Existensiell livskris



Hej bloggen, hej folket.

Jag tror jag avslutar isolatedyouth-bloggen här och nu. Jag vill liksom inte skriva här längre, har ingen motivation. Missförstå mig rätt nu- att skriva vill jag alltid göra. Mina mobilanteckningar är fulla av små idéer och historier och lite prosa och annat smått. Baksidan av mina teckningar har utkast från tusen noveller jag en dag tänker skriva. För att inte tala om alla ofärdiga sidor som fallit i glömska i anteckningsböcker och i Word på datorn. Skriva, jo det vill jag verkligen. Men inte här. Inte i denna bloggen, inte på blogg.se. 
Jag började blogga här för tio år sen. Öööh, alltså tio år! Och det har varit grymt och underbart och skithärligt. Men det känns gammalt nu. Jag har blivit tio år äldre, ett gäng erfarenheter rikare och till och med en halv skostorlek större. Så jag behöver lämna detta. Jag behöver ett avslut.

Jag kommer finnas med på lite andra ställen på sociala medier såklart. Min instagram uppdateras flitigt, jag använder snapchat dagligen och jag har lite extra som jag filar på och vill dela med mig av i framtiden med- dock vet jag inte riktigt när... eller var.

Om någon av er vet något kul som jag hade kunnat kasta mig in i eller fått nys om något där en kreativ själ önskas- hojta till! För jag tar inte slut här. Jag sätter inte stopp för mig och mina texter, fotografier, tankar och töntigheter. Bara isolatedyouth. 

Så hejdå. 
Och tusentals megamånga tack 👋🏻

High five, Chrissy is coming to town!

Alltså inte bara det. Vi tar det från början:
 
En gång för jättelängsen kom internet in i mitt liv. NO REGRETS. Mitt sjuttonåriga jag skaffade en blogg. Ingen vidare bra blogg, men en blogg likaså. Jag tyckte alltid det var skitkul att skriva och komplettera med fotografier, så detta format funkade fint både som dagbok och ett kreativt outlet. Så jag skrev på... år efter år. Och något som alltid peppade mig helt sjukt mycket var att vi som skrev på något vis blev en liten community, vi kommenterade fram och tillbaka, läste flitigt och lärde känna varandra så smått. Som en relativt introvert person funkade detta som magi för mig- jag kunde vara social och utbyta tankar och idéer med en massa coola kids utan att lämna tryggheten bakom skärmen i min lägenhet. Än idag blir jag helt förundrad över hur fantastiskt detta är. Loves it. 
 
Jag har träffat många fina folk genom bloggandet. Men när det kom till Chrissy så blev blev det liksom en pang boom bästis-känsla på två sekunder. Så sjukt, så bra! Och grym som hon är blev hon lite av initiativtagaren att vi skulle börja IRL-dejta:
 
Vi bodde båda i London under kanske två år samtidigt. Men det blev aldrig av att vi sågs. Ni vet- omständigheter, ursäkter, nattjobb, sociala fobier, utbrändhet... livet ville liksom inte passa in i vänskapen vi ville skaffa oss. Och det tog så lång tid att Chrissy hann flytta norr ut till Hull innan vi bokade in att vi faktiskt skulle ses. Men när vi gjorde det så var det med trumpeter och fanfarer! Vi bokade nämligen in att se Arctic Monkeys ihop + övernattning i min flatshare. Allt-i-ett-dygn liksom. Och tack fan för att vi gjorde det.


Vi möttes vid Earls court och jag var så nervös att jag inte ens minns om jag mest bara pratade på eller var knäpptyst. Babe hade färgglada kläder och rosa hårtoppar. Jag var klädd i helsvart med sotiga ögon. We were meant  to be <3
Vi tog några öl och satt på golvet utanför medan förbandet spelade. Bondade och peppade. Jag hade bara min mobil med mig den kvällen och instagrammade dessa fyra härligheter ovan. Instagram är guld värt, så jävla glad över dess exsistens. Annars minns jag mest hur vi dansade oss svettiga (fräsch första dejt, jomen visst!), hjälpte en ung herre leta efter en utslagen tand mellan stampande fötter, bara skrattade så jävla mycket och drunknade i konfetti. 
Vi tog oss hem i natten från väst till öst och jag fick presentera min nya kompis för mina flatmates och alla bitar i livet föll fint på plats. (Insert topical emoji here)


