agatha christie; januari

Sista januari idag, så jag tänkte att då kunde det vara fint att beta av de sex första Agartha Christie-böckerna jag läst. Jag inser att det kanske blir lite trist att läsa tankar och tyck om samma typ av böcker sex gånger i rad, tolv gånger om året. Men det får ni finna er i; eller helt enkelt skippa att läsa! Jag, i vilket fall, är himla exalterad över mitt läsande och har precis gett mig in på nästa månads bokhög. Härligt att läsandet rullar på alltså. Pepp!



The Mysterious Affair at Styles

01.01.2015
 
Okej, så jag kunde inte riktigt hålla mig. Satte igång direkt med bok nummer ett. För första gången får en träffa pensionerade Hercule Poirot, som bara råkar hänga i trakterna då ett ganska så förutspått mord äger rum i hushållet Inglesthorp. Boken är skriven under första världkriget och inte direkt politiskt korrekt. Det känns hemskt, men jag tänker att jag får lägga det åt sidan för nu. Kanske se hur språket och synen på samhället utvecklas genom åren. Christie skrev ändå ca en bok om året fram till sin död på 70-talet.
Men ja, tillbaka till boken. Berättad av karaktären Mr. Hastings, som kommer hänga med Poirot lite likt en Watson till Holmes- med mer eller mindre skillnader men ändå lite samma dynamik, då han ser tillbaka på sitt besök i hushållet under tiden då allt det tragiska och dramatiska äger rum. Mycket är berättat som det händer honom i nutid, vilket jag tycker är det berättarsätt som funkar bäst. I kortare delar summerar Hastings bara händelser för oss och det blir lite tråkigt. Lite axelryckning. Det och faktumet att jag tycker det finns lite väl många små mystiska ledtrådar och snurriga svängar som historien genomgår då en kliar sig mitt på huvudet och undrar vem tusan var det som gjorde det? En av svärsönerna? Den nyinförskaffade maken? Dotorn som bara råkar vara specialist på gifter? Okej karaktärer, men inte vidare intressanta. Och så får få av de väldigt lite plats att förklaras, utvecklas, eller ens röra sig på. Men jaa, det kanske jag får ta.
Och nej, jag gissade fel. Det var inte den/de jag trodde som var skurkarna i slutet. Men det är det typ aldrig, hah. Men kort och gott så tyckte jag detta var en bra start och jag ser fram emot att kunna jämföra boken med vad hon kom att skriva senare. Plockade upp nästa bok inom några timmar. Tumme upp. 
 

The Secret Adversary

02.01.2015
 
Two for two. Här kommer tjugoplusarna Tuppence och Tommy in för första gången, och halkar lite bananskalsaktigt in på detektivlinjen. Från början till slut berättas allting väldigt mycket från ett lite smått hetsigt 'mitt uppe i det'-sätt. Vilket kan vara kul och effektivt, men också lite jobbigt. Tror jag föredrar gamla stela detektiver med tusen års erfarenhet och lite snoffsigt sätt. Snobbigt, jag vet.
Jag gillar att huvudkaraktärerna inte har extremt normativa egenskaper dock. Tuppence är framåt, kör stenhårt, är modig, och rättigenom en ganska så tuff brud. Hon ser inga gränser, tar ton högre än alla andra, och är inte rädd för att stå i täten. Girl power. 
Tommy å andra sidan tillåts vara lite "omanlig", han är ganska så tyst av sig, inte rädd för att be om hjälp, eller erkänna sina fel. Han är också en relativt tråkig karaktär, men det kanske bättras på ju längre bokserien håller på. Jag hoppas. 
Handlingen och själva mysteriet är schysst. lagom rörigt, dock var det ganska så klart vart det skulle svänga härnäst, och jag blev sällan väldigt chockad eller överraskad. Löste mysteriet som gott som helt efter halva boken. Ser fram emot 'N or M' i maj.
 
