agatha christie; februari

Toppenbra läshörna! Här hänger jag mest om kvällar och helger. Sitter uppkrupen i ett hörn eller liggandes raklång med boken över huvudet, vilket är klurigt då rummet inte har någon bra läslampa; bara en halvdålig taklampa. Men jag gillar det. 
PS. 'N&J' bokstäverna på spiselkransen (heter det verkligen så?) fick Nat som avskedspresent från en stammis på gamla puben innan vi flyttade. Så himla sött!
 

The Big Four

01.02.2015
 
Februari inleds visst med det största äventyret hittills. Hastings är på plats igen, men jag måste erkänna att han inte är riktigt lika obarmhärtigt outhärdlig som tidigare. Missförstå mig rätt, jag har fortfarande svårt för honom. Men han har blivit bättre på att låta bli att döma varje kvinna som kommer inom synhåll. I äkta überromantisk anda har han gift sig med karaktären Cinderella från 'Murder at the Links' och kanske har det hjälpt honom skaffa sig lite jävla perspektiv. Schysst av grabben förresten att han bara lämnar kvar henne i Sydamerika i typ ett år, under vilken denna berättelse utspelar sig, då han inte stod ut med att vara så långt ifrån sin käre Poirot längre. Fast det är klart, kvinnor är väl mest bara prydnader, så det är okej. Ska bli kul att se om hon dyker upp i kommande böcker eller om hennes namn bara dyker upp på var femtionde sida så en inte ska glömma hur det egentligen står till.
Okej, så i övrigt skiljer sig handlingen väldigt mycket från de tidigare böckerna. Från första början vet en vilka förövarna är; de ökända Big Four, och även mer eller mindre vilka de är. De skapar oreda i alla delar av världen som högt uppsatta masterminds och en får följa händelser de orsakar efter hand; ett mord, två mord, en kidnappning, osv. Och jag finner det inte riktigt lika spännande som tidigare mysterium. Det känns lite som att skuggorna är färre och jag inte riktigt blir lika engagerad i hur det kommer sluta. Och så blir det emellanåt lite tjatigt och förutsägbart med. 
Kort så är detta ett formar jag är mindre förtjust i att läsa, dock är det klart skönt att veta att de 66 böckerna jag kommer läsa av Christie i år inte är samma historia med namn och platser utbytta. Det är ganska så lätt att skilja alla böcker åt hittills. Och det säger ändå en del i och med att jag läser ena boken efter andra utan någon vidare paus mer än en natts sömn. Så jaa, jag ser fram emot vad som kan tänkas gömma sig bland bladen härnäst!
 
 

The Mystery of the Blue Train

07.02.2015
 
Berättelsen börjar lite ovant med att en får följa okända karaktärer från ingen speciell synpunkt alls. Mystiska möten i Paris, äktenskapstrubbel i London, och så lite värdefulla rubiner som knyter allt samman. Historien byggs upp innan tåget mot kontinenten går av och Poirot kommer in först efter 100 sidor. Något som irriterade mig lite här var texten på baksidan av boken. Den berättade om att ett mord på ett tåg äger rum, maken till den mördade kvinnan misstänks, Poirot återskapar händelseförloppet ombord på samma tåg... så självfallet läser jag då med detta i huvudet. Men nej, den som misstänks först är inte maken, utan älskaren. Och ganska så länge med ber jag att få tillägga. Och återskapandet äger rum... i tredje sista kapitlet! Det är inte ens en stor del av mysteriet. Ändå har jag haft det i tankarna hela tiden och liksom letat efter det. Så besviken. Få skam förlaget! Lär er sammanfatta handlingar bättre, tack.
Utöver detta tyckte jag väldigt bra om boken. Den målar upp en intressant bild av hur många britter såg ner på allting som var "utlandet" för 70 år sen. Lite främlingsfientlighet i de högre klasserna, kan en tänka sig? Jaa, det kan en. Men jag tycker om att det pekas ut på ett lite skamligt sätt. Bra gjort.
Historien berättas från en helt utomstående synvinkel. Ingen karaktär står i centrum och delar med sig av sina egna tankar mer än någon annan. Det håller allt ganska så neutralt och det känns smart i och med att en inte ska ha en enda aning om upplösningen. Jag är himla förtjust i när saker berättas från en krönikörs texter, men det här funkade. Och något som är kul är att jag märkte att mitt intresse för läsandet bara växte sig starkare för varje kapitel som jag tog mig genom. Precis som det ska vara! 
Och jag kommer mycket bättre överens med Poirot nu med. Nästa bok kommer vara mer fristående och inte tillhöra något återkommande detektiv, och jag tycker det känns lite synd. Peril at End House är nästa. Och bara titeln gör mig pepp! 
 

Seven Dials Mystery

12.02.2015
 
 
Schysst gammalt 80-tals omslag. Rejäl tumme upp. 
 
