När jag gör ingenting men det händer saker ändå

Hej hej, söndag.
Helgen har varit mindre händelserik och veckan som ledde upp till den likaså. Och det ligger en del eftertanke bakom detta. Jag har valt att liksom tråka ner mig hemma ganska så mycket. För det är här hemma jag kan få mycket av det jag behöver göra gjort. Att jobba med mig själv- att klura ut nya vägar att gå för att bota stressen, pressen och ångesten. Och jag är ganska så glad idag, för jag tror jag kommit en bit på vägen. 
 
Idag har det hänt i princip ingenting alls som var värt at fota. Utom en söt storögd hund som precis blivit nio månader. 

Och jag har lagat mat i alla fall varannan dag den senaste veckan! Till frukost blev det pannkakor med riven ost inrullad i. Så himla mumsigt!
 
 
Jag tänkte fortsätta på stress-spåret nu. 
Tycker ni att detta känns som något jobbigt och triggandes så ber jag om ursäkt. Jag vill dock prata om detta. Det är så himla viktigt att inte hålla käften och "försöka vara stark" eller ta kommentarer som "ryck upp dig, det blir snart bättre!". Depression och ångest är saker som behövs tas på allvar och jag tänker vara öppen med att detta påverkar mitt mående avsevärt för tillfället. För det är okej. Det får vara så. Jag behöver inte rycka upp mig för fem öre. Istället så behöver jag sätta fingret på var det skaver så gott jag kan, och se vad jag kan göra för att a) stå ut i hårda stunder b) förbättra läget långsiktigt. Och en stor del av detta är att acceptera att det är ganska så bajs för mig emellanåt. 
 
Jag har pratat lite med min chef och HR på jobbet, och jag får himla fint stöd därifrån. Så det känns okej, även om jag vet att jobbet är något av det som bidrar till stressen absolut mest. Men vi försöker lägga om lite hur min vardag ser ut där. Och bara att ha folk uppmärksamma på att läget kan vara lite skört är himla tryggt faktiskt. 
Jag har även tagit ett sånt dära allvarligt snack med min doktor. Eller, jag har ingen kontakt här i Nottingham som jag träffar med jämna mellanrum, men jag bad om ett samtal och det fick jag, och personen som ringde upp mig i veckan då jag satt hemma i tårar för att jag inte orkade gå utanför dörren hade träffat mig innan. För över ett år sen, när jag registrerade mig här. Hon kom ihåg mig och validerade det jag berättade. Vi bestämde ihop att öka min medicin tillfälligt och att jag skulle få chansen att prata med någon. Sen får jag själv ta det som jag vill och hon kommer checka in emellanåt för att se att det känns okej. Så tummen upp där.
Och hemma har jag satt upp lite bra rutiner som ska hjälpa mig att strukturera upp vardagen, minska sårbarheten. Jag har även bunkrat upp lite inför krisigare situationer. Gjort upp planera för hur jag kan hantera att jag inte kan hantera det jag vanligvis kan. Jag har beställt en målarbok som jag kan fylla i för att anti-stressa. Jag har ett lager dofter som får mig att slappna av. Jag har organiserat saker jag använder för att komma till ro. Jag har peppat mig med andras historier om att stå ut när det är svårt. 
 
Sånt är läget. Jag känner att jag börjat kartlägga en bra bit av bekymret. Jag har stöd på hemmaplan, på jobbet och i vänner. Jag har akuta grejer som hjälper. Jag är aktiv gällande mitt välmående. 
Tack för att ni läste.
 
Och har ni några bra tips för att deala med ångest och stress så kommentera gärna här. Jag tar gärna emot alla förslag som kanske kan göra någon  skillnad. 
Och ps: sluta aldrig prata om det som är jobbigt. Aldrig.