 

Murder on the Links

04.01.2015
 
 
 
Poirot igen. Ja, majoriteten av böckerna kommer väl ha den pedantiske lille herren som huvudfigur. Vi är inte jättegoda vänner än måste jag erkänna. Han irriterar mig lite. Fast inte lika mycket som polaren Captain Hastings, som är berättarrösten för historierna. Jag vet att det här är deckare från 1920-talet, men inskränkta gubbsjuka idiot! Bedömer alla unga kvinliga karaktärer (som inte är arbetarklass då, nej usch och fy) efter utseende först, och sedan hur damaktiga de är. 'En sann kvinna bör...' och hela den baletten. Mansgris! Och jag orkar inte läsa det varenda gång en självständig kvinna kommer inom hans blickfång. Så, var bara tvungen att få det ur mig. 
Mysteriet däremot är lite roligare än de andra hittills. 7 kvinnor och en man utgör de misstänkta. Spoler alert; mannen grips, det var hans flickvän som gjorde det. Girl power. Nej, men det var en bra karaktär som enbart sågs som 'gudinneliknande vacker' och extremt ängslig genom hela boken, tills hon blev stenhård och iskall. Lite tråkigt att det inte finns något mellanläge kanske, och visst tusan var brotten kopplat till både lust och pengar (#kvinnorärstereotypa), men ändå ett litet steg framåt i karaktärsutvecklig.
Utöver detta så tycker jag att några detaljer är lite suddiga och i slutändan undrade jag lite om jag bara var himla sömnig när jag tog mig genom upplösningen då jag känner att jag missat en eller två grejer. 
All in all, sisådär okej, men inget fantastiskt. Inte än.
 
 

The Man in the Brown Suit

11.01.2015
 
 Berättat av Anne Beddingfield, självutnämnd äventyrare som hammnar mitt i ett mysterium hon inte har det minsta att göra med men bara inte kan låta bli. Hon ser en man falla till sin död på tunnelbanan och börjar plocka på sig ledtrådar. Hon är strax över tjugo, impulsiv, och vill bara vara med om något nytt; någonting- vad som helst! Vem känner inte igen sig i det? Och jag gillar henne. Mysteriet är ganska så kul, och väl utspritt över Europa och Afrika, och en lång båttur däremellan. En klunga karaktärer står i center för berättelsen och alla verkar på något vis lite på ett hörn inblandade. Det finns en master mind bakom två mord och en diamantstöld och uppenbarligen i en hel del annat, och nej, jag lyckades inte klura ut vem det var, trots att jag kände mig bombsäker! Nat har däremot utvecklat ett system där han säger att han tror det är butlern i varje historia, för då måste han ju ha rätt till slut. Smart? Vi får väl se.
Varning dock för alfahanen till namn Harry Rayburn. Han är sådär superdupermanlig och kan inte med kvinnor, men han slåss bra, och är allmänt butch. Ville bara kräkas. Som tur är är denna boken fristående och enbart en karaktär kommer dyka upp i mitt framtida läsliv och det är inte han. 
Nåväl, jag var inte vidare förtjust i slutet. Det gick liksom när gruppen kom till Johannesburg. Tråkigt.
 

The Secret of Chimneys

16.01.2015

Det tog mig banne mig sextio sidor att bli intresserad av handlingen. Allt kändes bara som ett helt garnnystan av tråkiga karaktärer och lösa händelser. Allt blev tusen gånger bättre när historien äntligen kom till Chimneys, som är en stor herrgård strax utanför London där spännande grejer händer. Jag vet inte om det kanske har lite att göra med hur jag tycker om att ha ett mordmysterium uppbyggt? En plats, en handfull karaktärer, och så massa intriger. Säng i en skål och blanda. Grädda i 200-400 sidor. Avnjutes bäst en regnig söndag. 
Jag har börjat se lite av ett mönster i Christies sätt att avsluta sina berättelser. Tror jag. Tänkte hålla ett öga på detta framöver och se om det är jag som ser dubbelt och trippelt, eller om detta kan vara något kul att analysera. Det känns liksom alltid lite som att det faller på mållinjen. 
Och jag är trött på att män blir så himla betagna och friar till höger och vänster hela tiden. Typ lugna er. Bara ta ett djupt andetag, eventuellt en konjak, och flörta lite, bjud ut på dejt, lär känna varandra, och ta det därifrån. Liksom chilla. Tack.
 
