irland, buncrana

 
Vid två tillfällen under Derryvistelsen satte vi oss i en bil eller hoppade på en buss och åkte över gränsen till det stora Irland, närmare bestämt byn Kevins pappa kom från: Buncrana. Tar inte mer än en kvart att ta sig dit och vägen är kantad av fina vyer. Hymnen 'Amazing Grace' skrevs om inget mindre än just denna plats på jorden.
 
Eller kanske lite mer specifikt denna: Lough Swilly. Vi bestämde oss för en rejäl promenad längst östra kanten. 
 
Hade bra sällskap som kunnat stället utan och innan sen barnsben.
 
Buncrana Beach som kanske inte såg sådär badinbjudande ut, men attans vad vackert. Kevin var bitter över det mulna vädret och sa att det är banne mig så mycket finare i solsken, men jag tror han ljuger. Det blir inte vackrare än såhär. 
 
Fick höra kul trivia om olika bitar av promenaden, som Friar Hegarty's Rock där munken den är döpt efter blev halshuggen på 1600-talet. Huvudet ska ha stutsat sju gånger innan det hamnade i sjön och Kevin kunde peka ut konstiga märken som skulle visa var.
 
Bra plats för en liten paus tänkte vi och satt och bara njöt ett tag. 
 
Hej hej. 
 
Bröderna Doherty, när de inte skojslogs eller skulle springa ikapp. 
 
Allting är så fantastiskt grönt att man nästan tror att det är någon som driver med en. Men hur många gånger man än blinkade så var det lika megagrönt som innan och inte blev man trött på det heller.
 
Eller den här utsikten. Tack, ja tack.
 
Efter ett tag begav vi oss hem över finaste lilla bron.
 
Stannade och hängde lite ut över kanten för att fota en hund som hoppade i med glädje.
 
Hundplask!
 
Var där ett par dagar senare med och då lättade molnen. Ljuset blir rent magiskt.
 
Kanske den vackraste platsen jag befunnit mig på. Tappade andan ett flertal gånger.
 
Men hoppade mest runt glad som en liten lärkeimitation.
Det var så jävla bra. 

irland, derry

Dags för lite Irland nu tänkte jag.
Jag åkte en bra stund innan gryningen måndag morgon och landade i Derry på Nordirland strax efter klockan åtta på morgonen. Anledningen till besöket var att Kevin och hans familj redan var där och hälsade på stora tjocka släkten som ställde till med bröllop och 80-årkalas, det sistnämda var jag inbjuden till. Så det blev himla mycket familjegrejer och jag fick träffa så många kusiner att jag tappade räkningen.
Det såg ut lite såhär: 
 
Vi bodde i norra delen av Derry och kullarna ramade in vår utsikt så himla fint. Varje dag låg molnen lågt över dem och regnet var sådär extra blött som det aldrig blir i Sverige eller England. Regnade om inte konstant minst fem gånger om dagen. Bara att dra huvtröjan över huvudet och bita ihop. 
 
Vi fick farbror Gerrys lägenhet alldeles för oss själva och firade med mackor dekorerade med plastig ost och en tupplur. Och lite nintendo wii. Ett alldeles ypperligt sätt att ladda krafterna på efter en natt utan sömn och ett obekvämt flyg.
 
Sen hälsade vi på inne hos tjocka släkten tre dörrar ner och promenerade genom små- och storskurarna till stadskärnan, min grabb och jag. Kevin har varit där sex veckor varje sommar sen han var liten så han fick leka guide och visa runt. 
 
Bland sluttande gator... 
 
...och små trånga snirkliga gångar.

Derry hade blivit årets city of culture och hade the fleadh i stan, vilket innebar att ca 400 000 turister befann sig i stan samtidigt som vi. Gatorna blev så småningom fyllda med pop up bars och scener. Överallt stod det äldre män och plinkade på sina gitarrer. Dooley's bar var favoriten. Fullpackat om kvällarna med en stor parkeringsplats på baksidan som gjorts om till uteservering. Briljant!
 
The Guildhall som var mötespunkt för alla sällskap som försökte finna varandra. Och så dansade folk till sig ett världsrekord i deltagande i riverdance vid ett tillfälle, för det kan man ju också göra. 
 
Vi promenerade till Peace Bridge som är rätt snygg och öppnades först bara för något år sen. 
 
Bra utsikt över atta små söta hus på kullarna från bron. 
 
Vi gick längst promenaden vid kanalen som var fylld med stånd som sålde burgare, godis, hantverk och annat.  
 