En kväll på The Gallery Café

 
Som alltid när det bara är sådär efterlängtat underbart och fint går tiden alltid tjugofem gånger fortare än en förväntat sig. Tre dagar blev ingenting kändes det som. Jag åkte hem igen med lite hjärtesorg och bara 100 bilder på minneskortet. Som de här två ovan på mitt bästa sällskap mätta på veganburgare i Bethnal Green. Det var strax efter att klockan slagit 18, men bäckmörkt som om det vore midnatt. Jag fick krama dem som jag inte kramat på ett år. Fan vad lycklig jag var. Fan vad lycklig jag är.
 
Jag sitter hemma i soffan, fortfarande lite halft i mitt London-dimmiga tillstånd. Jag visste inte att det gick att vara så kär i en plats, men jag är verkligen det. Längtar redan till nästa besök <3

Tre dagar med min andra älskling

 
 
Idag släpper jag ångesten och stressen och drar till London över helgen. 
Jag drar inte bara med en utan två kameror, och lovar att uppdatera med mycket fint nästa vecka. Puss.

Ett hej och lite till



God afton, bloggvärlden.
Jag ligger nedkrupen under två täcken i vår dubbelsäng på andra våningen. Det är helt mörkt i rummet, ljuset från mobilskärmen bländar mig. På våningen under ligger Waffles inbäddad i ännu ett täcke på prick i mitten av soffan och snarkar nöjt. Nat står i baren på jobbet, serverar öl och drar i ärmarna på sin hoodie så som han alltid gör. Jag kan se det framför mig. 
Det är en väldigt typisk onsdagkväll. Jag kommer somna inom en timme då jag måste upp innan gryningen för att hinna med mina båda bussar som tar mig till jobbet på andra sidan stan. Det är rutin nu. Så är det bara. Men på senaste är det något som skavt i min vardag och jag har försökt att balansera det jobbiga trycket i bröstkorgen med alla måsten. Det har gått rätt okej, men det tar på mina krafter. Jag gör inte så mycket mer än jobbar och ror om mig själv - vilket jag vet avspeglas pinsamt mycket här i bloggen. Inga världsnyheter att rapportera om direkt. Men det får vara så just nu.

Ibland fastnar en i perioder som inte riktigt är överens med en själv. Det är en sådan jag försöker intala mig att jag varit i de senaste veckorna. Jobbet är superstressigt. Saker jag normalt sätt hade dealat med utan att blinka känns som kallsupar. Och tyngden på axlarna blir obekvämt övermäktig. Jag vacklar lite. Jag gråter ibland om kvällarna av utmattning. Jag kan inte somna av oro. Jag hoppar flera måltider i rad då hungern inte infinner sig. Så länge jag fixar vardagen så faller resten på plats till slut, tänker jag.

Men ja, det är jobbigt just nu. Jag känner mig som en urtvättad version av mig själv, ständigt tvivlande, ständigt uppgiven. Jag försöker ge mig själv tid att ta igen mig på kvällar, helger, och lediga dagar - men inget verkar riktigt räcka till. Jag vaknar med ångesten som en stor klump i halsgropen. Jag går till jobbet igen med för lite sömn, för lite näring, för lite ork. Jag tacklar inte motgångarna utan bara tar dem. Jag tänker att 'snart är det helg igen. Det blir bättre bara jag får vila'.
Och veckorna går.

Jag säger inte att allt är bäcksvart. Jag har kul med. Jag skrattar och ler. Jag har bra dagar, njuter av saker, ser fram emot äventyr. Det är bara i en mindre utsträckning och ständigt omfamnat av det som inte riktigt funkar. 
Men jag fortsätter att försöka. Jag vilar och tar nya tag. En jobbig period tar slut, och det ser jag fram emot just nu. Så länge så har jag nu fått skriva av mig - vilket alltid är himla skönt. Och ni vet lite vad som står till här i trevåningshuset, i mitt mörka sovrum, i mitt stressade sinne. Det är ingen hemlighet och inget att skämmas över. Jag tycker det är viktigt att vara tydlig med det. 

Så, nu hoppas jag att sömnen kliar till bakom ögonlocken snart. Imorgon känns mycket redan nu, så jag behöver all kraft jag kan få. Tur att det inte är långt till helgen...

Puss och tack för att ni orkade läsa.


