Något jobbigt, något nytt

Hej.
Jag sitter uppkrupen i ett hörn av soffan iklädd min största och mysigaste tröja, med ett täcke virat runtom mig. Det händer lite jobbiga saker just nu. Idag har jag tagit en paus bara för att ta itu med det, för att ta in det. Så om det är lite tyst här så vet ni lite om varför.
Men jag har en makalöst fin kudde hos mig. Det är ju inte så illa.

Tack muminmamma

Ett lite sent paket dök just upp hemma hos mig. Det är min fina mamma som väldigt noga slagit in en söt liten muminskål i tusen lager bubbelplast och kartong, och skickat den till UK. 

Jag sparade på muminmuggar när jag bodde i Sverige och alla har blivit kvar där sen flytten för fyra år sen. Så det känns jättefint att ha lite finlandssvenskt här i Nottingham äntligen.

Från Arabia såklart <3

Fylld med svenskt godis! Jag har inte ätit nötcrème på flera år. Ska lätt äta som lördagsgodis ikväll.

Tack min fina muminmamma! Du är bäst.

Två par vans

 
När jag flyttade från London i höstas så glömde jag mina svarta Vans på mitt gamla jobb. Alltså jag glömde ett par Vans! Då himla illa. Har sörjt lite ända sen dess men inte riktigt känt att jag haft råd att köpa nya... Förrän nu!

Coola Iina som jag jobbar med råkar ha nästan på pricken samma skostorlek som jag och frågade mig förra veckan om jag kanske var intresserad av två par som hon knappt använt. Eh... jaa! Sagt och gjort.

För en tia blev dessa fina mina nya kompisar. Som i nyskick, vad mer kan en önska?!


Jag passade på att peppa med lite nya tjusiga strumpor från Topshop med när jag ändå var i farten. Tre par för £8 är svårslaget.

Hur glada är inte mina fötter numera?!

Typ lika glada som jag. Yay.
 
 
 
 

vi

 
Vill inget hellre än bara vara nära honom. HELA TIDEN.

En minihelg i Wales

I helgen så var jag och Nat ute på resande fot. Tyvärr blev det ju inte Sverige som planerat, men istället något annat inte alltför tokigt... valpbesök! Och lite såhär såg det ut:
 
Okej, av två dagar spenderade vi den största delen av vår tid sittandes på våra trötta rumpor på olika rullande fordorn. Det började med tåg en solig dag från Nottingham. 

Då vi fortfarande håller på att bygga upp en buffert att luta oss lite tryggt tillbaka på så bestämde vi oss för att ta det billigare, men jobbigare resealternativt: tusen olika byten mellan tåg och buss, buss och tåg, och om igen. Fast för mindre än halva priset kändes det värt det. Så först hamnade vi i Birmingham...


Som verkar vara helt jävla horribelt! Noll charm har den stan. Hjärtat satt verkligen i halsgropen när vi höll på att missa bytet till bussen därifrån. Stressade som tusan och ville typ gråta av glädje när vi kom på den som planerat.


Han HATAR att åka buss. Och det syns så himla tydligt. Fast söt ändå.


Vi åkte inom Bristol. Föll lite för det lilla jag hann se.

Bästa radhusen. Flera kvarter som bara är färgglada och fina. 

Bestämde att vi måste dit på ett riktigt besök snart. Alla Bristol-tips är hemskt välkomna!

Insomniac-Nat tog sig en tupplur. 



Efter några evigheter så hade vi rest färdigt... för dagen i alla fall. Vi gick på välbekanta gator i Cardiff och pausade några minuter på samma hostelrum som vi hade förra gången, vilket var lite sådär fnittrigt nostalgiskt. Det är skönt att känna igen sig lite i en relativt främmande stad ändå.

