Nottingham general cemetery och självhat


 
Bråkar med emotionella spöken och ler utåt. Tänker att det borde smitta av sig.
Tjugosex år av självhat är svårt att lägga bakom sig. Ligger alltid nära, som ett skavsår som alltid gör sig påmint. Varje gång jag går förbi en spegel, BANG. Varje gång någon nämner dieter, BANG. Varje gång jag hamnar i en diskussion om självkänsla, kroppskomplex, sjukdom, tärningsrutiner, sexliv, komplimanger... fan allt, BANG BANG BANG. Vad gör en liksom? Hur börjar förändringen verka?
 
Ibland skäms jag över mig själv så jag ryser till när Nat rör vid mig på ett intimt vis. Jag vet att han inte ser det jag ser, men jag är så rädd att jag ska avslöjas på något vis. Att jag ska ses. Trots att han redan ser mig, trots att han redan vet allt. Fastnar i min egna rädsla och stannar där.
Det har blivit värre med hösten. Jag har smugit flera steg baklänges.
Behöver vår, behöver ömsa skinn. 
Behöver en positiv förändring som sitter kvar.
Behöver något långsiktigt, något permanent.
 
Att hata sig själv är en heltidssysselsättning. Och nu är jag utmattad. 

scribblings on the walls
scribbler is hej

känner exakt likadant. det är skrämmande för det känns som att det aldrig går över. det känns som att ingen förstår heller. blir arg och sluter mig. fattar den jobbiga grejen med folk som bara slänger ur sig saker om kanske för dem vardagliga ting, som tex. dietsnack. kändes jobbigt att bara skriva det nu. tipset är att bara gå därifrån. ibland kan det avra soft att hata i smyg också. du är inte ensam!
tycker du verkar vara en helt underbar person och folk som har dig i sitt liv borde skatta sig lyckliga
hoppas det blir lite lättare snart, ofta handlar det om aktiva beslut i tanken och att göra nya saker. när får en se lite nya teckningar du gjort? du ritar så fint!

Svar: Alltså hur fin är inte du? Lyser upp mitt vintermörker 🔆 Jag har ritat lite på senaste men det hamnar gärna i andra eller tredje hand med så långa dagar på jobbet. Dagsljuset försvinner innan jag kommit hem och jag hinner inte fotografera. Men visst, ska försöka lägga upp lite nytt snart.
Jennifer Palmblad

2014-11-26 @ 12:14:04
scribbler is chrissy

<3

Svar: Du kan va <3
Jennifer Palmblad

2014-11-26 @ 19:16:02
URL: http://highfivelivet.blogspot.se
scribbler is Rebecca

Usch jag hatar självhatet :( känner igen mig så otroligt mycket. Isolerar mig ofta, försvinner från allt och alla för att jag helt enkelt inte orkar. Hur ska man förklara för någon att man vill dö och hatar varenda liten del av sig själv på sina värsta dagar? Ja, du hör själv, helt omöjligt. Orden är alldeles för svåra.
Men det finns bra dagar också, dom får vi ta vara på!

Det hjälper säkert ingenting om jag säger vad jag tycker men jag vill att du ska veta att du är otroligt vacker, både ditt yttre men även ditt inre (dvs det som betyder något). Du verkar vara en sån människa med alla egenskaper!

Svar: Jag försöker tänka att det är okej att det är svårt, att det alrigt riktigt funkar till 100% och att det är okej att jag faller ihop, för det bara är så. Det är svårt för mig. Och det är okej.Tycker mest det känns viktigt att inte vara tyst om det. Att våga visa och berätta. Och jag är himla glad att du delar med dig med <3
Jennifer Palmblad

2014-11-27 @ 13:34:06
URL: http://venusattack.tumblr.com

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0