Lyxigt med lite ledighet

Hej kompisar. Jag har tagit långhelg och njuter av det varenda sekund jag kan. Under de senaste veckorna har jag verkligen lagt märke till hur mycket vardagsstressen tär på mig och därför har jag sett till att planera in en del sporadiska lediga dagar nu i vinter. Jag tror jag behöver det för att kunna orka med helt enkelt. 


Här kommer en liten bit av en av de dagarna. Jag såg i detta fallet till att ro om mig själv något helt vansinnigt.


Först ut på dagordningen var en stor och god frukost. Jag har ju, som jag tidigare nämnt, inte lagat mat på evigheter. Denna morgon slängde jag ihop lite smått vi hade liggandes och åt som en kung. Och fan vad jag mådde bra av det kan jag lova er. Jag äter förresten ägg igen efter ett par månader utan. Inte i stora mängder, men som ett slött sätt att hjälpa mig med protein. För nu får det funka så tänker jag.

Sen tog jag med mig min lilla kumpan ut på en promenad samt sprang lite ärenden i stan. Inga bilder från detta dock, så ni får en blick fäst på en lekstund istället. Hon är så nedrans fin denna. Önskar att ni alla kunde få vara med och gosa med oss.
 
Inne i stan köpte jag lite smågodis från LUSH med, och en av dem var Cup O'Coffee, som jag komemr berätta lite mer om en bit längre ned i inlägget. Såhär staplar jag upp mina bästis-prylar inom ett bad i alla fall. Och då det blir kallare och kallare utomhus blir det allt vanligare att jag hänger i badkaret mitt. Skrumpna tår - jamen visst!
 
För någon vecka sen kom Nat hem med badbomben Shoot For The Stars då han visste att jag hade haft en usel dag. Det kanske låter banalt, men en sån söt liten gest gjorde mig genast på bättre humör. Jag använde halva bomben på stört men sparade resten. Jag är relativt snål av mig gällande sånt här, så jag försöker få ut så mycket jag kan för de pengar som spenderats. 

Nu var det i alla fall dags att använda andra halvan!


Hur fin?! Tyvärr doftade den inte så mycket, så jag knäckte i lite extra bubblor med yuzudoft för att piffa till läget. Ska en lyxa kan en ju köra på rejält tycket jag!

Sen bara låg jag ned i badet i en halv evighet och såg färgerna försvinna under ytan tills allt bara var turkost och glittrigt. Mysfaktor = väldigt hög. Grämde mig lite för att jag inte hade ett glas vin att sippra i mig. Det hade varit storslaget ju.
Istället så blev det kaffe! Detta är då en ansikts- och kroppsmask som jag velat testa sen den kom ut i och med öppningen av nya flaggskeppet på Oxford Street. Den doftar jättestarkt av krämigt kaffe och är helt vegansk. Så här använde jag den:

Jag började först med att tvätta mitt ansikte för att få bort allt smink och smällde sedan på ett lager av återfuktande serum innan jag smetade på masken. Serumet gör även så att huden inte blir jättekänslig jämtemot masken, vilket jag som har gansak så mesig hy är glad för. Tips tips! Som ni ser så är masken full av små bitar kaffe. Dett är superbra att använda som skrubb och kan verkligen gå djupt. Den var uppfriskade som bara den och överallt där jag använde den (ansikte, hals, bröst, armar) så blev min hy mycket piggare. 

När jag väl var torr och påklädd igen så hade det börjat skymma utomhus och jag fick bestämt lägga kameran på hyllan för dagen. Så himla tråkigt att det blir mörk tidigt, men inte mycket att göra något åt. Resten av kvällen blev av att spendera med månadens bokklubb-bok. Jag berättar gärna mer om den vid ett annat tillfälle, men nu piper det i köket från tvättmaskinen och min mage kurrar, så det är dags att sätta sig i arbete åter igen. 
 
Puss på er!

