anteckningar från sommaren 2012

 
En natt för inte längesedan var jag lagom sömnlös och bläddrade runt bland gamla dokument jag av någon anledning tyckt varit viktiga nog att spara på. Mycket skräp, påminnelser om sånt som är fint, mindre dagboksanteckningar, listor och käftsmällar. Det mesta utav minimal betydelse i dagsläget och så plötsligt ett dokument med namnet på pojken jag helt drunknade i förra sommaren. Dubbelklicka. Och där är den, listan med allt jag kunde komma ihåg om honom som jag skrev när vi tappade taget om varandra och aldrig hittade tillbaka igen, för att försäkra mig om att han var verklig, att han en gång fanns där nära intill mig och att jag visste en tusendel av vem han var. 
 
Jag har aldrig varit någon stor anhängare av klichéer, men om det finns någon the one who got away för mig så måste det vara han. För ett och ett halv år senare sätter jag fortfarande andan i halsen när jag tänker på vår magiska lilla tre-veckors-romans och än idag har jag inte kunnat åka genom Notting Hill utan att blinka bort mascarafläckar innan de når kinderna. Det är så sjukt, så vansinnigt sjukt hur vissa människor sätter spår i en. Någon du aldrig ens fick lära känna på riktigt, någon som rullade dig en cigarett av en slump och helt plötsligt skakade om allt. ALLT. Och visst tusan önskar jag mig honom tillbaka tusen gånger om. Men frågan är om det hade varit så himla fint om det varat i mer än tre veckor. Kanske tre månader hade tagit död på det fina? 
 
Så jag skrev en lista med punkter som var han, för jag kunde inte längre få tag på honom, grep med fingrarna i tomma luften. Och då kändes det bra att veta att jag i alla fall visste 28 meningar som var på riktigt.
 
22 får ni ta del av, de resterande 6 är för bara mig:
 

Born in January, 29 years old.
Played bass in a band called Cafe Vienna with a drummer and singer Phil. Got in contact with them by answering an ad.
Is a vegitarian.
Drinks and smokes roll-ups.
Was not born in London.
Has a sister.
Is left handed.
Also plays guitar.
Doesn't dance.
Owns two pairs of trousers, both grey denim.
Wears blue converse.
Is not on Facebook.
Listens mostly to Radiohead, Elliott Smith, Velvet Underground, Joy Division & Manic Street Preachers.
Likes Wes Anderson's films.
Owns a 'The Queen is Dead' tshirt.
Goes to Notting Hill Arts Club's Wednesday club night Death2Disco on occation.
Has a navy blue jacket.
Is quite shy.
Looks a bit like Alex James.
Has greenish eyes.
Eats on Subway a lot, most often Veggie Patty.
Is probably the most beautiful person I've ever met.

 

 

För visst fan är det fint att aldrig veta när man kommer träffa någon som förändrar en.

Någon så vacker att allt bara brister.


scribblings on the walls
scribbler is lovisa

åh. (vet inte vad mer jag ska säga. hittar inte orden.)

2013-12-28 @ 16:57:25
URL: http://polichinelle.se

what's on your mind, dear?

namn,
time & relative dimension in space,

mail, (publiceras ej)

blogg,

question//comment//love letter,

Trackback
RSS 2.0