 Chrissy kom och hälsade på över en helg i november samma år med, och gången vi sågs efter det var det dags för Arctic Monkeys igen! Denna gången var det soligt i Finsbury Park och Moa var med oss. Både jag och Chrissy var pastelliga och hade på oss matchande Band Guy-tishor. #saucyladies
 


Sen dröjde det till januari förra året innan vi sågs igen. Denna gången drog Chrissy på UK tour och jag och Nat agerade slutstoppet här i Nottingham. Det var bara fjärde gången någonsin vi sågs, men det kändes liksom som att bästisen som bor på andra sidan gatan kom över. Så chill. 

Sen dess har det varit så uppenbart att England behöver denna böna lika mycket som hon behöver dess sunkiga gator och röda tegelbyggnader. Så nu gör vi något åt det.
 
I maj månad packar Chrissy en stor jävla ryggsäck och köper en enkelbiljett hit. Jag och Nat har ett tomt gästrum som är hennes så länge hon behöver och vill ha det. Sen är hon här- med oss- i vår stad- i vårt hus. Lever roomie life igen och kramas på daglig basis. Alltså attans vad jag längtar!
 
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
 
Inte nog med denna pangnyheter, idag tänkte jag även bjussa på en gammal hederlig lista jag hittade i ett inlägg då jag scrollade runt efter bilderna ovan. Enjoy:

DAGENS KLÄDSEL:
 När detta inlägg publiceras ligger jag i sängen min och sover sött. Så antagligen min onsie eller raggsockor och tshirt. DAGENS SMINK: Lila nagellack- that's it. DAGENS FRISYR: Space buns. DAGENS HÄNDELSE: Skrivbordet jag köpt kommer bli levererat lite senare under dagen. Inte nog med det- Nat har dessutom paxat att få bygga ihop det åt mig. Eh, tackar inte nej till det. Första byggstenen till min kreativa koja faller på plats. Så himla glad, så himla pepp. DAGENS VILL HA: Jag vill bara vakna i någorlunda tid, vara på gott humör och känna för att ta itu med livet.  DAGENS SJUKA: Jag är fortfarande sjukskriven och har varit det i nästan två månader nu.Som jag nämnde i förra veckans inlägg så känner jag förändringar mot det bättre, men det är ännu en lång bit att gå. Jag har bett om att vi ska inleda en diskussion om att jag kommer tillbaka till kontoret stegvis, vilket gör mig lika delar entuseastisk som nervös som livrädd. DAGENS SAKNAD: Har Anna-absitnens sen hon spontanåkte till London för att krama mig. Hur bra är inte bästa vänner liksom? DAGENS SKADA: Båda mina lilltår är sedan en vecka tillbaka hälften tår, hälften sårskorpor. Jag började gå in mina nya converse i London och sen dess har jag bara skrikit av smärta så fort jag satt på mig ett par skor = lämnat huset vid tre tillfällen sen dess. Fast nu har stadiet då skorporna kliar som fan inletts, så det läker nog på ganska bra ändå. DAGENS DUMMASTE: Jag behöver verkligen en ny laptop. Jag funderar starkt på att köpa en MacBook Air, men det är så nedrans dyrt + att jag alltid varit PC-användare. Kan inte ni som har erfarenhet att gå från PC till Mac hjälpa mig lite med er visdom här? Är det värt? DAGENS DROG: Appen "KleptoCats" som jag inte kan sluta spela. En samlar på sig ett gäng katter med ett lätt släng av kleptomani. Sen drar de ut på rövartåg och kommer hem med ramdom saker som ens rum/lägenhet sakta fulls upp med. Det finns en Harry Potter-katt som jag bestämt vill ha. Dock slumpas de ut och det finns 100 olika katter än så länge... så det kan ju ta ett tag. Kanske praktiskt att vara sjukskriven ändå? Haha.  DAGENS ÅTERSEENDE: Tänkte köpa en kastrull idag faktiskt! Vi har inte haft en de senaste veckorna då Nat på något lustigt sätt lyckades koka sönder den gamla... nåväl. Det blir broccoli ikväll alltså! DAGENS ROLIGASTE: vardagsrummet är typ städat. High five till mig själv! DAGENS TRÅKIGASTE: Sömnsvårigheter +++ DAGENS FINASTE: Massa mysig våffeltid. Vi testade hur nya selen och kopplet funkade och gav dem tumme/tass upp. DAGENS KRAM: Skeda lillhunden i timmar medan hon snarkar och sover. Bästa. DAGENS PUSS: Noll pussar hittills idag! Alltså, hur dåligt är inte det? Ska haffa Nat när han vaknar från sin tupplur. DAGENS FAVORIT: Sims 4. Kan inte sluta! DAGENS SNYGGASTE: TBA. DAGENS KÖP: Ingen kastrull! Det får bli morgondagens uppgift istället. Dock så shoppade jag loss på Morrisons och får £60 mat levererat hem till dörren imorgon. Då jävlar ska det hängas i köket! DAGENS HUMÖR: Motiverad. Jag har varit duktig och strukturerat upp jobbiga grejer som behövs göras. Dock har jag även ett helt hus som behövs städas men än så länge har jag bara tvättat och småplockat i vardagsrummet. 
 