Matinspiration från Pinterest

De senaste månaderna har jag verkligen varit sämst på att äta bra mat. Jag lagar inte mat längre. Jag bryr mig inte om att se till att jag äter rätt, att jag får i mig allt som är viktigt att få i sig näringsmässigt. Jag skippar måltider. Och det har blivit så himla tydligt att det inte funkar. Jag är konstant trött. Jag hanterar inte stress på ett bra sätt. Jag är lättirriterad och lite tjurig. Jag har en förkylning som vägrar släppa taget om mig. Kort och gott så funkar det inte längre. Så nu är det dags att skärpa sig.
 
För att få lite trevligt triggande matinspiration vänder jag mig som alltid till min goda vän Pinterest. Så här kommer nu en härlig dos lättlagat och näringsrikt som jag lätt kan slänga ihop hemma utan större bekymmer. Kom så kikar vi:
 
Hummus. Alltså hummus <3
Denna lilla godhet har länge varit A och O hos mig som vegetarian. Enkelt att slänga ihop själv och superbilligt med bara ett fåtal ingredienser som lätt kan varieras efter vad en har hemma. Nyttigt med protein och fett från kikärtor och en skvätt olja. Jag har även gärna i lite frön eller kärnor med, och tycker som allra bäst om att smaksätta med en grönsak. Det funkar dessutom att äta som det är med bara en bit bröd eller morötter. Eller så kan en slänga lite i en kant på sin tallrik ihop med sallad, pasta, eller paj. Så himla mångsidigt - för att inte tala om gott!
 
Soppor i all dess ljuvlighet!
Jag menar kom igen nu Jennifer, det är för tusan höst! Jag älskar att äta soppa. Att sitta med en djup tallrik i knäet och sörpla i mig soppa med hjälp av en skiva bröd att doppa i (det här med att doppa saker förresten, visst är det något så himla härligt med det?!). Samma grej även här: det är hur enkelt som helst att variera. Min enklaste löksoppa är kanske det billigaste att laga på denna planet och grönsakssoppa är ju en klassiker. Det behöver inte kosta något alls egentligen, då jag tycker att det gäller att ha en god buljong i samt att krydda rätt. Jag har dessutom en billig mixer som är ett geni på att göra allt flytande jag lagar till en jämn och skön konsistens. Ett plus för den som är lite lat - som jag själv - är ju dessutom att en soppa kan stå och puttra för sig själv utan att en måste lägga sig i så himla mycket. Vilken bra grej helt enkelt!
 
Och kanske det enklaste av allt: ungnsrostat.
Det är ju egentligen bara att skära upp lite grönsaker och rotfrukter, blanda hjärtligt med en skvätt olja och kryddor, och låta det sköta sig själv i ugnen tills hela huset doftar riktigt gott. Åter igen är detta något som kan vara så himla billigt. Hur mycket kostar en påse morötter och ett par potatisar liksom? Inga ursäkter, detta är så lätt att fixa med minimal ansträngning och dessutom jättegott. 
 
Och avslutningsvis det som triggar min hunger allra mest: veggie bowls.
En härlig mix av färger och konsistens. Kan göras utan att behöva koka, steka, eller rosta en endaste sak! Supergott med lite quinoa, bulgur, eller couscous. Sen finns det ju ingen hejd på vad en kan ha i: avokaco, bönor, sötpotatis, getost, äppel, groddar, hummus, ägg, nötter, kål, russin, fikon... i princip vad tusan som helst! Och med en klick dressing så är det ju så gott som oemotståndligt. 
 
Nej, nu är jag hungrig! Bäst att åka inom affären på väg till jobbet för lite goda salladsingredienser. Brieost, äppel, och valnöt kanske... Ha en tokfin dag så hörs vi snart igen. Puss!
 
Alla bilder finns att finnas i mitt mapp "hunger" på Pinterest. LÄNK här.

En regnig novemberlördag

 
När det är helg kombinerat med ösregn utomhus och busskortets saldo står på noll är ibland det bästa att göra av situationen att ta en riktigt lång mysig morgon imonhus. I lördags bestämde jag mig för att piffa till läget rejält med målade mörka läppar, rosenröda kattögon, och chokladbruna naglar. Allt till största delen av vad som hittills släppts av Scream Queens <3

Inte ens Våfflan min ville gå ut. När det var dags för kisspaus bad hon genast om att få gå in igen. Söt liten typ som inte gillar våta tassar. Jag kan relatera.