Vi catchade up med Nats BFF Stacie som flyttat till Wales samtidigt om vi dog oss uppåt i landet. Vi åt lite middag ihop i en inredd folkbuss (jag åt våfflor!) och njöt av det goda sällskapet. Vi hann med en öl på en trevlig bar med samt en obekväm runda på en skrikig skräpklubb, sen var det dags att gå till sängs tidigt för att vila upp sig rejält inför morgondagen.


Ännu lite mer tåg... och buss.

Och så var vi framme i Swansea- äntligen! Tyvärr verkade det vara en rätt... trist stad. Inte alls lika härlig som Cardiff. Men det var ju inte för att turista som vi var där...

...utan vi hade ju en valp-dejt!

Vi pysslade och myste lite med kullen på sex valpar innan vi hittade vår egna lilla grabb: plattnosade och helt bedårande Waffles. Vi har haft mycket kontakt med familjen som föder upp valparna under den senaste veckan och kände att det verkligen var värt det att ta oss genom hela landet för att träffas öga mot öga. Och så bra det blev! Allt klickade så himla bra och det tog inte lång tid inann vi satt och planerade att komma tillbaka och hämta upp det lilla livet för att ta med henne hem för alltid alltid alltid.

Pappa Pepper var med och hängde mest hela tiden. En riktig liten knähund och inte kunde få nog av uppmärksamhet. Det var verkligen toppenbra att få träffa föräldrarna och se lite vad de har för personligheter. Vi hade verkligen inte kunnat hitta ett bättre hem att hämta en valp ifrån. Dessa små har fått en så himla fin start i livet. Och om bara några veckor är det dags för oss att ta över. Åh så pepp!

min stora etsy-önskelista

Jag tror att de längsta önskelistorna jag någonsin skrivit i mitt liv varit baserade på Etsy-prylar. Sånt där smått och gott som egentligen inte är livsviktigt, men så himla roligt att slösa pengar på. Vill fylla mitt hem med fint och inspirerande, med kreativt och vackert, med handgjorda och väl uttänkta små ting. Och just nu står följade saker väldigt högt upp:


Srivböcker med vackra omslag, som exempelvis 'To Kill a Mockingbird' och 'The Jungle Book'. LÄNK.

Print av historisk karta över London från ca 1700. LÄNK.

Patchwork quilt, svindyrt men ack så jävla fint! LÄNK.
 
Kryddträdgårds-etiketter i from av skedar. Kommer i set om 6. LÄNK.

Personifierade sketchbooks. Så himla fint att rita i något lite eget. LÄNK.
 
Soja-doftljus med lite lustiga dofter. Hur drömmigt?! LÄNK.
 
Grymma Twin Peaks-kuddar! Jag kunde inte hålla mig när jag fick syn på dessa... så den blå är redan på väg hem till oss nu! Ska blir så nedrans fint att mysa i soffan med den om kvällarna. LÄNK.
 
Craft beer flavoured lip balm! Hur himla häftigt?! Tänk att smaka som vanilla porter hela dagarna. Perfekt för långa hångel, hih. LÄNK.
 
Hundhoodies. Waffles ska klart ha myskläder för att hjälpa henne hålla värmen i kyligare väder. Och ursäkta men hur sött?! Har himla svårt för att välja färg dock. LÄNK.

Första gången vi träffade Waffles

Gissa vem som kommer flytta in hos oss strax efter påsk?
 
Ingen mindre än denna lilla skönhet! Hon är en fransk bulldog, i dagsläget strax under fyra veckor, och heter Waffles. Idag träffade vi henne för första gången någonsin och som ni kan se är det omedelbar kärlek. Och tro mig när jag säger att henne kommer ni få se bra mycket mer av här i bloggen. 

molly & jack


Igår kväll tog jag semester och traskade in mot stadskärnan vid ett klockslag då jag vanligtvis hade kallat sovdags. Längst Goose Gate har det hängts små färgglada flaggor för ingen anledning alls. Känns himla peppigt tycker jag. Lovar att visa er hur det ser ut i dagsljus.