Ja, blommor med. 
 
Måste bara visa min härligaste bakfyllemat någonsin. Handlade vid fish & chips vagnen runt kröken en dag och åt det flottigaste jag ätit i hela mitt liv, men attans så gott. Är fortfarande helt uppsvälld  efter alla onyttigheter, men så kan det väl vara på semester ibland. Blev dessutom bjuden på restaurang inte mindre än tre gånger under min vistelse. Fint ska det vara, hah.
 
Men för det mesta hade vi stora pubrundor med kusinerna om kvällarna och tittade på film. Sjukt skönt att bara få komma bort och chilla lite. Så för nu avslutar vi med utsikten från sovrummet, med en skymt av de där fina kullarna som horisontlinje.
 
Två dagar spenderades även i Buncrana, som är en liten by på andra sidan gränsen. 
Det får ni se vid ett senare tillfälle lovar jag.
 
 
 
 

lilla london igen

Tänka sig, så var man hemma igen. Gick nästan direkt från planet till jobbet och sen dess har jag bara kämpat med att få rätt på min ohyggligt morgontrötta tillvaro. Går sisådär.
 
Får krypa ner i min bästa lilla sänghörna igen om kvällarna. Här ska jag hålla till så gott som hela dagen förresten. Läsa en bok, knapra godis och bara mysa. Bästa lördagsplanerna.
 
Ursäkta det krampaktiga lilla halvleendet, men det försöker säga 'hej hallå, det var ju ett tag sen här är jag igen var är ni hur mår ni?'. Nu ska jag däremot dra på mig någon stort och stickat för att trotsa regnet bort till vår lilla cornershop och införskaffa mjölk till morgongröten och sånt nödvändigt. Puss.

ursäkta radiotystnad

Just nu är denna tös...
 
...med denna grabb...

...på efterlängtad semester på Irland.
Lite radiotystnad för tillfället med andra ord. Vi hörs igen när jag kommer hem nästa vecka. Puss.

det goda livet

Ett av vår nya lägenhets bäst ställen att hänga på är köket. Det är kanske inget stortartat, men det kan verkligen vara ruskigt härligt att bara stå och laga mat, ensam eller tillsammans, provsmaka och mysa. Lite såhär ser det ut.
 
Nu har första basilikaplantan kommit på plats! Ska bli en riktig örtträdgård med tiden är det tänkt. 
 
IKEAsnaps under fönstret. Och favoritthéerna såklart.
 
Vad lagas det då? Jo, en hel del frukost till att börja med. Gröt är standarden.
 
Oboy, chokladgröt och digestive med cheddar. 
 
Knäckebröd med ost och gurka, och ett gäng kardemummaskorpor.
 
Efter IKEAbesöket flyttade lingonsylt och inlagd gurka in, så då var det ju tvunget att steka lite rösti. Första lasset på flera år, men åh så gott!
 
Flatbread med svamp, spenat, cheddar, vitlök, basilika och en liten klick potatissallad. Snabbt fixat, dundergott och något jag egentligen äter alldeles för ofta. Som en stor lyxmacka.
 
Vitlökspasta med spenat, svamp och stekt ägg. Som ni ser går typ alla ingredienser igen. Försöker leva så billigt som möjligt, så det blir mycket variationer av nästan samma sak.
 
Och när man är sjukling med ont i halsen finns det inget som går upp mot lite soppa. Här brorroli och stilton med lite rödlök och två skivor müslibröd med cheddar.
 
Och när man är frisk igen blir det stora portioner vitlökspasta i en krämig sås fylld med strimlad quornkyckling, broccoli och svensk senap. Lite gurka på toppen med såklart.
 
Omelett med svamp och rödlök tillsammans med en liten mumsig baguette med stekt ägg och gurka. Spring onions över allt och ja, jag tycker faktiskt mycket mat blir lite godare med en klick ketchup.
 
Denna lilla godbit heter Penne Alltfårvaramed, för ibland innan man åker iväg får man tömma allt man har i kylskåpet och all mat får faktiskt vara med. Så ja, pastasås med broccoli, rödlök, spring onions, fuskskinka och bitar av hackade stekta ägg. Och lite ost på toppen!
 
Och en del dagar orkar man banne mig inte laga mat. Kanske är man lite bakfull och ska resa iväg om ett par dagar, som idag. Då kan det vara fint att beställa hem lite kinesiskt. Egg fried rice, mushroom chow mein, sweet and sour mixade grönsaker och chips. Räcker till lunch och middag i två dagar!
 
