att göra slut- en månad senare

När jag vaknar upp morgonen efter är allt som i en dimma; alla tankar, känslor och det som hänt. Har det hänt? På riktigt riktigt? Jag vänder mig om i sängen och somnar om för jag orkar inte ta reda på svaret. Inte än. Sen kommer det efter ett tag, den där intensiva smärtan då jag bara skulle gå till badrummet men faller ihop på vägen och slår näven i närmsta fasta ting och gråten kommer så fort att jag hulkar, skriker, och inte kan andas på en och samma gång. Och tusen cigaretter och lika mycket whiskey hjälper inte för varje gång jag minns så hamnar jag i en återvändsgränd där någon spärrat av vägen jag tog för att komma hit. Allt är bara ett helvete och jag vill inte mer. Ingenting alls någonsin och punkt slut.
 
Ett par dagar senare när jag vaknar upp är han inte det första jag tänker på och jag lyckas äta en skiva ost utan att den kommer upp igen och har ett riktigt samtal med en vän som varar i säkert tio minuter innan jag måste gå och kollapsa igen. Men alla de där små sakerna som var så värdefulla, så vackra, och framför allt bara våra, de sticker och svider i hela kroppen. De kommer göra det ett tag. För det kvittar om alla de stora sakerna var fel, om vi spenderade lika mycket tid med att bråka som vi gjorde med att skratta, om jag textade vänner för trehundrafemtioelfte gången och frågade 'Vad ska jag göra, vad fan ska jag göra?' för när jag minns hur han alltid drog mig till sig varje morgon jag skulle gå upp tidigare än honom, att det första ordet han lärde sig på svenska var katten och därför trodde att satte man bara 'en' i slutet på engelska ord blev de svenska, eller kommer ihåg sättet han uttalade mitt namn på; sådär sockersött och igenkännande, då kvittar det. 
För jag är fortfarande kär.
 
 
Idag när jag sitter på bussen hem från jobbet och åker förbi hans arbetsplats inser jag kanske 100 meter senare att jag glömde att snegla åt det hållet. Idag när jag hör låtraden 'the type of kisses where teeth collide' tänker jag inte på honom utan på när jag och Patrick kysstes som att världen skulle gå under och våra tänder smällde ihop så att vi bara kunde skratta och kyssas ännu hårdare. Idag när jag tänker på honom känns det inte så intressant längre, så då lägger jag av med det. Och det är precis därför jag skriver ner det här; för att det är så viktigt att minnas att det blir tusen gånger enklare bara man ger det lite tid. Även om jag vet om det tre dagar in i smärtan så litar jag inte på att det är så. Men det får göra så pass ont, för det gör det bara ett kort tag. Sen blir man utan att det riktigt märks en ny version av sig själv. Och det finns värre saker i världen än att inte få vara hans.
 
Det finns fortfarande platser dit jag inte går. Jag vet om att en verklighetschock som att möta honom på riktigt, i blek hud och de där långa ögonfransarna, skulle kasta mig baklänges och få mig att tvivla tusen gånger om igen. Jag är inte riktigt redo för att exsistera i en värld han är en del av. En dag kanske, men inte nu. Och det är banne mig okej. För det har bara gått en månad och det finns ingen funktion för att Facebook-blocka någon från mina gator i London. Så jag ger mig själv lite mer tid och tänker att fan jag har ändå kommit bra långt på bara den här korta tiden och det känns bra. I magen känns det faktiskt bra. Och det måste jag för allt i världen inte glömma.
 
 
Så ja, jag och Kevin gjorde slut i början av september och jag är inte ledsen över det. Ibland är jag fortfarande ledsen över att vårt förhållande blev så fel och att vi väntade så länge med att inte göra någonting åt det. Och det är lite svårt att prata om, visst är det ju det. För vi älskade varandra och det funkade inte. 

scribblings on the walls
scribbler is Daniella 🌙

Låt det ta tid också. Jag kastade mig in i nya vänskaper och projekt och insåg inte förrän det var för sent att det tar längre tid att läka då. Kram. <3<3

Svar: Det får definitivt lov att ta tid, men för mig är det också himla viktigt att skaffa mig nya intryck och samla på mig nya fina upplevelser. Ingenting som ersätter honom, men jag har förlorat någon som var en stor del av mitt liv och som inte kommer tillbaka. Jag kan inte lämna det tomt. Och jag är himla glad att jag har världens finaste folk omkring mig och bor i bästa tänkbara staden. Att ha fina saker att se fram emot är så enormt viktigt att jag vet inte vad. Men tack för omtanken x
Jennifer Palmblad

2013-10-16 @ 18:44:21
URL: http://daniellachanelle.se/
scribbler is Henrietta

Vad fint skrivet. Eftersom jag aldrig haft ett förhållande kan jag inte heller uttala mig om ett uppbrott, men känner mig ändå lite lite lugnare efter att ha läst din text. Ja visst gör det ont när knoppar brister.

2013-10-16 @ 19:26:13
scribbler is Madeleine -an uncompromising feministic vegan

<3

2013-10-16 @ 19:28:19
URL: http://sisterdisco.blogg.se
scribbler is ensammatankar

kram <3

2013-10-16 @ 19:58:38
URL: http://ensammatankar.blogg.se
scribbler is lovisa

<3456789x1000

2013-10-16 @ 20:38:01
URL: http://polichinelle.se
scribbler is mia

Du är så hemskt förbannat duktig på att skriva, Jempa. Och du anar inte hur glad jag är över att du ler mest hela tiden nu. Hjärta på dig!

2013-10-17 @ 11:39:39
URL: http://twohundredeightynine.webblogg.se/
scribbler is Amanda

<3<3<3<3<3<3 herregud du skriver fantastiskt

2013-10-17 @ 14:07:47
scribbler is Jennifer

Åh, du är verkligen så galet duktig på att skriva. Och så fint att det känns bra i magen trots allt.

2013-10-19 @ 08:53:04
URL: http://jenniferstroud.blogg.se/
scribbler is tyraelvira

<3

2013-10-19 @ 21:56:37
URL: http://tyraelvira.devote.se
scribbler is Lina

För tre veckor sedan tog det slut mellan mig och min pojkvän, nej mitt ex. Vi var tillsammans i fem år. I början var sorgen allt som existerade, tomheten. Men jag har faktiskt märkt att delar utav tomheten har ersatts med styrka. Min egen styrka, som med hjälp av mina vänner och kyssar från nya pojkar gör livet underbart i korta ögonblick. Och visst är det magiskt när dessa korta ögonblick verkar bli lite längre varje dag.

2013-10-29 @ 00:38:59

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0