top ten animals

Ibland blir det tokigt när man inte kan sova om nätterna. Så här är en lista på mina tio favoritdjur. & jaa, Matt Smith är en grävling han med, så han räknas. Källor hittar ni längst ner i inlägget.


1. Badger Badger.


2. Barn owl.


3. Fox.


4. Llama.


5. Siberian tiger.


6. Ferret.


7. Great dane.


8. Unicorn.


9. Deer/Doe.


10. Wolf.

f; 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

i no longer hear the music



Idag får ni ett fotografi på min absoluta favoritadress i London. Dit åker jag hemskt gärna när vädret är mulet & livet likaså. Idag ösregnar det & vi har ett stort event på jobbet. Alla är finklädda i höga klackar & långklänningar. Jag har på mig värsta glittertröjan & silverskorna. Inte helt fel.

& på fredag kommer min finaste Anna & bor hos mig. Jag kan inte förstå vilket kalas det kommer bli. Halloweenfester, öl i trädgården, utflykter & en massa välbehövt mys. & jag ska försöka fixa mobilt bredband så snart som alla pengar finns på plats & tusen småprylar är ordnade. Snart snart är jag tillbaka på riktigt igen.
Så länge; puss mina söta.

scribblings of a madcap shambleton

Det är så mycket kaos & saker som bara går helt fel för tillfället. Men det finns de där små magiska ögonblicken som jag sparar så intensivt på. Ibland är det bäst att ta fram ett sådant & kika tillbaka lite. Så det här var en solig söndag för två veckor sen. En sådan som handlar om hjältar & klarblå ögon.


Tidigt på dagen åkte jag in till Oxford Citrcus & ställde mig i en enorm kö utanför HMV med tusen fjärilar i magen & tio pund i fickan. Härligaste Velvet Onion var där & fotograferade, denna bilden är helt & hållet deras förtjänst. Ska rota fram en länk senare.


En timme senare hade jag ett guldigt armband med texten 'Get closer to Noel Fielding' runt min vänstra handled.


Sen blev det kväll & de stängde ner hela butiken. Hjärtat hoppade runt & magen dansade regndans när denna paljettklädde gentlemant stegade fram & log sådär som ingen annan kan le. Åh, ni anar inte hur fin han är på riktigt. Hur fin han är på nära håll.


Inte nog med det, utan även fina Dave Brown slog sig ner & kladdade i folks böcker. Nu tappar jag lite alla ord jag någonsin kunnat. Men Dave sjöng för mig & Noel ritade ett spöke till mig. Sen reste han sig upp, tittade på mig & log. Knäsvag. Jag minns inte ens vad jag sa eller vad han sa. Men åh, allt var så bra.

Dessa grabbar har hållt min motivation uppe i Sverige medan jag väntade på att Londonkassan skulle växa till sig. De är hjältar, superhjältar i glittrande tyg. & för att göra det hela änu lite bättre; jag är med i boken!

Hittade ingen större bild, men mitt bland alla illustrationer, målningar & fotografier finns det en bild på mig som Noel har kladdat över. & Erika darling, du är också med!

Precis så fint är livet ibland. & det är det som får mig att orka.

cloud children



En del människor är bara sådär ruskigt fina att man vet inte vad. Mimi & Moa fredag kväll innan The Wheelbarrow, innan en tokig taxiresa & lite borttappande, innan gratis öl på The Dolphin, innan allt hemramlandes klockan halv sju på morgonen. Det är så fint att ha så bra vänner. Små hjältar.

underdog and denim


Kanske mina bästa kläder från en tråkig uppåtvinkel; Dr Martensfötter som inte syns, midjehöga manchestershorts från Topshop, sönderklippt Kasabiantröja från Primark & fina second hand-jackan.


Nya är skosingar med. Jag hittade ett par Docs i Hackney & adopterade dem helt enkelt. Lite för stora, men med en extra sula sitter de fint. Hittegrejer är bland de bästa.

Kanske mest för att fylla ut här, men så ser jag ut ibland. Men min hårfärg har blekts totalt. Låt er inte luras av två veckor gamla bilder. Men snart blir det något nytt.

what about you nancy my dear


Vår lilla trädgård, dock innan den blev rejält städad. Här hänger man & är glad.


Kanske tusen rökpauser & obligatoriska efter-jobbet-öl. & en lustig på-utväxt-frisyr.

näst sista dagen i september

Caféförmiddag igen. Med egen dator den här gången. Eller mammas om man ska vara ärlig. Min är fortfarande kvar i Sverige. Men nog om det.

Det har varit en helt galen sensommar här den senaste veckan. Så min enda lediga bestämde jag mig för att vara dumdristig & promenera hela vägen till Alexandra Park i norra London. Efter en timme i konstant uppförsbacke & stekande het sol dog jag, drack en öl i gröngräset & kände mig relativt nöjd med mig själv. Det såg ut ungefär på det här viset.


Gator med sådär smått charmerande hus, alltid lika fina att gå på.


Alexandra Park & lite Londonutsikt som inte är fångad alltför väl.


Det är lite höst i träden & på gatorna med, men bara på vissa platser.


Död men väldigt glad. Det är så fint att vara här att det skriker lite inom mig.


Det blir inte finare ibland. Men helst hade jag velat ha mina finaste här med mig. Jag saknar er hela högen!

RSS 2.0