tonsättarnätter

Allt är egentligen bra, utom det där med självförtroendet och ekonomin, som alltid.
Men det är lite soligt ibland och jag får massvis med kramar varje dag och när jag är rädd finns det alltid någon fin som vill finnas där. För ibland är man minst i världen även fast man är tjugosex år och har fast anställning och bor i drömstaden där långt utomlands. Och det är helt okej.

hackney wick

 
För någon vecka sen var både jag och Mia litehärligt lediga samma dag, så vi bestämde oss för att gå på ett litet äventyr. Började med att checka in hos grannarna lite.Matlida, Paul och Tord på bilden.
 
Klappa litegranna.
 
Sen började vi promenera. Siktet var Hackney Wick, bara en liten bit bort.
 
Fortfarande i öst, såklart.
 
 
Ner med gråskala!
 
 
 
Vi gick runt ett bra tag och fotograferade allt som kom i vår väg.
 
 
 
Till sist hemvägen längst kanalen. Så fridfullt och fint.
 
Glad efter äventyr precis runt husknuten. 
Tack för att du är så stor, fin och udda, London. Hjärta dig.
 
 
 
 
 
 
 

författarporträtt

 
Lördag och pizza som blivit över sen igår. Fram med laptopen, fram med ambitionen.

Allt för att ta ett porträtt och skriva en liten text om mig själv till ett fint projekt jag för tillfället tar del i.
Tyvärr suger min webcam och tiden är alldeles för knappt och nu måste jag på med byxor och rusa till jobbet igen. Var är alla ledigt sköna helger när jag behöver de? 
 

nationalskatter och plektrumplock

 
Igår åkte Nat med mig till jobbet för att läsa tidning och flörta med mig medans jag servade andra lite mindre söta gäster. Helmysigt. Sen drack vi varsin pint ale i solskenet när mitt skift väl var slut. Tack för den, härligaste vårLondon!
 
Så jävla kär i det här leendet.
 
Vi tog bussen längst med Eastcheap och The Strand till centrum och en av mina absoluta favoritplatser här på jorden: The National Gallery. Skulle visa Nat min favorit Vincent Van Gogh och helt plötsligt visar det sig att de lånat in The Sunflowers under en kort tid och för noll pengar fick jag stå framför någonting så stort, så makalöst, så världshäftigt. Var tårögd när vi gick därifrån, så jag drog på solbrillorna och tände en cigg illa kvickt. Så häftigt alltså, så HÄFTIGT.
 
Efter lite småärenden drog vi till Denmark Street som i princip bara är olika former av musikaffärer. Nat köpte nya strängar och jag fick välja ut färgglada plektrum. Sen fastnade han framför ett fönster och trånade och suckade om vartannat i flera minuter. Var tvungen att föreviga.
 
Perfekt liten mysdag. 

kids with guns

En månad med denna fantastiska, underbara och helt otroliga mannen.
 
Idag firar vi med att hänga på mitt jobb, dricka öl och gå på konsert med fina vänner. Wild Beasts, inte minst. Och om inte mindre än tre månader har vi fått bord för brunch på Londons alldeles egna kattcafé här i Hackney. Ser fram emot det så vansinnigt mycket att det inte finns. Spana in på Twitter, Facebook och deras egen hemsida. Typ bästa konceptet jag vet. Planerar att bli stammis.

RSS 2.0