 
 

The Murder of Roger Ackroyd

28.01.2015
 
Men jaa, så ska det ju se ut! Känns som att det är denna boken jag hittills väntat på att få läsa. Enkel handling, simpla men intressanta intriger, ett fåtal huvudkaraktärer som är misstänkta, utspelat i en mindre by i ett snoffsigt överklasshus. Lite som Cluedo. Hah, jag tror nästan att det är så jag vill ha en bra deckare. Alla karaktärer är jämt fördelade när det kommer till vem som kan ha gjort vad, spelplanen är en herrgård, och jag får hänga med Poirot. Vet inte om det låter vettigt för någon annan, men i mitt huvud stämmer det överens om min orginalidé om ett olöst mord. 
Och och och: Arthur Hastings fanns inte i närheten av berättalsen. Jag blev så glad när han hade flyttat till Argentina helt plötsligt och bara var puts väck! (Råkade självfallet plocka upp nästa bok nästan omedelbart och där var han tillbaka. Jävla man!) Istället berättashistorien från ett manuskrips skrivet av INKOMMANDE SPOILERS: den Watson-liknande Dr. Sheppherd som jag tyckte verkade fylla ut skorna några storlekar större, men självfallet blev denna glädje något kortlevt då det var han som var gärningsmannen och skrev klart sista kapitlet och begick självmord. Typiskt. Men himla bra plot twist. Framför allt för att vara skriven på 20-talet. Chuck Palahniuk släng dig i väggen ett århundrade senare. 
I vilket fall som helst: Tio tummar upp. Jag vill läsa det här dag som natt, tack!


Note: jag har börjat klura på om det inte vore smartare att kanske läsa böckerna i kronologisk ordning efter vilka detektiver som det rör sig om. I Tommy och Tuppence fall blir det så utspritt med böcker då de är så få i just den serien. Nåväl, tänker att nu är det bara att köra på. Kanske blir intressantare såhär med?

too cool for public school

Nu har min absolut finaste Chrissy både hunnit komma och åka igen. SAD FACE. Det har varit så nedrans fint att ha henne här. Typ galaxens bästa brud. Och nu ska jag redigera lite bilder från våran vansinnigt sena partynatt i Sheffield, eller Alex Turner-town, som en också kan kalla det.
Laters x

Vågigt hår och mörka ögon



Filmpremiär i veckan. Jag fotade allt utom mig själv. Hann med en snabb selfie i ett mörkt bås dock. Såg ut på detta viset. Mer kommer upp i helgen.
Puss.

boklycka


Såhär såg det ut hemma hos mig igår. Agatha Christie-frossa! Jag fick hem ett gigantiskt paket med minbundna nyutgåvor med orginalomslagen på. Har velat ha en hel samling hur länge som helst, men de är så nedrans dyra i butik. Som tur är finns eBay och jag lyckades haffa åt mig 21 stycken (!!!) för tokiga £50. Alltså mindre än £3 per bok! Dessutom är de olästa och i toppskick. Sådan himla lyx alltså.
 