Så vi spenderade ytterligare någon timme ihopkrupna på soffan till dubbeldoftande ljus. Cappucciono choklad + kanel, så himla gott! Gör en nedrans sötsugen bara. Och med det i bakhuvudet bestämde jag mig till slut för att slänga på mina största kängor och trotsa ovädret. 
 

Men precis när jag skulle kliva utanför dörren så öppnade sig himlen. Vi bor precis i en backe så en kunde se hur vattnet porlade nedför gatan. Och mitt paraply fick slängas i förra veckan efter år av mycket trogen tjänst om morgonarna på väg till jobbet. Rest in peace, och så.

Så det blev att sitta inomhus och stirra ut genom regnvåta fönsterrutor ett tag till... Frustrerande, fast fint.
 
Waffles hade sömndrucken blick och låg mest på soffan med favoritleksakerna. Denna är ett monster som piper när hon biter i den. Hon fick den lagom till Halloween och de har blivit riktigt bra vänner nu.
 
Till slut så lugnade det sig dock. Jag traskade runt i duggregn ett tag och fick gjort lite ärenden som legat och väntat på mig. På vägen hem gick jag genom bästa parken och trånade efter finaste raden av färgglada hus som jag är lätt besatt av. Alltså tänk att bo där! Åh, en dag så kanske... 
 
Väl hemma igen drog jag på mig varma strumpor och kröp ner i soffan under en filt igen. Jag vispade ihop en sojamocha med lite extra choklad och tryckte i mig en eller två rejäla mince pies. Resten av kvällen spenderade jag med att titta mig mätt på briljanta (stavas det så på svenska?) och smarta dokumentärfilmer på BBC iPlayer. Jag vill tipsa stenhårt om 'Is This Rape? Sex on Trial' och 'We Want Our Country Back' och den för tillfället mest uppfriskande 'Britain's Biggest Sexists?'. Alltså BBC räddar regninga novemberhelger då en inte har ork till att göra något annat än att stanna inomhus. Och då detta är på pricken mitt liv just nu bockar och bugar jag för detta. Och slår mig ned i soffan igen.

Tre bra grejer

Igår kväll landade jag i England igen efter att ha rest runt i Sverige med jobbet under veckan. Åh så trött jag är idag! Helt slut fortfarande. Så jag vilar upp mig ganska så rejält just nu. Tills jag återhämtat mig tänkte jag bjuda på tre bra grejer som dykt upp på internet som är himla kick ass:
 

Emtithal Mahmouds tänkvärda poesi som greppar och inte släpper taget om en.

 
Jag är inte jättemycket för spoken word egentligen, men när jag såg detta klippet kunde jag liksom inte sluta tänka på det. Mahmouds ord bränner sig fast i mig och jag kan inte hjälpa att kippa efter andan. Hennes poesi är viktig, den är nutida, den är stark. Hon vann nyligen Individual World Poetry Slam Championship och jag bara hurrar. Så bra. Så tänkvärd.
Läs mer om det HÄR.
 
 

Nattklubben Fabric till en början med.

 
 
Jag var aldrig någon tvättäkta club kid under mina år i London, men Fabric är känd och ökänd, och de flesta av oss har kikat in där under morgonens tidigaste timmar eller dansat oss svettiga på ett rave. Detta lilla guldkorn till artikel från VICE tar med oss på en resa tillbaka i tiden till hur det var när klubben först öppnades för 15 år sen. Det är tungt med knark, gängvåld, och warehouse parties. Himla intressant att läsa om. Och det får mig att undra hur mycket som egentligen förändrats på ett och ett halvt decennuim?
Läs mer om det HÄR.
 
 

Lite väl behövd girl power i tv-spelsvärlden.

