojkvän och ta hand om dig. xxx

2015-11-19 @ 07:18:33
URL: http://jenniferstroud.se
scribbler is Erica

Förstår precis hur du menar, är i en liknande svacka själv där vardagen är himla svår helt plötsligt. Ta hand om dig och fortsätt kämpa, du kommer ta dig igenom det här och dagarna kommer kännas lättare igen <3 vad roligt att du börjat blogga igen, har saknat din lilla vrå i bloggvärlden :) kram

2015-11-19 @ 08:02:52
URL: http://ulvadotter.blogspot.se
scribbler is Henrietta

Exakt så känns det för mig just nu också. Går till jobbet, kommer hem och vilar så mycket jag bara kan. Försöker tänka att det är okej för nu, att en måste lyssna inåt i såna stunder. Tack för att du delar med dig av det svåra med. <3

2015-11-19 @ 09:56:55
scribbler is Anonym

Du beskrev min livssituation just nu på pricken, tack för att du satte ord på det jag själv knappt har kunnat förstå. <3

2015-11-19 @ 13:46:03
scribbler is Matilda

Jag har ångest och känner mig ensammast i världen just nu. Vet knappt var jag ska ta vägen och kom på att jag ville in på din blogg för att den alltid känns så mysig och trygg att läsa i på nåt sätt. Tänkte att det kanske kunde vara fint att få veta. <3 Hoppas du mår bättre snart.

2015-11-19 @ 18:50:08
scribbler is malin

det går säkert över snart. jag har en liknande dipp just nu, och jag har kommit fram till att för mig infaller den nästan alltid i november. av någon outgrundlig anledning har årets nästsista månad alltid varit bra på att göra mig totalt slut. hang in there, som du skriver, det blir snart bättre! <3

scribbler is Rebecka

Känner SÅ igen mig i det här. Tack för denna text, och jag lovar att det blir bättre.

2015-11-23 @ 08:57:25

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0