Visst är det så att England ligger efter

 
 
  
Jag vet inte om det är min förskönade syn på framåtsträvande och progressiva Sverige som lyser lite klarare en egentligheten eller om jag helt enkelt alltid haft turen att hänga med sköna individer under min uppväxt. Kanske båda. Antagligen. Men det är skillnad nu. Det är skillnad att bo på en ö där inte F! finns. Där cat calling inte är en ovanlighet längst storstadsgator. Där 'faggot' är det vanligaste ordet att nedvärderna en man på och 'slut' en kvinna. Där 'hen' inte ingår i Oxford Dictionary. Där jag har engelska bekanat som slänger ur sig sexism, rasism, fatshaming, och slutshaming på löpande band. Och jag förväntas att inte reagera. För ingen annan reagerar. Och jag har till viss del vant mig vid att inte reagera, inte vara hon den där som alltid måste vara så svår och jobbig. Och än idag, efter tre år i England, har jag inte lyckats hitta ett schysst sätt att säga 'men du, jag tycker inte det du säger är helt okej...' och ändå vara kompisen. Jag har aldrig klurat över detta i Sverige. Aldrig. Men kanske det bara har att göra med min egna ignorans.
 
 
Idag skrev en bekant till en vän att det banne mig är viktigt att raka benen som kvinna om en vill visa delar av de ute bland folk. Och jag frågade varför. Inget svar. 
En icke bekant skrev att kroppsbehåring som sitter på benen var för henne lika oönskat att se som könshår kikandes fram över lågt skura jeans. Jag frågade om samma gällde män. Inget svar.
Och en tredje person skrev att en borde respektera allas åsikter och alla andra applåderade. Och jag bara kände att jag orkar inte. För jag fick inget svar. För ingen vill svara mig. Och det hatar jag med England. Att här har banne mig brudarna höga klackar och sällan strumpbyxor och hårförlängningar och spindelbensögonfransar; vilket det inte är något fel med! Men det är en norm. Och normer baserade på könsroller är farliga. Mitt ex sa efter att han träffat två av mina vänner att han aldrig i hela sitt liv sett två kvinnor med så mycket armhålshår. Som om det var något skumt med det, något exotiskt och ganska så fel.
Jag dejtade en annan grabb som rakande sina ben men var för rädd att erkänna att han gjorde det för att han trivdes bättre så och istället sa att det var för att han förlorat ett vad. Och jag fattade aldrig varför. Han var så frisläppt, hängde i Shoreditch med artsy folk och pussade alla sina kompisar, oberoende av kön, när de sa hejdå. Han berättade vid ett senare tillfälle för mig att han var rädd jag skulle tycka att han var konstig. Feminin. "För sånt gör inte killar". Så sa han. 
 
Och det gör mig så ledsen. 
Patriakatet skadar allvarlig dig själv och personer i din närhet. Jo, det gör ju det.

scribblings on the walls
scribbler is moa

Så jävla bra skrivet! Folk går ju omkring med sådana åsikter här också, men skillnaden är att de fattat (de flesta) att det inte är PK att yttra dem och det är tack vare att den feministiska rörelsen kommit mycket längre och är större, starkare och dess åsikter mer allmänt accepterade. Utan en jävla massa folk som säger till när en yttrar sexistiska (eller vad det nu må vara) åsikter så är det nog svårt att inse att en gör fel då detta är normen. Tänker hela tiden på hur jävla skönt det är att vara i Sverige av den här anledningen.

2014-11-19 @ 10:02:46
scribbler is jenny

den här texten. först och främst: <3
för det andra: förstår dig. kanske inte fullt ut, för har inte bott under en längre tid i england, men har med vistats bland människor i sverige och i andra länder som det inte går att komma åt. och ibland tar jag diskussionen. ibland inte. mestadels blir jag bara så himla trött för det tar jättemycket energi att försöka övertyga andra att ändra sin världsbild.

nyckeln för mig är att ha en plattform där jag kan hämta styrka. prata med mina feministiska vänner. ranta, bli arg och liksom kanalisera alla de där småbitarna till en stor mängd energi. fortsätta kämpa liksom. små framsteg är med bra framsteg. inga framsteg är bättre än steg bakåt. lite så.

*styrkekram*

2014-11-19 @ 10:57:46
scribbler is jenny

p.s. du kan även kontakta mig via mail om det skulle vara något. kan ju vara skönt att prata med random internetmänniskor ibland med.

p.p.s. tack för en bra blogg

Svar: Tusen tack för all support. Jag sparar mailen för framtida utbrott och ihopbrott.
Puss
Jennifer Palmblad

2014-11-19 @ 10:58:41

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0