Slutdestination var JamCafé- som vanligt. Det var dags för ambiance, vilket jag fått förklarat för mig att det betyder "the character and atmosphere of a place". Hur fint?! Mysstämningen var på topp och av fyra band var favoriterna Molly & Jack huvudakten.


Jag tycker att ni alla borde ta och kika på denna videon där de spelar och sjunger lite i ett gatuhörn. De är så himla fina! 


Under 'Sea of Slumber' smuttade vi på en cocktail med just det namnet! Typ som en flott rum and ginger <3
Nat har tagit ledigt denna helgen så vi får äntligen spendera lite tid med varandra som inte måste avbrytas tusen gånger för tidigt för att våra natt&dag-jobb kommer i vägen. Så himla härligt att få vara ihop. Perfekt torsdagkväll.
 

frisyrer för hår som räcker till mellan hakan och axlarna

Någonting jag kan bli lite less på då jag har en kortare frisyr är att det kan kännas svårt att variera. Det räcker inte till för alla roliga uppsättningar eller trillar ner efter en halv dag. Det kan kännas limiterande och enkelspårigt. Och det vill jag sätta stopp för. Så jag har trixat lite med håret mitt och nu vill jag dela med mig av lite fina frisyrer som funkar för page-kort hår. Vi tar en kik:
 
Inbakade flätor x2. Inspo från tusen timmar på Pinterest. Ett skönt sätt att få allt hår ur ansiktet, sitter bra och länge med. Och så blir det en så cool effekt med flerfärgat hår med. Jag är himla förtjust.
 
 
Off centre-benan. Min nya favorit. Kan låta som en löjlig liten grej, men känns som en schysst kombo då jag ogillar mittbena när luggen är för kort. Kan bli lite pojkbansvarning om en har otur. Typ Nick Carter a la 90-tal. Inget vidare.

 
Topknot med halva håret uppe. Börjar precis få längden då detta funkar... fast jag tar hjälp av några pins för säkerhets skull. Det är ett lite skönt mellanläge då jag inte är sugen på det ena eller det andra. 

Och luggen sen då? Jo, när den liksom är i ett tråkigt mellanläge i väntan på att få växa ut för att matcha resten av längderna så tycker jag det är rätt skönt att fläta den ur ansiktet på ett eller annat sätt. En enkel inbakad sidofläta som tar slut i nacken med en enkel tofs funkar alltid. Nödlösning nummer ett för dåligt morgonhår.

Ibland kör jag tvärtemot dock och rufsar ner luggen över hela pannan. Jag är inte dödsförtjust i sidolugg, men lite då och då så! Funkar bra när jag vill känna mig extra rufsig och bekväm. Skönt att sporta när en bara inte orkar = vardag.

 
Och till sist: vi kan väl alla enas om att knutarna är typ det bästa som finns. Funkar inte bara på långt hår utan även på axellängd. Jag gillar när de är riktigt höga, men det går ju att justera hur en vill. Och åter igen blir det kul då själva knutarna mixas i färg med alla olika längder. Gäller bara att se till att en har tjusiga rötter som en vill visa upp i nacken. Jag själv kan vara lite slö på att bry mig om detta ibland. Fast just nu är det ju nyfärgat och propert.
 
Det är bra att kunna trixa lite i väntan på något längre att leka med. Har ni fler bra tips så kommentera, länka, och visa! Tisdagspuss på er alla.

quick dry

Okej, väldigt ytligt, men jag bara måste berätta om världens absolut superduperbästa nagellack.
 

Det kommer från Barry M och heter Quick Dry. Gissa vad som är så bra med det liksom? Jag är så ruskigt dålig på att sitta still när jag målat naglarna. Smetar ut det hälften av tiden innan det torkar. Så jag blev himla pepp när jag hörde om detta lilla fenomenet. Och helt ärligt: det funkar så nedrans bra! Kan liksom dra på strumpbyxor (typ nagellackets värsta fiende) på benen efter två-tre minuter och det sitter stenhårt! Jag är så kär.