Hipp hipp hurra!

Glad måndag på er alla!
Jag har haft världens superbästa helg och är i dagsläget helt slut, både fysiskt och mentalt. Ligger hemma på soffan med hunden ihopkrupen intill mig, coola Anita Sarkeesian-videor på TVn i bakgrunden och värsta blåsorna på lilltårna (nya converese, de gamla blev ju uppätna). Vill typ mest bara äta glass och tycka lite synd om mig själv, fast på ett mysigt sätt. För det känns ganska så bra med mycket just nu. Jag tror jag börjar må bättre.
 
Jag fotade inte alls i helgen, men jag har ändå två saker som jag vill visa er som gör mig vansinnigt lycklig just nu:
 
1. Mina vänner
 
 
Party at Lexington like it's 2012.
Anna och Erik överraskade mig i London med att helt spontant ha flugit dit för att gratta och dricka öl. Det var bara så absurt och oväntat att jag banne mig inte fattade att de var där. Alltså, vilka jävla guldklimpar de är! Och min fina Mimi såklart. Som typ världens bästa lillasyster jag saknar varje dag. Ni är fan de bästa.
Mia och Mark mötte upp oss för grymt god mat på FED med, och Nat höll min hand hela helgen med- även om de inte är med på bild. Alla är de mina älsklingar! Tusen pussar.
 
2. Min hud
 
Fem år utan några nya tatueringar- det var liksom dags nu.
Coolaste Lilly flög in från New York över 10 dagar och jag såg till att haffa henne i en timme för att bättra på min vänstra arm lite. Födelsedagspresent till mig själv! Spana in henne på instagram förresten: @lillyanchor
 
Nu ska jag ta igen på lite väl behövda tupplurar och mystid med våfflan. Puss på er alla.

Första veckan i mars

Hej alla mina fina!
Jaha, då var det mars redan. Hur schysst är inte det? Lite mer vårsol, lite längre dagar och framför allt bara en jävligt kul månad överlag. Min dygnsrytm är ganska så bak och fram, ofta klättrar jag inte ur sängen innan klockan slagit tio - dvs ungefär då brevbäraren knackar på dörren för att jag har ett smått beroende av att shoppa online. Allvarligt, typ allt smink jag äger, alla kläder, ljus och andra småprylar... eBay och Asos. Helt ärligt. Idag var det dock ett par nya converse (halva priset såklart) och min hälsosnacks-box som kommer varje månad som ville levereras. Tack tack, sa jag iklädd en lång sliten tshirt och en sprattlande bulldog. #morgonsnygg
Förresten, är converse veganska? Jävligt bra fråga. Det verkar som att företaget inte kan garantera att alla ingedienser i limmet inte är veganska, men jag hittar inget mer konkret än det då jag googlar mig runt halva internet. Känns knepigt. Jag har alltid haft ett par i mitt liv, så enkla och bekväma liksom. Men kanske är det dags att tänka om nu då? 
 