Nu har jag mer än halva läsåret ordnat för mig. Ska bara se till att skaffa en bokhylla med och sluta stapla böckerna i fönsterkarmen. Ser ut som en liten second hand-shop utifrån. Vilket i och för sig är ganska så fint.., så okej.

mina bästisar på instagram

Förutom en hel uppsjö av franska bulldogs, så är detta några av mina absoluta favoriter på instagram:
 

elinjansen

Så himla mycket stämning, vackra miljöer, och drömmiga långa hårsvall. Alltid bra att ha i sitt feed.


whatforbreakfast

Dundermycket inspiration. Varning för kronisk hunger dock.

heddaselder

Hedda fascinerar mig något så fantastiskt mycket. Jag avundas hennes kreativitet något sagolikt. Kika in henne, ni kommer fatta vad jag menar på en gång.

juliadandebo

Mästaren av ljus och makalösa miljöer. Blir liksom aldrig mätt på bilderna. Som en liten hittepåvärld.

tommy.tsunami

Snyggaste lejonet i stan. Uppdateras tyvärr relativt sällan, men åh så vacker hen är! Vill bara pussa, krama, kela, och busa.
Helst nu på direkten.

 
Har ni några oslagbara instagramkonton som en bara inte får lov att missa?
Tipsa hemskt gärna!

the cat phone


Jag skaffade en begagnad iPhone förra sommaren. Det första jag gjorde var att köpa den en lila kattdräkt som suttit på sen dess. Har känts lite mer som en kompis än en pryl.


Förra veckan kände jag att det var dags att skaffa en tuxedo åt katten, så jag köpte mig en svart med. Att variera med. Sen måste jag berätta om det bästa med kattdräkterna med: om en vickar på örat så sätts den på/stängs av. Så bra! Och jaa, jag skriver nu ett blogginlägg om detta. Hujedamig.

Titta så smart hen ser ut! Och jaa, jag är ett barn, jag vet.

lite om ångestladdade sociala situationer

Det är svårt att hitta gränsen mellan att ge med sig för social fobi och att låta sig själv vara ifred.
Stannar jag inne idag för att jag inte vill vara bland folk? Läser jag på bussen till jobbet för att slippa prata med eventuella medresenärer med bekanta ansikten? Åker jag direkt hem efter jobbet för att hinna få spendera tid med min fina Nat innan han börjar sitt skift eller är det för att jag känner mig otrygg någon annanstans än innanför vår ytterdörr?
Jag har börjat ifrågasätta detta ganska så rejält på senaste tiden.
Jag försöker utmana mig själv. Någon frågar om jag inte ska följa med och ta en öl. Jag tänker 'okej, en öl- sen får jag fly hemåt om jag vill'. Och för det mesta går det ganska så bra. Men ibland så hamnar jag där, överanalyserar allt som sägs och tar illa vid mig för ingenting. Och så börjar paniken stiga inombords. Och jag gräver i min kappsäck efter ursäkter att springa min väg. Allt från att jag måste upp innan soluppgången dagen efter till att rörmockaren kommer och inte har nyckel (han har nyckel, skulle han komma förbi kan han släppa in sig själv). Lögner som jag använder för att skydda mig själv. Det är bara det att det finns ingenting direkt att skydda mig mot. Vänner, bekanta, samtal, skratt, diskussioner. Vad är det värsta som kan hända? Att någon inte tycker som jag? Att jag inte har något att bidra med? Att jag gör bort mig? So what?!
Det skriver jag nu, sittandes i min soffa, innanför den där trygga ytterdörren. 
 
Jag har alltid tyckt om att vara lite ensam ibland. När jag själv väljer att vara det.
Men ibland är det svårt att skilja de åt; det självvalda och flyktvägen.
Hur lär en sig att se skillnaden? 

black velvet and a starry sky

Alla är väl med på hur otacksamt det är att fota svarta kläder. Framför allt inomhus. Framför allt i taskigt sidoljus. Men jaja, jag ville så hemskt gärna visa upp två av mina finaste just nu; införskaffade under den senaste månaden.
 
Klänningen är från Asos Reclaimed Vinatge och jag har haft den liggandes hemma men skjutit på att bära eller ens prova den då jag så himla gärna ville vara extra superfin i den, men självförtroenndet har bråkat lite på senaste. Men igår åkte den på och jag älskade älskade älskade hela dagen. Korssad sammet och jag är verkligen bästa vänner. Perfekta ärmlängden (lite mer än 3/4) och som en blanding mellan smock och skater. Hög i ryggen med, så den passar utmärkt nu kalla vinterdagar. Ny bästis!
 
