Panikångest och sånt som är svårt

Att vakna upp med andan i halsen och inte veta om du behöver kräkas, kramas om eller eller dricka dödligt stora klunkar whiskey. Eller allt i en kombination. Att behöva erkänna för sig själv att just nu fixar inte jag den enklaste lilla sak, att just nu måste jag lägga all min energi och koncentration på att inte hyperventilera. Att helt enkelt klara stunden.

Jag har haft en lite klurig sommar på det personliga planet och för några veckor sen började jag åter igen ta medicin dagligen för att minska min stressrelaterade ångest och klippa av topparna och dalarna på karusellvarianten av känslor som slår om, slår hårt och ibland slår mig sönder. Kruxet är just det att innan kroppen vänjer sig vid den nya dos färgglada piller och stabiliserar det som stabiliseras så himla illa bör så blir backarna allt brantare och en famlar runt i större utsträckning än en gjorde från första början. Och där är jag nu.

Förra veckan vaknade jag av att jag grät. Alarmet var ställt på 7.00 men innan dess satt jag ihopkrupen i ett hörn av sängen och försökte sluta skaka i förtvivlan. Jag fattade tag om mina anklar med händerna jag sa bestämt att 'nu sitter vi still här ett tag, det är bara en helt vanligt tisdag: inget att oros sig över'. Men vetskapen att det som hände inuti mig var inte bara extremt obehagligt utan även ologiskt gnagde sig fast i bakhuvudet och när tio femton tjugo minuter gått utan att jag slutat skaka kröp stressen fram och pekade ut att det här blev ju inte alls bättre, vanlig tisdag eller inte. Och det blev svårare att andas. Jag plockade upp mobilen direkt och skickade iväg ett sms till min manager med en kort förklaring om vad som höll på att hända och petade Nat hårt i sidan tills han vaknade och kunde hålla om mig så hårt som det är fysiskt möjligt, för nu började jag falla rejält. Hundratusen kilometer i timmen och ingen synlig avfart. Och det höll i mig, höll fast mig i ännu en timme. 

När jag började komma ur det var jag utmattad. Så fysiskt och emotionellt slut att jag inte fixade att sitta upp. Nat stoppade om mig med alla mjuka täcken, filtar och kuddar han kunde hitta och öppnade fönstret på vid gavel så jag skulle kunna få andas frisk luft, få kalla och välbehövda vindpustar att smeka mig över håret. Det tog mig inte mer än fem minuter att somna. Och när jag vaknade igen efter två timmar var min kropp fortfarande bestående av färdigkokt pasta och huvudet helt tomt på ord, tankar och känslor. Min manager hörde av sig och sa att det var inga bekymmer, han hade fixat så att någon annan tog mitt pass på jobbet. Och jag skämdes som bara attans och tackade honom för all förståelse och somnade om igen.

Det är så himla lätt att skämmas och känna sig som en svag individ när hela ens kropp kraschar och en inte på något vis har verktygen att göra något åt det. Inte kunna förhindra, bara underlätta. Och det är svårt att erkänna inte bara för sig själv utan även för andra att en inte riktigt funkar just nu, funkar just idag. Att en behöver skyddsnät för att fixa småsaker. 
Och jag vet fortfarande inte om jag accepterar det, om jag vill erkänna att detta är en svaghet jag har eller något svinsvårt jag går igenom just nu. Men om jag skriver det här kanske det är ett litet steg, ett litet någonting. Och kanske dömer ändå inte folk mig så hårt som jag är rädd för att de ska göra. 
Jag är fortfarande samma Jennifer, det är bara lite svårare än vanligt att vara mig just nu. Men jag är inte mindre för det.

scribblings on the walls
scribbler is sandra.

<3

2014-08-17 @ 12:02:34
URL: http://rodeo.net/niotillfem
scribbler is lovisa

jag vet inte vad jag ska skriva egentligen, jag vill inte ta något tolkningsföreträde för jag vet inte exakt hur du känner och hur det är så jag säger bara: kram. tusen kramar jennifer!

2014-08-17 @ 12:19:56
URL: http://polichinelle.se
scribbler is mia

<3!

2014-08-17 @ 13:36:10
URL: http://miakristinacecilia.blogg.se/
scribbler is Jennifer

Skickar omtanke och kramar över internet.

2014-08-18 @ 11:02:53
URL: http://jenniferstroud.blogg.se/
scribbler is Daniella Åberg

<3.

2014-08-18 @ 15:38:16
URL: http://vapenbroder.blogg.se/
scribbler is lisa

<3

2014-08-18 @ 20:42:04
URL: http://popflickan.blogg.se
scribbler is Nastasja

Massor med ofamnande cyberkramar. Det finns alltid en början, en topp och ett slut på hemska känslor <3

2014-08-19 @ 19:41:48
URL: http://nastasja.blogg.se
scribbler is Katja

känner så igen mig i det här. jag hoppas du mår lite bättre, dag för dag. fint att du har nån som stöder dig, och fint att du vågar skriva om det. stor kram

2014-08-20 @ 13:03:24
scribbler is Anonym

usch. panikattacker är mitt värsta. hoppas du är okej <3

2014-11-02 @ 22:18:45
scribbler is Anonym

usch. panikattacker är mitt värsta. hoppas du är okej <3

2014-11-02 @ 22:18:47
scribbler is Rebecca

<3
Tack för att du formulerar så ärligt, en björntjänst!
Du verkar så fin som människa och cool.

2014-11-10 @ 20:46:50
URL: http://routinesbiteshard.tumblr.com

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0