 
Den senaste veckan har varit en riktigt bra en. Mycket är nog för att jag haft så mycket bra och fint att se fram emot, men jag tänker glida med denna lilla lyckovåg nu så långt den orkar bära mig. Jag har inte dokumenterat så himla mycket, så det blir lite upprepning från min instagram nu. Hoppas ni är okej med det. Här kommer lite höjdpunkter i alla fall:

I onsdags så bestämde jag mig att trotsa all bubblande ångest och drog in till stan för att måla lite kroki. En bar har två "kurser" varje vecka, en med instruktör och en utan. Jag var helt darrig och supernervös när jag plockade åt mig material och trängde mig ner på en obekväm stol i källarlokalen jag blivit hänvisad till, men så snabbt vi satte igång kände jag mig som fisken i vattnet igen! Det är så galet många år sen jag gjort något sånt här senast, men det var så himla roligt att jag bara inte kunde sluta le. Jag fick lite bra tips från instruktören och gick därifrån med väskan fylld med skisser. Så pepp! Kanske går jag dit igen i veckan?
 
Jag har även börjat skissa på två porträtt som jag lottat ut på instagram. De ni får se mer av dem när de är färdiga och kommit iväg till sina nya ägare. Men jag tror ett kreativt uppsving är på gång- och det känns så himla härligt. Jag vill bara testa en massa nya grejer och framför allt så vill jag organisera ett utrymme där jag kan vara kreativ här hemma. Fast det får vänta lite, för överst på listan av vad jag behöver spendera pengar på står en massa andra grejer. Men att drömma lite är fint.

Jag har haft den sunkigaste mathelgen på länge. Veckan började så himla bra med tallrikar som denna ovan. Sen köpte jag en limpa bröd och åt typ bara varma mackor i tre dagar. Och i helgen har Nat fyllt år vilket inneburit snabbmat, alkohol och sunkig asiatisk takeaway. Känner mig relativt uppsvälld och obekväm i skrivande stund. Så jag har utmanat mig själv att byta ut all läsk (läs: en jävla massa läsk) mot vanligt hederligt vatten samt att laga nyttig och näringsrik mat denna veckan. Än så länge har jag ätit glass och nu har jag huvudvärk. Starkt jobbat, Jennifer. 

Jag har köpt lite nya småprylar med som jag varit för lat för att fota åt er. Detta är inklusive det finaste löshåret jag någonsin ägt. Tänkte faktiskt att det borde få ett eget inlägg, om det skulle vara något som ni är intresserade av? Låt mig veta!
 
Annars mycket våffelmys. Hon njuter ganska så rejält av att ha mig och Nat hemma samtidigt, vilket är underbart att se. Vi myser i soffan, alla tre. Tittar på dokumentärer signerade David Attenborough och somnar i högar på varandra. Vansinnigt härligt. Och precis så kommer även resten av min måndagkväll se ut. Så ja, mitt i allt som är svårt och stökigt har det dykt upp en del ljusglimtar. Jag försöker se till att jag sparar på dem. Viktigt viktigt.
 
Och nu på söndag fyller jag år jag med. Hej hurra. Jag och Nat åker till London över en natt och stökar till det lite- jag längtar så sanslöst! För mig är det nog nästan lika roligt att fylla år nu som jag tyckte det var när jag var ett litet knytt. Jag bryr mig inte så vidare mycket om hur gammal en egentligen är och själva åldrandet verkar mindre läskigt än jag trodde det skulle vara i slutänden på 20+andet. Jag tycker väl mest bara om att fira, ställa till mig skoj och äventyr. Och så är dte kul med paket också. Allvarligt, paket kommer aldrig bli tråkigt. 
 
Sen har jag fått reda på något makalöst tokigt fantastiskt fint idag med. Fast det är hemligt. I alla fall ett tag till. Men det är så bra att det kryper innanför kläderna på mig och jag bara vill skrattgråta mest hela tiden. <3<3<3
 
Mer säger jag inte nu.
Puss hej.
 

Han spelar jazzmusik på pianot och jag bara ler

Hej vänner!
Det är måndag kväll (bloggar på rätt dag = poäng till mig!) och jag sitter med min halvdöda laptop i knäet framför diverse YouTube-klipp av vloggare från UK och Sverige. Nat kom hem och bytte till inspirerande jazzigt av Jun Miyake som han plinkar med till pianot på. Hunden sitter i hans knä, för hon gillar att vara involverad. Kort och gott- familjekväll.
 