Kan inte låta bli att blanda i lite hemmagjord spenathummus som ändå måste ätas upp. Oj så gott.
Det är allt bra trevligt med mat tycker jag.

bonjour, jeudi

 
God morgon, unge herr Doherty. Dags för sista dagen i Paris.
 
Vi checkade ut från hotellet, tackade för oss och knaprade brieost och en baguette till frukost. Laddade väskorna fulla med vattenflaskor. 35 grader och inte ett moln på himlen. Fint, men attans vad jobbigt. Blir liksom matt bara av att finnas till. Har inte varit med om sånt väder på flera år.
 
Vi brände oss båda en del dagen innan så lager på lager av solkräm applicerades var och varanna timme.
 
Vi tog bussen till Place de la Republique och vandrade österut tills vi var framme vid Cimetière du Père-Lachaise, ett av de få måsten jag hade på min lista inför resan.
 
Jag är nog lite förtjust i kyrkogårdar trots allt. De är ofta så vackra och fyllda av intressant historia. Denna visade sig vara väldigt pampig med stora minnesmonument och maffiga gravstenar med väldigt lite utrymme mellan varandra. Tjusigt, men jag saknade allt det gröna som vuxit sig vilt i stil med vad som finns hemma i London. Menmen. 
 
Jag agerade kartläsare och guidade oss bäst jag kunde genom denna oändligt stora yta med kringelkrokiga gångar som inte alls gick som jag tänk de skulle. Men efter ett litet tag hittade vi ändå de gamla kamraterna vi letade efter. Jim Morrison var först ut.
 
Och sen madame Piaf såklart.
 
Och den lustigaste gravstenen jag sett i mitt liv...
 
...tillhörande en av de bästa människorna någonsin. Så mycket kärlek.
 
Ännu mera promenix.
 
Vi gick inom en butik i närheten innan vi hoppade på metron och hamnade vid Hôtel de Ville. Vi valde en ledig trappa vid floden och picknickade loss i skuggan. Åh så skönt att sitta ner lite. 
 
Söta Evelina.
 
Kevin och Madeleine.
 
När vi vilat upp oss gick vi runt lite längst floden och kikade vad alla gatuförsäljare hade att erbjuda. Hamnade vid den där stranden igen. Ser heltokigt ut i mina ögon. Sen var det dags att åka hem, jag och Kevin till London och Evelina och Madeleine till sitt hostel. Så vi kramades hejdå och tackade så mycket för allt fint sällskap. 
 
Så det var det, för den här gången. Jag saknar redan de vackra små balkongerna, alla krukväxter som sticker ut ur öppna fönster, att höra det franska språket talas överallt omkring en och att bara gå runt och upptäcka en massa. Det var banne mig helt underbart.

bonjour, mercredi

 
Andra dagen bestämde vi oss för att spana in lite parisiska sevärdheter. Allt det där stora och turistiga ni vet. Så det var bara att packa ner kameran och ge sig iväg.
 
Kevin föreslog turistbuss vilket faktiskt visade sig vara en alldeles utomordentlig idé. Många bra stopp, utmärkt utsikt överallt och lite roliga kommentarer och fransk musik i hörlurar som ingick i priset. Kevin skaffade sig dessutom instagram, så han fotograferade flitigt med mobilen.
 
Hej hå du vackra stad.
 
Busskalas pusskalas.
 
Notre Dame. Ska vara helt fantastisk på insidan, men kön in var vansinnigt lång och vi bestämde oss för att spara på de slantarna.
 
Utsidan var ju faktiskt inte så tokig den heller.
 
Vi vandrade ett par sträckor mellan busstoppen, då vi kunde hoppa på och av som vi ville. Blev så tokigt förälskad i alla små snirkliga gator. Precis så har Paris alltid sett ut i mitt huvud.
 
Floden Seine och lilla jag. Notera den spontana strandremsan i bakgrunden. 
 
Vi kikade i växthus och små butiker längst floden. Var himla nära på att köpa med mig örter hem för att plantera i köksträdgården. Eller rädisor, omnom.
 
Eller en stor och vacker fågelbur som Moas origamifåglar hade kunnat få bo i.
 
Snubblade över bron där alla förläskade små själar kedjat fast sin kärlek i form av små lås. 
 
Sen åkte vi på Champs-Élysées i riktning mot triumfbågen. I hörlurarna spelades det Aux Champs-Élysées, lite lagom svängit sådär. Himla svårt att få ur huvudet sen dock.
 