Stjärnpåsen är en sådan 'gympakasse' som en hade i mellanstadiet. Minns ni? Jag gick förbi den på Urban Outfitters en dag och för halva priset ville vi gärna lära känna varanda lite bättre. Perfekta kompanjonen att ha på en utekväll. Allt är förvarat tryggt och säkert i en ihopdragen liten påse som samtidigt inte är för stor för att ha med på dansgolvet. Får ändå plats med halsduk och extratröja däri, samt att den funkar både över axeln och som ryggsäck. Ultimat helt enkelt. 

sånt som kommer bli

En lista på lite ting jag eftersträvar nu i år. Känns bra att skriva i januari ju.
OBS OBS OBS inga nyårslöften. Bara fint att se fram emot, fint att jobba med.
 
Bli med fransk bulldog. Jag, Nat, och lilla frenchie. Leva familjeliv. Gå i valpskola, tjata med kommandon, gosa i soffan om kvällarna. Det finns nog inget jag ser fram emot mer än detta. Och vi sparar till det nu :) :) :)
 
Jobba med mig själv och sluta självhata. 
 
Åka till Skåne med Nat, träffa alla mina fina, visa honom runt i min hemstad, sova i mitt gamla rum, äta kollektivmiddagar i Vårdhemmet Psykosen, klappa mina katter, krama min mamma. Vara tillbaka där jag lämnade så mycket ångest bakom mig och lämna det igen med ett leende på läpparna.
 
Inreda. Köpa fina småprylar att omge mig med, skruva ihop en IKEA-bokhylla, fixa trädgården med fairy lights och fulmöbler. Lite som att bygga ett bo, fast bygga ett hem.
 
Spara ut håret. Inte bleka, inte vanvårda, inte spontanklippa. Gå till en utbildad frisör var tredje månad, använda så lite tänger och fönar som möjligt, lyxa med inpackingar på en vecklig basis.
 
Börja skriva läs-dagbok. På papper. Samla i ett fint häfte. Mmmm.
 
Vara organiserad. Ha stenkoll på inkomster och utgifter. Fylla på sparkontot. Pensionspara. Allt sånt som inte är så kul men så himla viktigt. Få vuxenkoll helt enkelt.

Uppleva lite mer. Gå ut och äta middag, ta bussen till Manchester, planera en minisemester, upptäcka alla små hörn av Nottingham. Ibland är det himla viktigt att vila och bara ta igen sig, men jag an nog tycka att jag emellanåt är aningen för duktig på detta. Dags att dra på äventyrarstövlarna och packa ner kameran i väskan. Uppleva, upptäcka, utforska! 
 
Äta snällare och bättre saker. Laga mer mat hemma. Dock se till att göra det på ett roligt sätt! Och så tänkte jag introducera en eller två veganska dagar varje vecka. Känns som en bra grej att sträva efter, att minska på mejeriprodukterna. Och matblogga mer såklart.


ps. Bilderna är från Pinterest. Där heter jag Jennifer Palmblad. Precis som i verkligheten.

practicing finger curls


Jamen hej! Idag har jag trixat runt lite med finger curls. Ser ut såhär.

Första gången jag testar, så det är lite klurigt. Jag sov med bobby pins hela natten, vilket faktiskt var bra mycket mindre obekvämt än jag hade tänkt mig. Sen borstade jag ut fnurrorna med en rundborste och började forma. Önskar lockarna hade varit lite längre, så jag haft mer att leka med. Men men, bara att vänta på att det växer ut antar jag.

Anledningen till allt detta är att jag ska på en filmpremiär nästa vecka och vi har blivit tillsagda att klä oss lite 30-tals tjusigt. Ser så himla mycket fram emot det!


Och så har jag fått viskat till mig att en av mina absoluta hjältar när det kommer till regi kommer vara där. Och jag har redan börjat träna på att inte vara så fangirlig av mig. Går uruselt hittills.

