intimitet utan att älska

 
Jag följer med dig hem ikväll för jag vill inte vara själv sjunger Veronica Maggio.
 
Ibland är det tungt att inse att man är ensam. Även om man självfallet klarar sig hur bra som helst själv så river det lite i bröstkorgen när det är klockan tre på morgonen, stället för kvällen stänger och man måste gå hem till sin kalla tomma säng utan någon som vill eller kan hålla om en. För närhet är så jävla fint och så jävla viktigt. Jag kramar och gosar med mina bästa vänner så mycket jag bara kan, men ibland behöver jag den där närheten, den där intima underbara energin, som kommer från att en pojke vill vara nära mig. Det kan låta banalt, men det är så fruktansvärt skönt att känna sig bekräftad, omtyckt, nära någon. Framför allt när man känner sig ensam och har druckit en öl för mycket och kommer ihåg att han som var viktigast för bara två månader sen inte har ringt sen natten då jag stormade ut med alla mina tillhörigheter nertryckta i en tygkasse med Velvet Underground-tryck på. För även om jag inte vill tillbaka, även om jag inte vill prata så vill jag att han ska vilja. Jag vill vara sådär hemskt himla viktig och omöjlig att leva utan. Så de stunder då jag kommer ihåg att jag faktiskt inte är det då är det skönt att känna någon annans kroppsvärme mot min hud. 
 
Det behöver inte vara kärlek. Jag tror inte jag hade kunnat hantera kärlek just nu. Men jag älskar att vakna upp med huvudet på en arm som håller mig tätt tätt intill. Och innan han hunnit blinka sömnen ur ögonen drar han mig till sig och kysser mig istället för att säga god morgon. Jag lirkar fingrarna under hans tshirt och låter de vila mellan tyg och hud. Han drar in ett djupt andetag med ansiktet begravt i mitt hår och vi bara ligger så tills vi somnar igen. Vid det här tillfället vet jag inte ens hans efternamn och han vet inte mitt. Men det kvittar för han är fin och vill hålla om mig och det är precis det jag behöver just nu. Och det är okej att känna så.
 
Jag åker fyra busstopp med honom och när vi säger hejdå kysser jag honom igen och han ler 'see you around' innan jag kliver av. Tre timmar senare får jag ett sms som säger att han nagiverade säkert genom östra London och har lyckats ta sig hela vägen hem. Det är ingen fantastisk kärlekshistoria, men det är en väldigt fin natt och morgon och faktumet att jag inte ens vet om jag kommer träffa honom igen gör absolut ingenting. För det handlar inte om honom, det handlar inte om oss. Ibland behöver jag bara någon som vill sova med båda armarna virade tätt kring min kropp.
Inga känslor, bara lite närhet.

scribblings on the walls
scribbler is lovisa

word. livet.

2013-11-03 @ 22:26:32
URL: http://polichinelle.se
scribbler is ensammatankar

känner exakt som du!
puss på dig, du är så fin!

2013-11-03 @ 23:12:18
URL: http://ensammatankar.blogg.se
scribbler is tyraelvira

detta <3

2013-11-04 @ 07:23:23
URL: http://tyraelvira.devote.se
scribbler is Jag

Fan jag behövde verkligen detta inlägget! För bara nån vecka sen träffade jag en som faktiskt vill dela lite närhet, men eftersom det är första gången för mig så blir jag ju genast skraj och trasslar in mig i massa tankar.. "Vad betyder det här? Varför gör han det här? Vad får han ut av det? Tänk om jag blir kär? Tänk om jag inte kommer kunna klara mig utan honom?" osv. Jobbigt jobbigt jobbigt! Jag skulle behöva bara ta det för vad det är. Närhet och beröring. Och inte nödvändigtvis kärlek.. precis som du skrev.
Tack för inlägget

Svar: <3
Jennifer Palmblad

2013-11-06 @ 07:02:12

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0