Quick Dry kommer i nio olika färger... än så länge (fingers crossed). Alla är väldigt söta och pastelliga, ser typ ut som godis. 


Jag valde färgen 'Pit Stop' då jag klart står fast vid att jag tycker grått slår allt annat, gällande allt. Grått <3
 
Som sagt: grått i mitt hjärta. (och överallt i min omgivning)


Quick Dry får helt klart tummen upp!

Tjugosju år och antagen till Hogwarts

Jag kan inte hålla mig, jag bara måste visa allt fint jag fick av Nat i födelsedagspresent. Och ni kan ju kanske gissa temat här...


När jag gick upp klockan fem på morgonen serverade han mig lyxig tårta och jag fick ett handmålat vackert kort med professor Snape på. Och fem pussar såklart.
 
När jag kom hem flaxade en uggla runt i vardagsrummet (med hjälp av snören och ett fäste i taket) med ett avlångt kuvert knutet runt ena benet. Världens bästa post hade anlänt.

Grönt bläck <3


Hogwarts emblem stämplat i rött lack. Så fruktansvärt fint! Jag var minst sagt tårögd när jag läste att terminen börjar första september och jag behöver se till att ha med mig tre uppsättningar av svarta rockar med mig.

Och inte nog med det. Som en liten skattjakt låg det ett svart paket gömt i pianostolen. Komplett med en lista med viktiga trollformler rotade jag fram The Elder Wand. Alltså.. jag bara... åh! 
 
Nat har aldrig läst hela historien om Harry Potter. Han är inte särskilt imponerad eller intresserad. Men han visste att sista punkten på min bucket list är och alltid har vait "att komma in på Hogwarts" så han började läsa frenetiskt och såg till att få de detaljer som var viktiga rätt. Så nu stryker jag det och börjar träna på 'Alohomora'. Swish & flick!

pastel hair light


Minns ni hur jag sa att jag skulle vara vänlig mot mitt hår i år. Hur jag skulle investera och inte förstöra det med en massa barnsliga impulser som sliter det sönder och samman? Låter det bekant? Jag skrev om det i det här inlägget för mindre än en månad sen... 

Och sen gick jag förbi BLEACH LONDON-hyllan på Boots. Ojsan hoppsan, så att säga.


Jag kom hem med ett litet kit för £7 som innehåller tre olika temporära färger. Jag valde lilarosa nyanser; Violet Skies, Rosé, och Blullini. Kände att något lite nedtonat pastellaktigt hade kunnat vara fint. 

Titta så små de är! Perfekt för att spexa till topparna med.

Så härom dagen rensade jag lite bland de kluvna hårtopparna. De var redan lite ljusare än resten, men jag kände ändå att en flaska blekmedel kunde vara en god idé. Anledningen till att jag bestämde mig för att satsa på ombré är att jag trivdes så nedrans bra i det förra året. Det känns liksom som variation att ha flerfärgat hår och jag blir inte lika uttråkad och måste ändra det hela tiden. Typ som en liten kompromiss med mig själv.
 

Och efter ett par timmar av kladd, sköljning, och fönande så ser jag ut såhär! Ursäkta blixten, men dagsljuset hann försvinna.


Från mörkbrunt till mellanbrunt till guldblont till silverlila. 

Swoosh! Övergången blev lite väl tydlig kanske, men vad tusan. Jag känner mig lite lagom trashig och ett bra antal nypor mer som mig själv. Förresten så var det 'Bruised Violet' som jag använde. Ju ljusare din egna hårfärg desto klarare blir färgen. Slarvigt urtvättat skulle jag kalla detta. Älskart!

Och nu är det läggdags för den här filuren. Om några timmar fyller jag år och det ska firas med pizzalunch på jobbet, massa pussar med Nat mellan våra arbetsskift, och kanske ett par öl till electro-kväll på Jam. Hurra!