Funderar på att testa finger waves istället. Det har jag ju lite mer koll på.
 
Någon som har bra tips för styling så bara hojta till. Jag behöver all hjälp jag kan få!

min lördag i mat

 Något lite roligt har hänt på senaste. Jag har börjat bli lite mer matintresserad, och därför lagas det mer eget i hushållet. Jag ska kämpa mot att äta sånt som är bekvämt och enkelt, typ som mackor eller färdigmat, bara för att jag är trött när jag kommer hem från jobbet eller helt enkelt inte har lust att laga mat. Det blir ju alltid så gott om en lägger ner lite tid och omtanke vid det en lagar, så då är det klart roligare att äta med. I vilket fall som tänkte jag att vi kollar in min lördag, fast bara rent matmässigt. 
Såhär såg det ut:
 
Megasen frukost. Låg och myste i sängen i evigheter, sträckläste, och pussade Nat i pannan när tillfälle gavs. Men tills slut gick jag upp och bestämde mig för att skramla ihop något kul av det vi hade liggandes hemma.

Jag kokade mig en liten portion havregrynsgröt med kokosflingor i, som sen även pyntades med torkade bär, lite houng, chiafrön, och en klick hallonsylt. Jag hade nästan glömt hur mycket jag älskar morgongröt! Och så passade jag på att äta upp ett litet gäng ostkex vi hade liggandes med, perfekt plockmat när en sitter med en bok i ena handen. Typ frukostefterrätt. 
Är på fjärde Christie-boken för i år nu, så den fick vara med på ett hörn med.

Jag äter så galet mycket blåmögelost just nu. Finns billigt att köpa i butikernas julreor. Denna är extra stark och extra god, tyvärr så kan jag bara äta den när jag är ensam i rummet, annars klagas det på stanken. Själv tycker jag bara det luktar underbart gott!


Strax innan klockan slog kväll blev det dags för lite middag. Skippade lunch eftersom jag gick upp så sent. Det är sista veckan innan lön nu, så vi försöker vara lite smarta och sparsamma, och då blir det ju såklart av att göra soppa!

Fransk löksoppa för att vara mer sepcifik. Bästa och billigaste grejen. Vi hade i två gula lökar, tre klyftor vitlök, en buljongtärning, en liten slatt torrt vitt vin, minilite grädde, och de kryddor vi tyckte passade fint ihop. Blir oerhört gott och väldigt mättande. Tips tips om en vill vara sparsam.


Först fräses löken, samt karamelliseras med en gnytta socker, sen i med lite vin och snurra runt det i kastrullen lite. Efter det hällde vi i en mugg med vatten och kastade i buljongtärningen och kryddorna. Sen är det bara att låta det stå och koka på låg värme ett tag.

Under tiden rostades det lite spontana krutonger. Borde dock ha gjort mindre bitar. Se till att knåda in kryddor i själva brödet så blir det extra smaskigt!

 Sen hällde vi i lite grädde, mixade, och serverade med riven stark cheddar på toppen. Jag hade inte tålamod att vänta tills osten smälte för att smälla av bilden, var så oerhört hungrig. Men det här är liksom bästa soppan. Så enkel att göra för bara någon krona. Och enkel att variera med. Förra veckan hade jag i rödvin och då blev smaken himla piffig. 
 
 Allt som allt- himla trevlig matdag.

couple

Det här är min bästa app för tillfället! Den heter Couple och jag har fina Flora att tacka för tipset.
Låt mig visa er genom den lite:
 
Först och främst: Cople är en monagam liten grej som är praktisk om en vill samla allt med sin finaste på ett och samma ställe. Jag har blivit lite trött på att ha en dröse bilder på WhatsApp, viktiga samtal på Facebookchatten, och söta små hälsningar i sms-inkorgen. Så för mig var detta något väl behövt.
Couple är ett eneklt sätt att skiva till varandra. Enkel kommunikation. Du kan ta bilder, göra små videor, rita teckningar och skicka. Väldigt basic.     