I lördags fyllde min lilla toker ett år förresten! Hipp hipp hurra, jag sjöng nog "puppy birthday to you" minst sjuttiofem gånger under helgen. Fyndigt, inte sant? Våfflan är dock fortfarande vansinnigt valpig. Hon hoppar runt som bäst passar henne och har i dagarna blivit förälskad i att äta skor. Det är hål i innersulan till mina converse och jag bara orkar inte spendera pengar på nya, så jag går i mina fula springskor från addidas a la 2009 till vardags nu. Blir inte sexigare. Tur hon är så jävla söt alltså. 

Nat jobbade i lördags och igår hade jag mensvärk ändå ner i lilltårna, men idag firade vi henne äntligen som vi planerat. Vi tog bussen till Wollaton Park och gick långa kringelikrokar mellan rådjur och andra hundägare. Vi drack kaffe på en uteservering (i fingervantar och gåshud) med en mopsvalp till sällskap. Så himla liten och charmig. 
Jag längtar tills våren slår igenom här i England och vi slipper ha på elementen hemma. Då blir det jättemånga fler långa hundpromenader med kameran tänkte jag. I fina färger. Påskliljor och körsbärsblommor, är ni på gång nu?
 
Det är mycket som är på gång just nu för övrigt. Imorgon är det min och Nats årsdag och vi har noll planer- vilket känns skitbra. Jag hoppas på sovmorgon med hans andedräkt mot min nacke, espressodoftande kyssar på någon snoffsig kaffebar i stan och kanske ett skönt ligg om en är på det humöret.
 
 
Jag har funderat mycket på om jag borde börja videblogga. Alltså, jag har noll grejer för att få det att funka, så då hade jag fått spara ihop en slant till ny dator och en kamera först samt lära mig hur en klipper och redigerar snyggt. Men jag är så sugen. Hade inte det varit fint? Kanske inte?
Men lite kreativitet här i livet behöver jag! På instagram härom dagen lottade jag ut två önskeporträtt till följare och referenserna han kommit in till min mail nu, så det är bara att dra fram skissblocket och börja jobba. Och jag har lite film jag behöver lämna in för framkallning med, så förhoppningsvis ger resultaten lite extra inspiration med. Åh, jag har dessutom börjat klura på att starta en etsy-shop. Fick en snilleblixt på Mia och Mimis bäddsoffa förra veckan och har fyllt anteckningarna på min mobil med det. Så vem vet, lite nytt är kanske på gång trots allt..?
 
Nu ska jag e-röka med Nats nya leksak och bläddra genom asos-kläder jag inte har råd att beställa.
Hur har ni alla det? Pepp på mars än?
Puss.

En Londonhelg som exponeringsterapi

Okej, det är inte måndag, men det har ju blivit lite hatting med bloggning senaste månaden ändå, så det funkar lika bra med ett tisdagsinlägg tänker jag! Häng med, för nu ska vi snacka om min Londonhelg:
 

I lördags vid lunchtid tuffade mitt tåg in på St. Pancras i centrala London. Det var regnigt så som det liksom bara kan vara i England. Fast på en dubbeldäckare på väg att träffa några av sina bästisar gör ju inte det så mycket. Jag var mest bara glad. Och lite nervös. För sån är jag liksom.
 
Vi hade en grymt härligt kväll (utan kamera) som började på Mimi's jobb i en bar i Covent Garden och slutade till tonerna av önskelåtar på Shackelwell Arms i Dalston. Så jävla bra. Vi tog en falafelrulle vid tretiden och traskade hem, nöjda som få.


Söndag är ju klart marknadsdag om en är i London. Särskilt om en är där och hälsar på, för då får en ju se till att planera sin tid noga och inte slösa på sånt som tupplurar och TV-tittande (vilket vi gjorde hela söndag kväll, men men). Fast när det än var dagsljus ute så drog min bästa Mimi med mig längst Kingsland Road för att fynda skatter.

Först var vi inom Beyond Retro som hade världens rea. Trots att priserna var pangbra så var dock inte kläderna det, och vi gick båda därifrån tomhänta. Härnäst skulle vi till en pop up marknad för att rota runt bland smått och gott i alla kategorier.


Jag hade förresten byxor på mig! Har inte hänt på tusen år.

Hej östra London, så himla inkluderande och hippt. <3




Pryljakt! Jag kom därifrån med en gammal karta och ett ännu äldre sykit. Så himla random, men det är just det som är fint med marknader- en vet aldig vad en kommer att hitta.

