muminmamman på brick lane

För första gången på vad som känns som himla himla länge är jag faktiskt ledig. Eller jaa, jag har halsfluss och kan inte jobba. Så istället ligger jag och svettas hemma i sängen samtidigt som jag dricker thé och jämrar mig med den lilla röst jag har. Nat passar upp som bästa hönsföräldern när han inte jobbar och det är faktiskt nästan lite skönt att inte behöva stressa. Jag mår absolut jättemycket dunderdåligt, men jag får tid till att vila. Jobbet täcker mina skift över helgen och de enda måsten jag har är att äta, sova, dricka mycket samt småplock av viktigheter som kan göras i horisontell ställning. För att vara skit är det ändå helt okej. Typ, hah.
 
Rotade i alla fall genom lite bilder på min laptop, som legat och vilat ovanligt mycket på senaste, och fann små skatter från två månader tillbaka i tiden då min alldeles egna muminmamma var här och hälsade på i ett gäng dagar. Tänkte jag vill så hemskt gärna visa upp:
 
Nat och jag hade båda tagit ledigt och jag fick chansen att presentera en av mina finaste för en annan av mina viktigaste. Massa magpirr, men oj så bra det blev. De är megabra kompisar nu.
 
Mamma Karin hade tagit med sig sin bästis Sven hemifrån. De bostatte sig på minsta lilla hotellet på Brick Lane och attans så surrealistiskt att ha så mycket svenskt här. Mamma har aldrig hälsat på innan, så världarna kolliderade lite i mitt huvud ett slag, men det gick över och gick bra. Så vi spenderade vår tid ihop med att äta på billiga utehak.
 
Gå på gator och peka på allt typiskt Londonskt. Kan man säga så? Jaa, det tycker jag nog allt.
 
Stora sushimiddagen i sängkammaren. Mitt livs kanske trejde sushi ever. Tummen upp!
 
Sen åkte vi rättså mycket buss med. Besökarna ville ju se allt. Jag var fortfarande rödhårig och det var jackväder utomhus. 
 
Han har vant sig vid mig nu. Inga konstigheter.
 
Så härligt att få visa mitt vackra öst och peka på allt jag älskar här. Typ gubbpuben med tjockiskatten som ligger vid fötterna på tidningsläsande äldre herrar. Så mycket kärlek.
 
Sparade det bästa till sista morgonen när vi möttes upp strax innan sju på Bethnal Green Road för att besöka hela världens favoritställe: magiska lilla Café 338. Ingen kö, bara en thédrickande byggarbetare vid bordet intill. Perfekt morgon.
 
Bara kände mig som solskenet själv.
 
Alltså härligaste stället. Dra dit så fort ni får chansen. Och bjud med mig!
 
Så jävla gott att jag knappt orkar titta på den här bilden. Omnom.
 
Måste varit finaste vårhelgen någonsin tror jag nog.
 
 
Jag ska försöka ge bloggen lite mer tid. Ge mig själv lite emr tid, först och främst. Men jag saknar att skriva här, kika tillbaka och se allt fint. Älskar dagboksformatet blogg, så brett och händigt. 
Så mer i framtiden. Heja heja.
 
 
 

scribblings on the walls
scribbler is Anna.

Jag blir liksom avundsjuk på din mamma som får träffa nat. Vill ju också!!!

Svar: Hah, fina!Men sag till nar du vill komma over sa fixar jag att ni far hanga dundermycket,
Jennifer Palmblad

2014-06-13 @ 17:37:20
URL: http://annajooy.wordpress.com
scribbler is agnes

FINT!

2014-06-14 @ 12:21:45
scribbler is lina

verkar som riktigt mysiga dagar, nu vill jag också upptäcka London!

2014-06-14 @ 14:10:43
URL: http://rivnafasader.blogg.se
scribbler is lovisa

har sagt det förr, men älskar verkligen skinskänslan jag alltid får av dina inlägg och bilder. på ett bra sätt alltså! pga älskar skins.

2014-06-14 @ 18:54:24
URL: http://polichinelle.se

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0