Min vän; katten Bob

I vårt kvarter går det minsan livat till! I alla fall om en är katt. Och de senaste månaderna har en av gatans busungar bestämt sig för att bli min vän. Jag kallar honom Bob.

Första gången jag träffade den unga herren i fråga så gick jag hem nerför vår gata och utan förvarning anslöt han sig till mig. Så vi gick sida vid sida tills vi kom till min dörr. Jag satte mig i trappen och tände en cigarett, Bob sprang runt mina ben och pratade med mig. Efter ett tag kände han att det var dags för något annat och traskade sin väg. Han gick längst trottoaren igen, som om det var hans gata, som om han alltid gick där.


Efter ett antal små besök av Bob skaffade Nat en matskål och köpte hem lite torrfoder. Så när han hälsar på så får han ett litet mellanmål med. Ofta sitter han på sitt lilla hörn i vår trappuppgång och äter medans han blir klappad. Fast ett par gånger har han gått in i huset med för att kolla läget. Han går ett varv eller två, pratar lite för sig själv. Han hoppar upp i soffan för öronkli och är alltid väldans nyfiken på hur det set ut när en kan sitta i fänstret och spana ut på omvärlden... vilket är rätt skumt med tanke på att han bor där. Fast kanske tycker han det är intressant med ett nytt perspektiv. Vem vet?

Han har en liten stump till svans som vippar till lite ibland. Ibland önskar jag att han ville komma och bo med oss lite, men det tror jag inte han är vidare intresserad av. Han tycker om att hälsa på, men inte mer än kanske en kvart åt gången. Sen har han annat att stå i. Men jag blir lika glad varje gång han tittar förbi. Det är fint med bra grannar.

Théer att dricka när världen är himla kall

Visst har våren börjat komma igång nu? Igår blåste det 15-gradiga vindar här i Nottingham och jag njöt som bara den. Men tidiga mars är ändå inte riktigt att lita på, eller hur? Så för att göra den kalla världen lite mer gemytlig så dricker jag hinkvis av världens bästa varma dryck: thé! Kaffe är snyggt och hippt i all sin ära, men innerst inne har jag alltid varit en thédrickare. Och gamla hundar har lite svårare att lära sig sitta fint... framför ett kopp java. Så hos mig ser det istället ut såhär:

Jag har tidigare nämnt stans bästa théshop: Lee Rosy's. Därifrån plockar vi alltid upp våra lösthéer. Och nu har jag banne mig inte besökt de på ett par månader, så när nästa lön kommer in känner jag att det klart kan vara värt att lukta sig till lite nytt att fylla på i skafferiet med.
Men just idag kände jag mig nöjd med Caramel-théet som varit en favorit sen tidig vinter. Och en sked apelsinblomshonung på det!

När jag dricker svart thé har jag ofta en stänk mjölk i. Godast är såklart hasselnötsmjölk, men för tillfället har jag bara havre och soja hemma, så det fick bli gamla goda Oatly.

På jobbet tar jag mig vanligtvis genom minst fyra koppar under dagen med. Sörplar utan någon hejd! När vårt théförrån på jobbet sinar brukar jag packa med mig mina egna fruktiga pås-favoriter. Då är Twinings bäst. Och vi har så många hemma att de fyller upp ett helt hyllplan i skafferiet själva nu. Jag klagar inte.

Mugg medsnodd från burgarkedja från en dejt i östra London förra året. Den brukar vi slåss om att få använda. Idag var jag uppe tidigast så jag fick ju då första tjing! Satte mig på trappen för att stilla röksuget som går så himla väl hand i hand med thé.

Rosa blommor segrar mot en smutsblå himmel. Typiskt bra söndagsväder. Planerar att avnjuta denna utsikten till ännu en varm kopp eller två till. Varför inte liksom? Hurra för en förmiddag som denna!

Teckna steg för steg (Sandra Beijer)

Hej hej!
 
