national rail mot cheshunt

 
Förra helgen packade jag två väskor och betalade £3.20 för att åka norrut, i tjugotre minuter för att vara exakt. 
 
Den här pricken bor ju där!
 
Älskar att åka tåg. Bara sitta och stirra ut över alla små lustiga hus och de där tusentals krokiga skorstenarna som skriker UK för mig. Åh åh åh.
 

Peppiga medresenärer, check!

Att resa och se landskap och skymningsljus under tiden är banne mig magi. Ska se till att spara ihop en bra slant och åka en massa tåg här i landet i år. Så nedrans värt det.
 

sliter och slänger, chillar och hänger

 
Så. För en månad sen ledsnade jag på att inte känna mig uppskattad på jobbet, så jag sa upp mig med omedelbar verkan. Hela stället hade blivit ett taskigt svart hål för mig och jag hade ångest på bussen varje morgon. Åkte dit en sista gång, lämnade in jobbpass och kramade de finaste hejdå.
Sen gick det kvickt. Rekryteringsdag på en barkedja jag aldrig brytt mig vidare om och en vecka senare hade jag jobbet efter en provanställning. Och attans vad kul jag haft det sen dess. Jobbar med underbart härliga och tossiga människor, har trevliga kunder som jag bara inte kan låta bli att le åt, tjänar en extra hacka i dricks (vilket jag aldrig gjort innan och ojojoj så schysst det är) och trivs i allmänhet. 
 
Idag har jag dubbelt pass vilket innebär att jag inte är hemma i sängen förrän en bra stund efter midnatt, men vad tusan gör det när jag ser fram emot att börja jobba? Fint som Snusmumriken.
 
Pssst, instagrambilder. Mia ska ha all cred för Mimi och mig-bilden. Firade min födelsedag med att jobba. Jomen visst, hah.

analogt: hackney city farm

 
I början av februari var jag deppig, så Mia och Mimi tog med mig till finaste lilla smultronstället inte långt från där vi bor: en liten farm mitt i smeten av östra hipster, gubbpubar och billiga chips-Hackney. Vi klappade på tuppar, pratade med grisar och bara log. Så himla fint. Andra analoga rullen togs upp där.
 
 

från sängkammaren

 
Jamen orka vara nyvaken och så skitsnygg då.
Nat fyller 27 idag. Hånglade honom hela vägen bort till overgrounden. Mums.

we thought why the fuck not?

 
Vi gör ju allting jävligt baklänges ändå.
Och jag vet inte vad jag vill för det mesta, men jag vill ha honom hos mig.
Så jaa, vi kör på det helt enkelt.
 

RSS 2.0