Nu var klockan en bit in på eftermiddagen och vi hade kurrande magar som inte ens fått någon frukost än. Illa illa. Som tur var så visste vi precis vart vi skulle ta vägen för att bota detta.


FED by water ligger mitt i Dalston och är ett litet italienskt ställe som har en vegansk meny och en "vanlig" meny. 

Varken jag eller Mimi hade varit där innan, men vi greppade de gröna menyerna och bläddrade genom ett flertal sidor av pastarätter, pizzor, sallader och efterrätter. Känns som världens lyx att kunna göra det!


Vi beställde båda in pizzor med fuskost och fuskkött. Alltså åh. Jag bara satt och "åh"-ade mig i typ en halvtimme medan Mimi åt hela sin pizza i rekordfart. Jag var mätt efter halva men vill inte sluta äta. Ja, ni vet känslan. Det var för gott för att låta bli liksom.

En kaffe på det! Nöjd med livet.

Verkligen jättemysigt ställe. Rekommenderar hundra gånger om. Har redan bokat in ett bord till min födelsedag i mars!

Jag skulle egentligen tagit tåget hem söndag kväll, men hade så mysigt att jag stannade över en natt till. Det var så fint att få hänga med mina fina så som vi gjorde när vi alla bodde ihop. Bara prata om allting, bra eller dåligt, dricka god öl och bara ro om varandra. Ska se till att jag åker ner oftare, det är ju trots allt bara två timmar med tåg.
 
"Jaha, så festa och äta gott under en semesterhelg kan du, men är du inte sjukskriven eller hur var det nu?" tänker ni kanske. Det är ingen fara, jag har fått höra det många gånger tidigare med. För visst är jag sjukskriven än. Jag är inte tillräckligt bra för att jobba. Sånt är läget. Men en stor del av det som jag behöver ta itu med och få att funka är mitt sociala liv. Jag behöver ut och exponera mig för den där läskiga verkligheten som lurar utanför ytterdörren. Jag behöver möta min ångest och lära mig att det går att överkomma den. Och det gör jag, bit för bit. Det är inte influensa jag har, eller ryggskott. Inte ens halsfluss faktiskt. Så att min resa till välmående inkluderar helt annat än stora koppar thé, vila och antibiotika är bara logiskt. Folk får acceptera det, att jag försöker skaffa mig ett liv värt att leva trots att jag inte mår bra.
 
 
Jag ville bara säga det. Mest för mig själv kanske.
Lite för onödiga kommentarer jag fått tidigare.
 
Ha en grymt fin tisdag nu. Vi hörs igen i början på nästa vecka. 
Puss!
 
 

Men hej


Hej alla nya och gamla läsare som kikat in.
Idag packar jag min Kånken och kramar frallan extra hårt, för resten av helgen kommer att spenderas i mina gamla hood i östra London ❤️
Mer därifrån på måndag.

Nystart med KBT

Imorgon blir bra tänker jag. Imorgon sätter jag av mot förändring och förbättring. Jag ska få gå på mitt första KBT-möte nämligen. Och hur trist det än är att behöva erkänna att en behöver hjälp för att fixa vardagen, så är jag glad att jag faktiskt erbjudits en konkret väg att gå. Jag är lite nervös och ganska så matt i kroppen. Helgen har jag kräkts och bajsat bort. Passar på att vara extra sjuk när jag ändå är sjukskriven. Annars har jag mest legat i sängen och vilat eller njutit av att varmvattnet är tillbaka i huset med megalånga bubbelbad. Jag har promenerat en del med hunden med och kramat Nat hårdare än någonsin. Det är en sak för mig att leva med min ångest och depression, men jag kan inte föreställa mig hur påfrestande det måste vara att leva så nära inpå någon som ibland inte fixar annat än att sitta på golvet i en liten hög och storgråta. Att inte kunna göra något, inte kunna hjälpa den en älskar. Jag har en sån jävla tur som har honom vid min sida - att han orkar. Tack Nat, tack för att du är min person.

Nu ska jag titta på Pokémon och laga "brinner" (breakfast for dinner) till oss båda. 
Förlåt för en så deppig blogg. Jag har svårt att skapa något som inte speglar mitt mående när det är vid sin spets. Men vi ser framåt, inte sant? För visst blir det bättre även när det är bäcksvart.