Nu är det dags för lite ritskola! Eller rättare sagt så vill jag visa hur jag tecknar i lite olika steg. Vi börjar från första början:
 
Först så börjar jag med att leta inspiration. Ibland så kommer det när jag sitter och tittar på tv, eller när jag klickar runt på Pinterest. I detta fallet så ville jag ha något lite mer konkret att rita av, så jag valde en fin bild på en fin Sandra som jag fäste på datorskärmen som en liten ledstjärna.
 
 
Att börja är det absolut svåraste för mig. Jag sitter med ett tomt blad framför mig och känner prestationsångesten växa i bakhuvudet. Men efter några streck brukar det som tur är släppa.
SÅ börjar jag med att skissa fram konturerna och sen fyller jag på med lite lätta skuggor i de områden som kommer vara skuggade mörkare längre fram. På så sätt ser jag liksom konkret på pappret vad som kommer hända. Jag försöker hålla mig så nära orginalet som möjligt här, med små förändringar för att göra det lite enklare för mig själv. Jag vet vilka vinklar som funkar bäst för mig, så då kan jag fuska lite och justera utefter vad jag känner mig trygg i. Och så gäller det att inte bli för ivrig och dra iväg på ett ställe innan alla linjerna ligger som de ska. Och när det ser ut lite såhär känner jag mig ganska så nöjd.
  
Hittills har jag bara använt mig av en enkel stiftpenna. Nu är det dags att ta fram blyertspennor med olika mjukheter för att jobba fram lite djup i bilden.
 
Jag börjar med att väldigt väldigt löst lägga ut de tyngsta skuggorna i ansiktet. Anledningen att jag börjar där är för att det känns... logiskt? Jag kommer nu jobba med olika sektioner av bilden; ansikte, hår, skjorta. Det handlar helt enkelt om att jag tycker det är enklast och bekvämast så.
I vilket fall: skuggorna gör jag med en ganska så mjuk penna, men jag trycker den knappt mot pappret alls.

Sen är det dags för den här lilla rackaren att göra entré! Jag tror att under alla mina nedrans år som konstelev och teckningsentuseast så har jag bara kallat den vid namnet "skuggpenna". Har dock ingen aning om den faktiskt har ett officiellt namn. Någon som vet? I vilket fall som är detta liksom min lilla trollkarl. Ett sånt himla bra verktyg att ha när det kommer till skuggning!

Gnugga löst, gnugga hårt, gå över stora eller små områden. Och det är nu som jag tycker det börjar kännas riktigt roligt att se bilden växa fram långsamt under mina fingrar. Jag försöker att inte vara alltför mycket utav en perfektionist, utan kommer gå tillbaka till både skuggor och detaljer i ansiktet vid ett senare tillfälle. Dessutom är jag rättså bra på att lägga handen lite osmidigt över bitar jag redan har skuggat och liksom sabba lite under teckningens gång. 

Okej, nu så var det då dags för håret. Jag avskyr att teckna hår utav en bra anledning: jag är inte bra på det. Jag gör fel och gör om, gör fel och gör om, gör fel och gör om tills jag blir tokig och kastar saker in i väggen. Sen pausar jag mycket och när lugnet lagt sig över min korta stubin så går jag tillbaka och jobbar mig fram i små tester i taget. Suddigummit i högsta hand och även här lämnar jag det utan att det känns perfekt. Jag tror det funkar bättre för mig att ta ett steg ifrån och fokusera på något annat. Annars stirrar jag mig blind på missar och det blir inte bra ändå. Så detta är som sagt det som funkar för just mig.

Vi kikar lite på pennorna jag använder nu. De är sylvassa och inte alltför mjuka. Dessa har jag köpt i något sketching-kit för flera år sen. Jag brukar använda H, HB, B2, och B4 mest. H är alltså lite hårdare och då fastnar inte lika mycket blyerts på pappret. B4 är mjukare och då så blir det mörkare där jag använt den. Hänger ni med?
 
