highgate cemetery

Tog två bussar till norra London och den finaste stadsdelen: Highgate. Länge har jag längtat efter att gå genom grindarna till den omtalade kyrkogården och nu var vädret fint och humöret på topp, så varför inte tänkte jag.
 

Glad tjej på plats.
Kyrkogården är uppdelad i en västra del, som man bara kan gå in i genom att betala för en guidad tur, och en östra, som man även måste betala för men får upptäcka helt på egen hand. Första begravningen ägde rum 1839 och senaste förra veckan. Som en portal in i tre olika århundraden.


Så gott som allt är täckt i murgröna och andra slingriga växter. Arkitekturen på västra sidan är helt makalös. Pompöst viktorianskt och det tar andan ur en. Såhär såg ingången till de "egyptiska" katakomberna ut. Alltså det tar andan ur en.

En del namn kände man igen. Alexander Litvinenko här. 
 
Tom Sayers och hans hund Lion. 

Douglas Adams pennprydda hem. 
 

Folk går fortfarande och sätter blommor till Radclyffe Hall.

Mest magiska ljuset jag varit med om. 
 
Familjegrav med tolv namn på stenen. 
  När man lägger en slant för att gå in så går den till att resturera gamla gravar, statyer och monument som med åren har hamnat på sniskan eller kanske fallit sönder helt. Bra sak att ge en peng för tycker jag.
 
Gravplatser i England är så hemskt olika i jämförelse med våra svenska. Här är allt huller om buller, små krokiga gångar för att ta sig långt in i skogen och ingen logik när det kommer till datum. Det är vansinnigt vackert att vandra runt bland. Bara titta själva.  
 
 
  
 
Hittade ett svenskt namn.
 
 
 
 
 
 
Det är verkligen värt att lägga en peng på.
Annars finns det många andra fina kyrkogårdar här som vem som helst får lov att besöka utan att det kostar något, men jag har verkligen aldrig sett någonting såhär... alltså nej jag har inga ord längre. 
 
En dag när jag blir gammal, grå, och trött vill jag vila på en engelsk kyrkogård. Jag vill vara ett av de där namnen på huller om buller-gravstenarna som är täckta av ivy och ibland får besök av små mjuka solstrålar genom de enorma trädkronorna. Riktig magi.

hej hej från en onsdageftermiddag

Lite sådär lagom webcamsnygg, hah.
 
Halva veckan borta, bara sådär. Attans vad jag behöver helg. Köpte en flaska whiskey för mina sista slantar. Ja, och nanbröd. Prima liv säger jag bara. Dessutom är gasen slut här hemma, så jag duschade kallt i handfatet. Tur att nan kan värmas i micron, annars hade jag legat risigt till.
 
Kanske mest bara för att jag är lite post-sjuk och seg, men jag vill verkligen fota, skriva, blogga.
Fast jag vet inte om vad. Vad vill ni läsa, mina fina?
 
 
 

sommarens önskelista

Hampstead Heath, oktober 2012.
 
Lite från och till-sjuka senaste dagarna har tömt mig på energi, men fyllt mig med en massa härliga idéer om saker jag hellre gjort än legat frusen/genomsvettig i min säng och lyssnar på Harry Potter-ljudböcker. Så varför inte göra en fin lista med målet att faktiskt ticka av allting innan hösten slagit på stort? Ingen anledning alls. Så här kommer den;
 
1//2 juli: Highgate Cemetery. För- och eftermiddag med kameran i högsta hugg på norra Londons tjusigaste och kanske mest välomtalade kyrkogård. Guidad tur och sen spatsera runt östra delarna på egen hand. 
 
5-7 juli// 1-14 juli: Brightonhelg. Ta tåget en fredag eftermiddag när jag slutat jobba och hälsa på min kompis Fred. Hänga på piren, kramas med min komips Rosie jag inte sett på någon månad, dricka billig öl hemma hos folk och leta trevliga pubar/klubbar tills natten är morgon och det är dags för en stor vegetarisk fry up. 
 