 
Det är väl ingen nyhet att när det kommer till tv-spel så är detta en väldigt mansdominerad värld. Vem som gör spelen, hur karaktärerna är uppbyggda, vem som ses vara den preliminära målgruppen. Det är så uttjatat tråkigt att ens tänka på det. Hur svårt är det inte att få tag i ett schysst spel med OK värderingar där en kan spela som en icke manlig huvudperson? Ärligt talat- det är näst intill omöjligt. Men saker händer även i denna pixliga sfär och i denna artikel så lyfts svenska kvinnor som arbetar i branchen fram under rubriken "superhjältar". Tack, det känns faktiskt jävligt uppfriskande att läsa. 
Läs mer om det HÄR.

Månadens LUSH-produkt: Dream Cream

 
Nu när det precis hunnit bli november månad tänkte jag dela med mig av ett tips för att slippa torr och öm hud. Jag själv har alltid bråkat med ett flertal olika hudkrämer, lotions, och body butter genom åren när vintern börjar närma sig. Och aldrig har det blivit riktigt bra. Jag kan omöjligt raka benen utan att det svider i flera dagar efteråt, och efter varje dusch så måste jag smörja in mig på prick överallt för att inte det ska börja ömma obekvämt. Sånt nedrans besvär! Så när det blev oktober i år gick jag in på LUSH här i stan och bad om något som mättar huden rejält. Dream Cream var vad jag fick med mig hem.

Detta är en krämig hudlotion som doftar lite lätt av kamomill och rosor, fast på ett ganska nedtonat vis. Den är lite tjockare än liknande produkter jag testat, men tunnare än Body Shops Body Butter - som jag använt i åratal i brist på något bättre. Men det är en sanslös skillnad att smörja in sig med Dream Cream. Den går liksom djupt ner i huden utan att försvinna från ytan. En blir inte klistrig eller smetig av den, utan helt enkelt väldigt len.

Det behövs inte mycket heller! Denna lilla klick räcker gott och väl att smörja in händerna med för mig. 

Jag har även testat att smörja in delar av min hud som tråkigt nog lätt blir sådär fnasigt torra såhär års. Jag kan glatt meddela att denna kräm är lätt magisk. Jag brukar svepa lite runt nästippen då jag lätt blir förkyld och snyter mig ganska så ofta = irriterad hud. Snabbt så lugnar sig det rosenröda och fnasigheterna lägger sig. Så himla bra! Jag har även hört att detta ska vara något bra att prova på allvarligare bekymmer så som psoriasis. 

Så himla svårt att fånga på bild, men kolla så pärlskimmrande och len huden blir! Jag kan verkligen inte tänka mig att vara utan denna lotion nu innan det hunnit bli lite varmare igen. Den är min lilla livräddare!
Varianten jag har är dessutom självkonserverande. Hur bra som helst ju. I Svensk butik går en burk på 240g på 225 SEK (så mycket dyrare än här där jag betalat motsvarande 160 SEK för min!). Jag tycker helt klart att den är prisvärd. Jag använder min efter varje dusch/bad och efter en månad så är kanske en tredjedel borta. Helt okej tycker jag. Två lena tummar upp!

Brittisk dimma

 
Över helgens sista morgon låg en tjock dimma över förortsgatorna till långt in på förmiddagen. Då detta är något av det som jag ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR med Stobritannien kunde jag inte låta bli att ta med mig kameran ut på min och Waffles morgonpromenad. Det var precis så en kunde se slutet på gatan.

Väderkvaren som ligger på en kulle på andra sidan huvudgatan i Sneinton sträckte sig långt långt upp i skyn och kunde precis ses när en kom närmare. Jag försökte fotografera utsikten från denna kulle, men det syns liksom inget. Bara dimma på ett litet fält istället för en rökig stad som jag hoppats på. Men men.

Två av mina bästa grejer i en bild: höst och dimma <3



Vi fortsatte ner till den lokala kyrkogården. Då det var söndag skrek orgelmusik inifrån stenväggarna på själva kyrkan, men vi höll oss utanför. Drömmigt, eller vad säger ni?

Hej fralla! Gott med pinne till frukost.



Hejdå!

