det tog tjugofyra timmar och sen var allt annorlunda

 
Jag satt med hälften whiskey hälften cola i ett stort glas i lördags kväll och täckte oengagerat min rodnande hud med foundation för att försöka likna en människa igen, försöka orka något annat än att bara gå till sängs igen och stanna där. Vid otaliga tillfällen har jag gjort precis det, bara gett upp, gett in och lördagskväll har smetats ut till söndagsingenting och själv har jag inte fått ut någonting överhuvudtaget av det. Trist, men mänskilgt.
 
Så vi spolar framåt ett dygn, söndag vid precis klockan nio istället. Antagligen i vågrät läge, antagligen utvilad bortom trötthet och mest bara med lite lätt ångest över att snart är det måndag morgon och det är så himla länge till nösta helg och fan ta mig för att jag i alla fall inte ens gjorde lite av den som nyss sluppit förbi. Jag kunde i alla fall gått ut och tagit den där ölen, kanske kikat inom gratisspelningen jag skulle gå på. I alla fall något, i alla fall något himla litet men mer än ingenting alls.
 
Så om jag svalde den sista klunken whiskey och drog på mig mina kängor då, om jag trotsade orkeslösheten för att jag lyckades minnas att jag alltid ångrar de saker jag inte gör så himla mycket mer än de jag gör och sen känner att det hade väl varit lika bra att låta bli ändå. Vi spolar fram ett dygn, till söndag igen, precis klockan nio igen. Jag hoppar på en buss från Liverpool Street och lyssnar på Bon Iver på väg hem medan batteriet piper att det nästan är slut. Jag har en påse med halvtomma takeawaylådor som har hamnat lite fel och läcker på stolssätet intill mig. Jag har fortfarande lite ångest över att måndag är nästa sak som kommer att hända mig, men det är ändå svårt att sluta le. För jag har just haft de finaste 24 timmarna jag kan minnas och det stör mig knappt ens att imorgon kommer jag vakna med halsfluss och tvingas att sjukskriva mig i flera dagar, ha bultande feber mellan svettiga lakan och spendera en mindre förmögenhet på att försöka få mina halsmandlar att se ut och bete sig som de ska igen.
 
För måndag kväll, inte klockan nio utan elva, får jag en rad meddelande där det står 'Things I've thought about today: How long is too soon to text you?' och sen 'Du är underbar' paus 'Only thing I've learnt today but that was what I really wanted to say'. Och jag tänker låta det vara underbart. 
För det är precis vad jag behöver och vill ha just nu.
Så puss.

scribblings on the walls
scribbler is julia

ÅH! <3!

2014-01-21 @ 17:56:08
URL: http://ohhboy.blogg.se

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0