Okej, nu har jag skuggat skjortan lite med. Det börjar likna något, eller hur? Nu gäller det att ta ett steg tillbaka och kika lite på vad som behöver piffas till. I detta fallet så är detaljerna i ansiktet lite utsuddade och håret behöver definitivt lite mer tid lagt på sig. Så nu gäller det att vässa pennorna och sudda fram ljusare toner där ljuset ska träffa på exempelvis nästippen och de ställen där håret vågar sig lite utåt. Ni kommer förstå vad jag menar om vi fortsätter ner.
 
Så. Nu lägger jag pennorna på hyllan och känner mig nöjd.
 
Det finns detaljer jag önskar vore... annrolunda. Men jag har inte fått till de så som jag vill trotts frenetiskt användande av suddgummi. Så istället kompromissade jag lite. Till exempel målade jag lite extra mörkt på läpparna för att ge illusionen att de bär ett lite mörkare tonat läppstift än Sandra bar på orginalbilden. Kändes som att jag kom bättre överens med det.
Håret blev i slutändan lite jämnare i kontrasterna. Och här vet jag att jag behöver jobba mycket för att utvecklas. Jag tycker inte om hår. Det är jättejobbigt. Men jag tänker inte se ner på att det inte blev så glammigt snyggt som jag ville det skulle bli. Jag tycker nog att det blev rätt fint ändå.
 
Kläder är heller inte min starkaste sidan. Att spegla olika material och hur de faller; alltså attans vad klurigt det kan vara ibland. Jeanstyg och annat 'stärkt' material är lite behändigare i mina ögon. Kanske för att skuggorna blir så intressanta och lite hårdare. Jag hade bra mycket roligare att klottra fram detaljer i den än jag trodde jag skulle ha. Tummen upp, kände jag.
 
Så, då vet ni lite hur processen ser ut då jag tecknar. Hoppas ni haft kul att läsa detta, för det var banne mig riktigt roligt att göra. Och jag tror att denna lilla resa sammanlagt tagit tre veckor ungefär, då jag mest tecknat i dagsljus på helgerna. Nu ska jag ta mig en kopp blodapelinsthé och klura ut vad jag ska göra härnäst. Puss på er!

en fin middag på en fin kväll

Idag är det den femte mars. För ett år sen vaknade jag upp i min lilla 90cm-säng i mitt delade rum i östra London. Nat låg intill mig, och det var hans födelsedag. Vi hade träffats för första gången en vecka och två dagar tidigare. Och jag sa högljutt att jag älskade honom för första gången. Det var kanske för tidigt, men det var också så jävla självklart. Jag orkade inte hålla det inom mig en sekund längre.

Vi spolar framåt ett år och hamnar på en torsdag då jag har världens magkramper- igen. Jag åker in till jobbet sent och gnyr så att alla på bussen hör. Jag sätter en liten insekt i halsen på väg hem och hostar i tjugofem minuter. Jag kommer innanför dörren hemma och får världens största kram av världens finaste. Jag kysser honom, och det är hans födelsedag. Men den här gången är jag inte rädd för att säga hur jag känner.


Jag och Nats chef, Bradley, planerade ihop en liten kupp. Vi låtsades för Nat som att han skulle jobba, vilket han alltid gör på torsdagar. I hemlighet hade jag bokat bord på tre olika restauranger i stan för att fira att han är så bra. I slutändan visste varannan individ som någonsin druckit en kopp kaffe i Hockley om detta, ändå spelade de med så att det skulle bli en överraskning. 
 

Av mina tre förslag valde Nat Hockley-baserade 'The Larder' som hade dämpad belysning utan att vara cheesy och en enorm vinmeny. Många av våra vänner hade varmt rekommenderat stället och vi var himla förväntansfulla när vi beställde kronärtskockshjärtan och blå stek.

Och det var fina, men opretentiösa portioner. Jag kände mig glupsk och glad, fast kanske inte helt överväldigad. Det är så svårt när folk säger goda saker om något och ens förväntningar flyger runt uppe i rymden. Det blir verkligen ALDRIG lika bra som en tänkt sig. Och då känns det mer synd än det egentligen borde. Så vi har bestämt oss för att sluta lyssna på ris och rosor nu. Känns säkrast så.