Welcome to Night Vale

Tips tips!
Jag tänkte berätta om min absoluta favorit-podcast, nämligen:
 
 
Night Vale är ett litet ökensamhälle som vi får följa genom rösten till Cecil Gershwin Palmer- den lokala radioprataren. Enkelt förklarat så är det som att slå på radion och få lyssna till allt som kan tänkas rapporteras om i lokala nyheter: trafikuppdateringar, vädret (som för varje avsnitt är ett nytt band som får spela en låt), skvaller, meddelanden från sponsorer, och övriga observationer om staden och dess invånare. Och detta är en underbart absurd stad. En blir snabbt välbekant med den nyöppnade hundparken (lite som en levande legend som återkommer med jämna mellanrum i serien), den svävande katten Khoshekh, forskaren Carlos med världens bästa hår, Old Woman Josie som bor med änglar, ett glödande moln, en man i en beige jacka som ingen riktigt kan minnas, och inte minst alla radiostudions prao-elever. Det är verkligen jättesvårt att försöka förklara denna podd, men den är som inget annat jag tidigare hört. Det är bissarrt berättande, fnissigt bakvänt, och oerhört mysigt och välkomnande. Påminner lite om historierna om Lemony Snicket, om jag ska jämföra det med något. Fast ändå inte.
Nåväl.
 
 
Jag lyssnar troget och förväntansfullt varje morgon på bussen till jobbet. Bästa sättet att vakna på - kan jag lova! Och nu i oktober släpptes även den första boken om Night Vale. Jag plockade såklart upp en kopia från min lokala bokhandel och kan inte vänta på att få dyka in i ännu fler tokiga och ofattbart fina berättelser om stället på jorden som jag önskar jag kunde flytta till allra mest (efter Hogwarts förstås!). 
 

Här har ni pilotavsnittet som släpptes 2012. Fastnar ni inte för detta så borde ni helt klart lyssna på ett till - då det tog mig ett par avsnitt innan jag fastnade för podden. Nu kan jag dock inte vara utan den! Den är verkligen så himla bra. Okej. Nu behöver ni inte läsa här mer. Lyssna på Welcome to Night Vale istället! Och låt mig jättegärna veta vad ni tycker!
 
Fortfarande inte övertygade? Okej, då tänkte hoppas jag denna punklistan gör skillnaden:
  • Karaktären Cecil Palmer är döpt efter skådespelaren som gör rösten (Cecil Baldwin) och Twin Peaks-karaktären Laura Palmer. Det är lätt att märka hur inspirerade författarna är av David Lynch, vilket helt klart är tummen upp!
  • Trots att det är en fullkomligt absurd och tokig stad som tveklöst är påhittad, så är den väldigt inkluderade. Samkönade romantiska förhållanden är normaliserade utan att ifrågasättas, karaktärer från olika kulturer representeras även om majoriteten är vit-amerikansk, och ofta när Cecil talar direkt till lyssnarna så använder han icke-binära benämningar eller inkluderar icke cis-personer genom att formulera sig enligt följande "Ladies and gentlemen and those of you not clearly falling into either category". Hur bra?!
  • Det är lite läskigt, lite obehagligt. Men på ett snällt sätt. Så jag får inte mardrömmar.
  • Cecil Baldwins röst. Lite som Alan Rickman låter han. Bara så mysigt att lyssna på.
  • De har även kört en hel del liveshower! Mestadels i USA såklart. Men de har även varit över i Australien och här i Europa. Det  verkar hur häftigt som helst och är en ny punkt på min bucket list som jag hoppas att en dag få pricka av.
  • Ursäkta om jag låter elitistisk eller väldigt full of myself nu, men detta är interlektuell och smart humor, gjort på ett så simpelt och tillgängligt vis. Och detta är något jag tycker är alltför ovanligt och självafflet bara vill ha mer av. Det gör det så himla mycket roligare att inte kunna hålla sig för skratt!
  • Deras Twitter-konto är kick ass. LÄNK
 
Har ni något bra podd-tips? Dela då med er, söta!

RSS 2.0