 
Lite varken det ena eller det andra, denna boken. Åter igen besöker vi Chimneys, med både bekanta ansikten från 'The Secret of Chimneys' och helt nya namn. Detektiven in charge heter Battle och han är så tråkig tråkig tråkig. Men som tur är får vi mest hänga med Bundle Brent och hennes två partners in crime: Jimmy Thesiger och Loraine Wade. De får nys om den mystiska hemliga klubben som kallar sig 'Seven Dials' och bär masker med olika klockslag på (eeh, ja?) och har midnattsmöten på en nattlubb i East End. Och inget av det som händer riktigt greppar tag om mig. Boken är ganska så kort och det är tyvärr en bra grej. Den är inte dålig, bara lite... blah. Och sen känns det som att alla tar så lätt på de tragedier som sker. 'Min polare blev mördad under samma tak som jag sov. så fantastiskt underligt?!' Så nej, inget vidare imponerande verk. Tråkigt.
 

Murder at the Vicarage

21.02.2015
 
Första Miss Marple; som jag har längtat!
Dock så är boken berättad från kyrkoherden Clements ögon, då mordet på den gamle och hatade Protheroe begås i just hand prästgård i lilla händelselösa byn St. Mary Mead. Miss Marple är grannen som har stenkoll på allt som händer eller kan tänas hända då hon spanar ut från sin trädgård som råkar ligga precis intill prästgården. Men till en början är hon inte med mycket. Det är detektiv Slack som leder utredningen och han är butter, otrevlig, och väldigt ointressant. Clement är inte vidare spännande han heller, och jag önskar att det var Miss Marples egna memoarer som jag istället fick läsa.
Fast det är en bra story, med ett par bra karaktärer, och bra sidointriger som inte tar över utan berikar själva mysteriet. Polisen är som vanligt på fel spår hela tiden och Miss Marple har såklart stenkoll på läget. Som väntat. Men alltså en grej som jag är så nedrans trött på: fenomentet att slå sönder klockor för att missvisa vilken tid mordet begicks. Kom igen, tänk ut något nytt! 
Fast jag måste ändå säga att även om det var en bra bok så hade jag förväntat mig mer. Mer Marple! Och nu måste jag vänta till juni månad för nästa mysterium med 'The Body in the Library' och 'The Moving Finger'. Känns liksom snopet. Förväntningar kan nog vara farliga i detta läsmaraton. Nu ska jag deppa i några timmar innan jag påbörjar nästa bok.
 

The Sittaford Mystery

26.02.2015
 
 Omedelbart så gillar jag att en slängs rakt in i händelser. Tre korta kapitel och det ligger en gammal man död på golvet i huset han hyr över vintern. Hans livslånga kamrat tar sig dit genom en promenad på ett par timmar genom en snöstorm efter att ha deltagit i en version av leken 'anden i glaset' för överklassen då det stavades ut att hans goda vän blivit mördad. 'Nej, tack - ingen cocktail för mig' sa han och vandrade ut i ovädret. Allt detta på bara 40 sidor. Snacka om rivstart!
För det mesta får en följa Emily Trefusis, fästmö (alltså det ordet, allvarligt talat?!) till den mördade mannens systerson. Hon är intiativtagande och finurlig. Fast mest av allt känns som väldigt lite som en karaktär och väldigt mycket som... jaa, vem som helst nästan. Och jag gillade det.
Jag har i dagsläget lite skrivkramp(livskramp), och därför står det inte mycket mer att läsa om just den här boken. Men jag tyckte den var riktigt bra. En av de bästa hittills faktiskt.
 

Peril at End House

04.03.2015
 
Jag ligger efter.
Fast det gick ju att jobba ikapp sig helt okej ändå. När jag hade möjlighet så läste jag. Och läste. Och så läste jag lite till. Först kändes historien inte så vidare spännande, men den växte, den smög sig runt i mina tankar när jag satt på bussen eller strax innan jag skulle somna. Någon försöker väldigt klumpigt och inte alls vidare lönsamt nog ha ihjäl fröken Nick Buckley, men hon bara glider genom allt utan ett skrapsår, gång på gång. Poirot försöker lösa ett mord bakvänt, dvs innan det skett, och Captain Hastings håller käften mer än vanligt (vilket jag i min tur hurrar för). Det är en ganska så enkel bok, den smakar som gammaldags vaniljglass och typ en torsdag. Inte så vidare hit eller dit egentligen. Men jag tyckte bra om den. Fast inte så himla spännande när jag tänker tillbaka på den.
Första gången jag var nära att lösa mysteriet förresten!

scribblings on the walls
scribbler is Daniella 🌙

heter det inte fastmo? nu borjade jag tvivla pa min svenska haha...

Svar: Jo, men det var ju det jag skrev. Eller vad menar du?
Jennifer Palmblad

2015-02-28 @ 18:28:36
URL: http://daniellachanelle.se/
scribbler is Daniella 🌙

Hur många har du tagit dig igenom nu? ^_^ tänkte haka på din idé 2016 c:

Svar: Jag har inte läst sen i mars månad på grund av att vi skaffade valp. Hon har behövt 100% uppmärksamhet. Kanske kör jag igång igen om ett tag. Men just nu läser jag mest feministisk litteratur.
Jennifer Palmblad

2015-10-26 @ 14:57:48
URL: http://daniellachanelle.se/

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0