30 juli-1 augusti: Parisresa. Med tidigt tåg från King's Cross och två nätter på hotell i Montmartre. Pojken i ena handen och en flaska rödvin i andra. Regnar det ska jag stryka 'vandra hand i hand genom Paris i ösregn med någon jag älskar' från min bucket list, annars är ett besök på Père Lachaise Cemetery enda måstet.
 
14-20 augusti: Irland och Nordirland. Derry för stort släktkalas, Buncrana för finbesök och Dublin för dop. Får träffa hela tjocka släkten Doherty/Quigley/Cavanagh/Hickey, vilket är magpirrande fint, men också strosa runt och dricka öl med pojken på tu man hand. Älskar det uttrycket. Tu man hand.
 
12-15 september//19-22 september: Edinburghbesök. Ensam eller i sällskap, beroende på mina fina flatmates. Tåg/bussresa för en lagom billig peng och hostel om nätterna. Ska banne mig vandra runt hela nadrans staden, upp på alla backar, in på alla museum och en kopp varm choklad på varannat fik. Drömstaden.
 
Hur bra låter inte allt detta?
Är det någon som har något mysigt tips på något ställe jag borde dra till så säg till eller vet ni kanske någonstans det finns ruskigt billiga tågbiljetter så får ni inte vara tysta om det! Jag behöver magpirr och kameratrötta fingertoppar. Helst nu nu nu

nackdelen med att jobba inom retail

Topshop började sin stora sommarrea idag. Ligger liksom i min byggnad, så jag var ju tvungen att spendera lunchtimmen där. Och med en personalrabatt på 25% så blev det en fullpackad påse som fick följa med hem ändå, trots att plånboken inte gillar.
 
Dessutom hade mina sprillans nya kompisar till fossingarna kommit. Inte tokigt alls. Hjärta Ebay alltså.
 
Belåtenheten med att hänga kläder på väggen. Blir så himla glad när man kikar upp bara. Åh.

god morgon, hackney

 
Börjar jobba sent för en gång skull, vaknar ändå strax innan sex på morgonen.
Hej hej, blyga solsken på innergården.
 
 
Kikar man över axeln är det alltid någon som spanar in en lite nyfiket. Grannen har minst fem katter, hur många som finns i huset vågar jag inte ens gissa på. Och den knubbiga gamle hunden några dörrar ner såklart.
 
Standardfrukosten, fast med banan. Måste köpa bär- påminnelse.
 
Tuggar i mig i vardagsrummet. Mimi sover ju så sött på vårt rum, vill inte störa.
 
Hinner med något kapitel med innan läppstiftet och kängorna åker på och det är dags att rusa till dubbeldäckaren och le le le åt folk hela dagen. Men det har jag inget emot, svårt att det inte ska kännas bra på en dag som denna.
 
p.s. Grattis till min lilla Anna, mumintrollet själv som fyller tjugosex idag. 
Jag bjuder mentalt på gräddtårta med jordgubbar på. Pusskram

att få tillhöra en familj

Det slog mig så himla hårt nu i helgen hur fantastiskt fint det är att lära känna en människa och få bli insläppt i en helt ny värld som du annars aldrig hade fått tillgång till eller ens vetat om fanns. Jag har hållt hand med och pussat på Kevin sen förra sommaren nu. Första gången jag träffade hans mamma var det bara korta artighetsfraser. Första gången jag träffade hans bror Shaun gick han ut ur rummet och stängde blygt in sig på våningen ovanför. I helgen var jag nu inbjuden till Shauns konfirmation. Ärligt talat kunde inte jag bry mig mindre. Jag är uppvuxen helt utan en tro på någonting sådant och har heller aldrig funnit något jag känner är mer värt att tro på än Hogwarts, whiskey och nackkyssar. För mig är det bara blah blah och skit samma och 'nej, jag vill inte höra om gud. tack det är bra liksom'. Men för en irländsk katolsk familj är något sådant en stor sak, även om de inte går i kyrka mer än vid festliga tillfällen och till jul, och därför blir det genst en stor sak när mamma Doherty vänder sig till mig och säger 'Jennifer, you should come along'. För de vill ha mig där. De vill säga att jag är välkommen att vara en liten del av deras värld. Och hur fruktansvärt värdefullt är inte det?
 