Alla bilder, videor... ja, all sorts media som delas i samtalen samlas i en liten fil som heter 'moments'. Lätt att leta igenom efter gamla favoriter eller bara få en översikt och le lite. 
Och sen min favoritgrej: Thumbkiss! Båda klickar sig in på samma lilla sida, samtidigt, och så dyker ens tumavrtyck upp på skärmen. Trycker då den andre på samma ställe blir det en puss! Så bra grej när jobbet är långtråkigt och en behöver muntras upp lite. Nats mobil vibrerar när våra tumavtryck möts, men min vill inte göra det, så jag gör små pussljud för mig själv istället. Funkar bra det med tänker jag.

Såhär ser själva menyn ut. Och listorna är ännu en bra grej. Det är ju ofta en pratar om saker som behövs göras, ska köpas, eller kanske bucket lists. Och här så syns det alltid när något blivit uppdaterat, tillagt, eller avkryssat. Så har vi båda stenkoll på vad som behövs. Jag och Nat har mest bara påminnelser hittills. När vi får lite mer ordning på våra inkomster och utgifter kan jag tänka mig att det skapas en liten lista på sånt vi vill spara ihop till med, mål typ. Som en fransk bulldog, ett nintendo, och en Berlinresa. Tänk så härligt att låsa upp sin mobil och se något sånt avkryssat. Härligt!

Någon annan som testat Couple? Tankar?

en liten bit om oro

Där Queen Street och King Street möts. Söt liten bit av stadskärnan.
 
Mår ganska så dåligt över pengar just nu. Det är inte kris någonstans egentligen, bara jag som fastnar i mian egna tankar och stressar upp mig. Min tax code stämmer inte och jag fick förra månaden ut £300 mindre än jag fått innan. Biter på naglarna och skjuter på att betala räkningar för att kontot ekar så tomt. Köper böcker och får ångest. Nat säger åt mig att det inte finns något att oroa sig över, och han har så jävla rätt, jag bara lyckas inte lyssna. Oro hit och oro dit. En fastnar liksom i det. 
Våra elräkningar har blivit helt tokiga med. Är skyhöga och helt ologiska. Ombudsmannen är kontaktad, men inget svar än. Biter på naglarna lite till. Tänk om vi inte har råd med nästa räkning. Helt plötsligt var den ju dubbelt så stor. Och dubbelt så ologisk. Och dubbelt så mycket oro.
 
Det är så enkelt att fastna.
Oro, stress, oro, ångest, oro, nagelbitande.
 
Ikväll försöker jag att låta bli.
Istället ska jag dricka läsk och äta riktigt stark blåmögelost. 
Låt oss hoppas att det är precis det som behövs.

a documentary with no sound

Idag var jag som sagt ledig (tack svenska helgdagar!) och efter en himla god natts sömn bestämde vi oss för att ge oss ut i ett duggregnigt Nottingham. Mest bara för att se till att komma utanför huset och njuta av tid tillsammans.

Vi satsade på en sen frukost på veganhimlen Alley Café efter en massa goda rekommendationer och ett mumsigt tjuvkik på menyn. Med kurrande magar kom vi dit strax efter elva...

...och så var det stängt! Så himla tråkigt. Vi deppade i en minut och gick sen vidare till Bill's som hade problem i köket och en väldigt begränsad meny. Vi hängde läpp lite där med innan vi bestämde oss för att fortsätta leta.


Till slut hamnade vi på Delilah som har den finaste shoppen av dyr ost och små italienska delikatesser. Älskar att sitta på ovanvåningen och kika ut över alla godheter.


Nat var med. Jag dör när han ler såhär. Så himla finast.

Och jag satt mittemot. Hej hej.


Efter mycket ojande hittade vi ändå inget på menyn som fick det att kittla till i magen, så vi beställde varsin Rouge-öl och ett gäng vansinnigt dyra, men mumsiga oliver. Vi bestämde att det fick bli duktigt billiga veganska mackor till riktig lunch efteråt, så då var det okej att lyxa lite.

