safe place


När allting bara slår mot mig hårt som käftsmällar och benen inte kan hålla mig uppe längre och jag tappar bort mig i ett panikrus omöjligt nog kombinerat med apati. När, som nu, behöver jag ingenting mer än att andas in doften av hans nacke med hans armar hårt slingrade om min kropp. Då landar jag säkert igen. Då minns jag att saker kan vara bra. Då är jag på säker mark.

scribblings on the walls

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0