Lillerbror Shaun, moster Ann och min Kevin.
Fick vara med och fotografera åt familjen med. Direkt när vi kommit hem igen och jag satt med min specialgjorda vegetariska plockmat i båda nävarna fick jag så snällt hjälpa till och se till att allt kom upp på Facebook så att stora enorma släkten på Irland som inte kunnat komma över fick vara med och kika lite. Typ 15 kommentarer på en halvtimme. Så sjukt gulligt.
 
Bröderna och mamma Doherty, min lilla extrafamilj.
 
Så nej, kyrkbänkarna var mest obekväma och jag hängde inte med i alla svängar då man skulle stå upp och sätta sig ner och vips skulle man stå upp igen. Och alla brittiska små ramsor man säger och det heliga vattnet och korstecknet när man går in och vinet och brödet och blessing och 'peace may be with you' är lika exatoskt som färgglada fåglar för mig och jag hade hellre hängt på ett stort safari än i katolska kyrkan, men att det betyder mycket för dem och att de vill ha mig där; det betyder mer än vad jag kan sätta ord på.
 
I augusti månad betalar Kevin flyg till mig för att jag ska få komma till dem i mitten av deras tvåveckors-semester på Irland och träffa hela den stora släkten, hälsa på hans pappa och se var hans familj har vuxit upp. Är inte det guld värt inne i hjärteroten så vet jag inte vad.

när vi flyttade till vårt kråkbo

Förra helgen var det flyttdags. Jag och Mia tog vårt pick och pack för att dra fyra rejäla flyttlass via buss från Bethnal Green [söta kära, kommer alltid sakna dig lite] till en fyra i Hackney Wick med mina två små skogstroll som jag bodde ihop med när jag först flyttade hit; Moa och Mimi! Det blev inte mycket fotograferat, men några små ögonblick fastnade ändå på minneskortet.
 
Vårt eminenta vardagsrumsfönster fick en sista burk öl och en cigg. Ganska så sorgligt. Bästa stället att hängga på ju. Fast vi hann inte vara så himla sentimentala för vi hade mycket att flytta så till slut blev det att halsa ölen och rusa till bussen.
 
Moa var på besök i Sverige, så hon flyttade in dagen efter. Men sällskapet var ju ändå inte att klaga på direkt. Här hittade jag två töser i en garderob i rummet jag och Mimi delar. Kanske ska förklara att vi tyckte det var tråkigt att packa och släpa på grejer, så på Mias förslag gjorde vi en lek av det och tog en shot tequila var gång en väska var flyttad. Himla varmt i magen och glatt i humöret. 
 
Packa upp och göra lite fint.  
 
Vår köksdörr såg ut som något taget från ett mentalsjukhus, så lite dramatiska scener var ju tvunget. 
 
Lizzie flyttade med. Vek oss dubbla och sen slängde vi ut henne för hon var faktiskt lite läskig när hon hängde på fönstret och kikade på en genom sina brillor.
 
Så hej hej från Kråkboet i Hackney!
 

summertime sadness

 
 
Mias lilla ljuskrona får skymningen att dansa i tunna spegelbilder på väggen. Tokigt vackert och allt jag vill är att ligga i någons famn och sjunga med högt i låtar vi båda kan. Fast det är tomt i lägenheten ikväll, vänskapskretsen likaså.
 
Hej London, ingen som vill leka?

RSS 2.0