Inte röra innan jag fått fota! Duktig partner. 

Efter ett tag hamnade vi på Jam, där Nat jobbar de flesta kvällar och nätter. Jon var inne för leverans och vi bestämde oss för att vara lite sällskapliga. Jag fotograferade världens mest imponerande stearinklumpiga vinflaskor. Är så kär i dem. Lyckas aldrig få mina att bli så fina. Inte ens i närheten på.

Fint ställe. Konstigt att se dansgolvet folktomt, och baren o-klibbig och i dagsljus. 
Efter ett tag spatserade vi vidare och det blev två till öl på två till pubar, och lite hundkel hos vänner innan vi till sist hamnade hemma i soffan. Himla bra ledig dag. Ingenting spektakulärt, men alldeles perfekt för en tisdag tillsammans. Kan det inte bara vara så alltid?


 

snabbt om en date night

Igår kväll mötte Nat mig i stans största bokbutik (bästa mötesplatsen för övrigt, fint att bara ströva runt och fingra på bokryggar medan en väntar på att den andre ska dyka upp) för att gå ut och äta lite gott, ro om varandra, och njuta av det faktum att vi båda hade en kväll följd av en dag tillsammans. Bara vi två. Lyxen.
 
Vi gick till Mitchells & Butler's ägda Browns för att äta billiga tvårätters och sörpla cocktails. Och kanske mest för att sitta på varsin sida om ett litet bord och småflörta. Min kamera glömdes hemma och telefonen ville mest bara ta korniga bilder, så det är allt jag kan bjuda på idag. Men maten var mumsig och sällskapet ännu bättre. Och det är något himla fint med att vandra hem genom sin stad med en älskling i handen när det precis blivit mörkt. Jag ser fram emot att göra det himla mycket och himla ofta framöver.

helgmys//sjukstuga


Äntligen helg! IVisst, de senaste två veckorna varit mestadels röda dagar men när en nyser så näsan är knallröd och inte kan kläcka ur sig en hel mening utan en hostattack är även lugna mellandagar på jobbet en pina. Så nu ser jag till att verkligen njuta av två dagars ingenting. Och det inleds med en eftermiddaggssen frukost bestående av grekisk yoghurt med torkade bär, havregryn, kokosflingor och chiafrön, oatcakes med blåbärs-cream cheese, och en nypa stilton från den finaste bruken jag har i köket. Inte helt illa.


Tyvärr är mina smaklökar inte helt på plats än, så jag kan väl ungefär till hälften uppskatta vad det är jag sätter i mig. Tu då att en äter lite med ögonen med.


Blev sittandes i soffan i min fleecemorgonrock (som har huva!) tittandes på Gilmore Girls med paracetemol som efterrätt. Klagar inte dock. I början på veckan var hela näsan och överläppen bara frasig hud som gjorde ont att andas i närheten av. Tusen gånger bättre nu. Miljontals.

Senare ikväll ska jag även ge mig in på min trejde Christie-bok. Det går utav bara farten här, jag jag lova.
 

Testar matt nagellack med. Vet inte vad jag tycker. Funderar på att måla lite glansigt top coat över det, så att det blänker lite sådär tjusigt. Det här känns liksom.., lite tråkig. Är ni med på vad jag menar?

 Utanför vårt lilla hus har vi det modigaste trädet i England. Det har blommat i en vecka nu. Som ett naivt barm som bara inte kan vänta tills våren sätter igång. Det har mitt fulla stöd.
 
Så nej, inga äventyr just nu. Sover kanske 14 timmar om dygnet, och resterande varvar jag hostmedicin med juice. Men jag fick i alla fall min nya batteriladdare levererad idag; så nu kan jag fota igen! Känner jag mig bättre imorgon och vädret tillåter tänkte jag satsa på en långpromenad. Och då får klart ni följa med. 
Puss.

RSS 2.0