Pampigt säger jag bara.
 
Och sist men absolut inte minst hamnade vi vid Eiffeltornet. Så himla tjusigt att jag vet inte vad. Man vill liksom bara ta av sig hatten och buga litegrann. 
 
Sen släppte bussen av oss hemma igen och vi gjorde oss i ordning för ännu en utekväll.
 
Den här gången var vi på jakt efter en restaurang och vandrade vidare på kringelikrokgatorna i Montmartre. Överallt var det fullt med folk på uteserveringar som drack vin, åt ostbricka och kedjerökte. Verkar vara det man gör i Paris. Inte mig emot.
 
Självfallet letade vi upp Amélie Poulains arbetsplats. Kevin hade inte sett filmen och fattade inte alls vad som var grejen, men jag studsade fram.
 
Så fint. Dock verkade allt väldigt dyrt och stället var fullpackat, så vi bestämde oss för att leta vidare efter käk.
 
Hittade en charmig uteservering någon gata bort och beställde in bruschetta med mozzarella/getost. 
 
Och sen färsk pasta till huvudrätt. Kevin stod för vinvalet och det blev ett smaskigt rött ett. Vi har bestämt oss för att vi ska gå ut och äta på restaurang en gång i månaden bara vi två. Date night typ. Känns som världens bästa idé, älskar när vi gör det.
 
Alldeles för mätta för efterrätt tackade vi för oss och gick vidare då natten lagt sig till rätta. Gjorde banne mig bara gatorna ännu vackrare.
 
Vi tog metron till Marais och mötte ännu en gång upp Evelina och Madeleine som hittade världens mysigaste lilla bar. Färgglada ljus och lyktor, vimplar, porslinshundar och porträtt prydde alla utrymmen. Ni kan skymta en svensk flagga i bakgruden och över dörren in mot toaletten fanns även vår kungafamilj på ett vykort. 
 
Vi stannade bara för en öl, var för trötta för mer än så. Men kika definitivt in här om ni har möjligheten. Stället heter Le Kitch och ligger precis intill Oberkampf metro. Tips tips! 

bonjour, mardi

I veckan var det äntligen dags för lite semester! I tjugofemårspresent från mina omtänksamma föräldrar fick jag en liten tripp till Paris att dela med Kevin. Vi tog tåget från St. Pancras tidigt tidigt på morgonen och anlände till Gare du Nord innan klockan ens slagit halv tio. Inchecking på vårt hotell var dock först lite senare på eftermiddagen, så vi drog på oss våra ryggsäckar och traskade iväg. 
 
Resesällskapet mitt. 
 
Första stopp var Montmartre, där vi skulle bo under vistelsen. Gick ruskigt fort att gå från stationen, tror vi var där inom en halvtimme. Köpte läsk och fotograferade lite tjusiga metroskyltar. 
 
Sen gick vi upp till Sacré-Cœur som var nästan folktomt, eller i alla fall till en början. 
 
Underbar utsikt. Hade nog kunnat stå kvar nästan hela dagen. Alltså vilken stad! 
 
Imponerad tjej. 
 
Gick vidare längst huvudgatan bland franska flaggor, högertrafik och duvor. Tusentals duvor överallt.
 
Kanske inte så snyggt som det varit en gång i tiden men magpirr över att se den röda väderkvarnen.
 
Rue de Rome och det blev en långpromenad genom centrala Paris. Gick runt i fem timmar sammanlagt och såg hur mycket som helst. Sen vände vi riktning tillbaka norrut, plockade upp en baguette, lite ost och rosévin på vägen innan vi var tillbaka där vi först började. 
 
Rue d'Orsel, lite turistigt och så Sacré-Cœur i bakgrunden. Här skulle vi bo. 
 
Tupplurade i nästan två timmar, klädde på oss igen och sörplade i oss vinet. Sen var det dags för lite kvällsståhej! 
 
Redo för allt!
 
Utav en ren slump visade det sig att Evelina och Madeleine var i Paris samtidigt och bodde bara ett stenkast från oss. Så vi möttes upp på en bänk och fyllde på med mer vin och lite öl. Min stackars gamla kamera är inte så förtjust i skymningsljus så ha överseende med kvaliteten.
 
Evelina fotade oss framför Moulin Rouge. Så fint!
 
Sen blev det två barer och efterfest på ett hostel. Svårslaget bra första kväll i Paris.

RSS 2.0