Stället var i alla fall fint. Gågatan utanför ekade i neonfärger från nattklubbarna, och vi satt utanför och tittade på, i lugnet själv. Och oj, vad jag älskar att äta intill golv-till-tak-fönster. Så tillfredställande.

Vi drack lite mumsig Nottingham-bryggd öl skippade dessert för att kramas hemma istället. 
 
Och så gick det till dagen då min älskade fyllde tjugoåtta.

hey kids

Jag har då köpt ett litet paket hårvänliga kritor som jag har kul med. Mer om det en annan dag.
 
Typ såhär är läget just nu:
Det blir lite mer vår för var timme som tickar förbi. Mjuka solstrålar mot en vinterblek hy, känner att jag ler inifrån och ut. Jag jobbar bäst jag kan och är ganska få förtjust i mitt 9-5 liv. Gör inte så mycket annars, utöver att läsa läsa läsa, då vi är på god väg att spara ihop till en ny familjemedlem. Tänk om hen kommer med våren, åh vad fint det hade varit!
 
Har blivit lite sugen på äventyr med, olämpligt nog. Kan inte någon komma hit och leka med mig?

nat + jennifer = forever

Idag var det ingen vanlig dag, utan årets bästa och roligaste och finaste och mysigaste dag.
Det var nämligen ett år sen på pricken som jag låg i Nats armar och sniffade på hans nakna bröstkorg, och han frågade 'Vill inte du vara min flickvän?' Vi hade träffats en gång tidigare, bara fem dagar innan. Och jag ville inte vara utan honom en minut. Så självfallet kysste jag honom och sa 'Ja' med mitt bredaste leende någonsin.
 

Så idag när jag vaknade satt det ett litet kort fast i brevinkastet. Ett kort med tre av mina favoritsaker här i världen på: London, en fransk bulldog, och Nats handstil. Blev tårögd på typ två sekunder.


Och efter lite presentöppning där majoriteten av paketen var ost (!!!) så gjorde vi oss  ordning för att dra iväg. Jag målade kattögon och satte upp halva håret som ett trots mot vårvindarna. Sen traskade vi in mot stadscentrum.

Vi tog ett varv för att välja var vi ville börja dagen. Hittade denna fina dörr på ett litet théhus. Fast det var tyvärr stängt.

Och en säng av gräs i en gränd. Varför inte, liksom?

Gränder som små fickor är den här staden bra på. Med grafitti och fairy light såklart.

Efter rundpromenaden hamnade vi på Rough Trade och tog varsin morgonöl. Day drinking är så himla underskattat. Önskar jag kunde spendera varje söndag förmiddag såhär.


Vi la några pund på att föreviga oss i fotoautomaten där. <3

Sen vandrade vi en bit till för att komma till destination frukost. Vi ville testa Alley Café, då vi hört mycket fint om det. ALLT på menyn är vego och kan dessutom fixas som veganskt och glutenfritt. Också i en gränd- var annars liksom?

Så hungriga. Tyvärr var det lite smaklöst och underväldigande. Fast de gör smoothies och veganshake som inga andra. Värt besöket bara för det!

Sen drog vi oss hemåt för en eftermiddagslur. Nödvändigt när vi jobbar så himla olika. Jag läste några kapitel ur en bok och somnade i någon timme på soffan. Känns rätt fint att göra det ibland ändå. Fridfullt, på något vis.
 
Sen tog fotografierna slut, men jag lagade en stor bunte pasta till oss båda. Resten av kvällen kommer fyllas med Twin Peaks och god belgisk öl vi köpt med oss hem från stan. Alldeles utmärkt för att vara årets bästa söndag tycker jag. Nu är dag dags att pussas igen.
Hejdå!

RSS 2.0