en fin middag på en fin kväll

Idag är det den femte mars. För ett år sen vaknade jag upp i min lilla 90cm-säng i mitt delade rum i östra London. Nat låg intill mig, och det var hans födelsedag. Vi hade träffats för första gången en vecka och två dagar tidigare. Och jag sa högljutt att jag älskade honom för första gången. Det var kanske för tidigt, men det var också så jävla självklart. Jag orkade inte hålla det inom mig en sekund längre.

Vi spolar framåt ett år och hamnar på en torsdag då jag har världens magkramper- igen. Jag åker in till jobbet sent och gnyr så att alla på bussen hör. Jag sätter en liten insekt i halsen på väg hem och hostar i tjugofem minuter. Jag kommer innanför dörren hemma och får världens största kram av världens finaste. Jag kysser honom, och det är hans födelsedag. Men den här gången är jag inte rädd för att säga hur jag känner.


Jag och Nats chef, Bradley, planerade ihop en liten kupp. Vi låtsades för Nat som att han skulle jobba, vilket han alltid gör på torsdagar. I hemlighet hade jag bokat bord på tre olika restauranger i stan för att fira att han är så bra. I slutändan visste varannan individ som någonsin druckit en kopp kaffe i Hockley om detta, ändå spelade de med så att det skulle bli en överraskning. 
 

Av mina tre förslag valde Nat Hockley-baserade 'The Larder' som hade dämpad belysning utan att vara cheesy och en enorm vinmeny. Många av våra vänner hade varmt rekommenderat stället och vi var himla förväntansfulla när vi beställde kronärtskockshjärtan och blå stek.

Och det var fina, men opretentiösa portioner. Jag kände mig glupsk och glad, fast kanske inte helt överväldigad. Det är så svårt när folk säger goda saker om något och ens förväntningar flyger runt uppe i rymden. Det blir verkligen ALDRIG lika bra som en tänkt sig. Och då känns det mer synd än det egentligen borde. Så vi har bestämt oss för att sluta lyssna på ris och rosor nu. Känns säkrast så.

Stället var i alla fall fint. Gågatan utanför ekade i neonfärger från nattklubbarna, och vi satt utanför och tittade på, i lugnet själv. Och oj, vad jag älskar att äta intill golv-till-tak-fönster. Så tillfredställande.

Vi drack lite mumsig Nottingham-bryggd öl skippade dessert för att kramas hemma istället. 
 
Och så gick det till dagen då min älskade fyllde tjugoåtta.

scribblings on the walls
scribbler is ISA

läste er lovestory förut, SÅ fint! man får ju hopp om att det går att hitta kärlek på alla sätt. Finisar!

Svar: Men puss på dig!
Jennifer Palmblad

2015-03-06 @ 18:19:22
URL: http://isabyl.devote.se

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0